Jag har haft som motto att jag vill behandla andra så som jag själv vill bli behandlad. Med det menar jag att jag vill vara bra mot andra människor. Jag vill vara öppen och tillåtande, snäll och givmild. Jag försöker oftast att tänka på detta, att göra det jag själv vill att någon ska göra mot mig och säga det jag själv vill höra. Och så blir jag förvånad när det inte funkar... :-)För det är ju som ni säkert vet inte alls så det ska sammanfattas... Jag ska naturligtvis sträva mot att behandla andra så som DE vill bli behandlade. Göra det som bekräftar dem, säga det som de vill höra. Det svåra här är ju att veta och förstå hur det förhåller sig hos de andra.
MEN, det är självklart inte så enkelt. Livet tenderar ju att aldrig vara det tycker jag. Jag tror att det är en blandning av dessa båda hållningar som är grejen. Att visa med mina handlingar vad jag tycker är viktigt, och samtidigt visa att jag är öppen för den andras behov och önskningar.
Och tricket är väl att försöka vara sann om och mot sig själv? Inte tolka. Inte spela. Inte låtsas.
Eller hur tänker du?
Inlägg 68/100 i utmaningen #blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar