Sidor

torsdag 25 oktober 2018

Ögonvittnet av Anna Bågstam

Gårdagens bokcirkelbok, Ögonvittnet av Anna Bågstam. En spännande och välskriven debut! Vi var rörande överens om att det här är bra. Välskrivet, spännande och nytänkt.


Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Det är extra bra att sidoberättelsen här får vara hennes pappa och oron för hans åldrande och eventuella demens, det är inte så vanligt i deckare och ger en fin personlig känsla.

Detta är första delen i en planerad svit om brottsutredaren Harriet Vesterberg. Och Harriet är lätt att tycka om. Hon är trovärdigt skildrad och vi kan nog alla känna igen oss i svårigheterna att vara nyinflyttad och ny på jobbet och kanske lite annorlunda. Harriet är civilanställd inom polisen.
"Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?"
Berättelsen börjar kanske lite trevande med mycket kringbeskrivningar men det tar sig och blir riktig spännande, svårt-att-lägga-i-från-sig-spännande! Vi får följa med Harriet både i jobbet och hemmavid och det är trovärdigt upplagt och beskrivet. Här finns familjehemligheter, lögner, oväntade relationsband och mycket, mycket mer. En snygg intrig som håller oss ovetande om helheten enda till slutet.

Och sist men inte minst får vi en snygg cliffhanger till kommande bok! Ser mycket fram emot!

Läs den!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus. Eller gör som jag gjorde denna gång, läs på Storytel!

tisdag 23 oktober 2018

Surprise!

Hoppsan! Oväntade nomineringar till Augustpriset får vi nog säga? Ingen av de favorittippade storförfattarna. Kan vara bra, kan vara dåligt? Det innebär i alla fall ytterligare spännande läsning!

Jag har tidigare år skämtat om att August = Albert, och även i år är två i den skönlitterära klassen från Albert Bonnier förlag. ;-) I övrigt spridda förlag, det är kul.

Nu väntar en månad läsning av de nominerade, kanske inte alla men i alla fall några.



De nominerade i kategorin "Bästa svenska skönlitterära bok" är:

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris. Debutbok. Den köpte jag på plats, verkar vara precis i min smak. Norrland och relationer. :)
Karin Smirnoffs egenartade debutroman berättar kärvt om grymma händelser och sargade människor i en karg glesbygd. Lakoniskt och drastiskt gestaltar hon det förflutnas hemliga bördor. Återkomsten till Smalånger framkallar och försonar barndomens mörker.
Socialdemokratiska noveller, Björn Runeborg, Modernista. Spännande!
Björn Runeborgs porträttgalleri lyckas att med psykologisk och historisk skärpa tränga ner i det politiska skeendets mentala processer. Med kritisk, stram vrede skärskådar han individens vilja och val i överrumplande scener.
Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag. En tegelsten på 900-nått-sidor. Bara där tappar de mig tyvärr... men intressant ämne!
I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier där generationers undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor.
Skalornas förråd, Ulf Eriksson, Albert Bonniers förlag. Årets lyrikrepresentant. Obekant för  mig.
Ulf Erikssons nya dikter skrivs i omseendets tid, omvärderingarnas, eftertankens. Livet har fått nya måttenheter. Minnets vind räcker honom nya ord, ord som avlyssnar, avtäcker, avslutar – och bygger på nytt. Färden genom rummen i ”ögonblickets hus” äger en säregen skönhet och skörhet. I Skalornas förråd finns den stora diktens möten.
En shtetl i Stockholm, Kenneth Hermele, Weyler förlag. Intressant om ett annorlunda Stockholm, den lockar.
Lågmält och lyhört, med minnet som kalejdoskop, fogar Kenneth Hermele sin familjeberättelse i ett historiskt skeende präglat av omvälvningar med eko i vår samtid. Här stöts identitet och olikheter mot konventioner och förväntningar medan utanförskap blir boja och fördel. Det är tankeväckande, insiktsfullt och vackert.
Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur. Den har jag faktiskt på min vill-läsa-lista! Och nu kommer den att flytta upp lite!
Med en drömsk realism ger Sami Saids moderna proletärroman gestalt åt den papperslösa San Fransisco. En berättarröst som med språklig komik och trotsig humanism utmanar världens maktförhållanden genom att stå fast vid att människan är den vackraste staden.


Inte att förglömma i sammanhanget; Lilla Augustpriset! Gå in på www.augustpriset.se och läs novellerna! Här har vi framtiden, och det är vi läsare som väljer vem som vinner.



måndag 22 oktober 2018

Augustpriset - vem får chansen?

Ikväll är det dags!

Dags för offentliggörandet av de nominerade till Augustpriset 2018. Och vi samlas andlösa av spänning på Södra teatern, eller framför webbsändningen.


18 böcker har chans att vinna Augustpriset. Vilka tror du nomineras? 

När det gäller den skönlitterära klassen så tror jag på dessa: 

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
De dubbelt så bra av Bengt Olsson
Lugnet av Tomas Bannerhed
Hemman av Magnus Dahlström
Nordisk Fauna av Andrea Lundgren
Sveas son av Lena Andersson
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Nuckan av Malin Lindroth
.... 



fredag 12 oktober 2018

Nuckan av Malin Lindroth

Nuckan, finns hon? Hon som befinner sig längst ner i den patriarkala hackordningen. Den överblivna, påstått oknullbara. Hur ska vi förhålla oss till henne, eller är det just det vi inte ska?
Att bli avvisad är inte så farligt. Bara man har förmågan att gå.  

Malin Lindroth, författaren, är 52 år, barnlös och har levt ensam i nästan trettio år. När hon presenterar sig som ofrivilligt ensam blir reaktionerna starka och hon frågar sig vilka historier om livet utanför tvåsamhetsnormen som är möjliga att berätta. Därför bestämde hon sig för att skriva om en livserfarenhet som efterfrågas lika lite idag som i det förflutna.

Det här är en bok som får mig att tänka till. Hur är det med ensamhet, vald eller inte? Vad gör vi när det önskade livet, den önskade tvåsamheten, den önskade familjen inte blir av? Hur hanterar vi människorna i vår närhet som upplever det? Jag läser, läser om. Tänker en stund. Viker, stryker under. Det är ord fulla av sorg, ilska, uppgivenhet, hopp, längtan...


Med tydlighet säger författaren att en nucka inte är en rebell, inte en dissident som vänder patriarkatet ryggen. Nuckan är den heterosexuella kvinnan som blir bortvald, som vill ha kärlek, parförhållande, kanske barn men inte lyckas få det.
Hon är den som betalar höga pris för att försöka leva inom ramarna för ett system som förklarat henne värdelös.
Detta är ett befrielseprojekt, ett ifrågasättande av de normer som vi fortfarande är så knutna till och kanske blinda inför och ett beredande av plats för den större berättelsen om kärlek, makt och relationer. 

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus

onsdag 10 oktober 2018

Tankar för dagen

Idag blir det något annat.. eller hänger allt kanske ihop...
Det här är mina tankar som behövde formuleras i ett sammanhang. Tänkas klart. Men också bli synliga utanför huvudet. Kommentera gärna med dina egna tankar kring detta eller något annat!

Vi och dom?


Jag var på ett frukostmöte i morse som skulle handla om språket i offentligheten, men mer kom att handla om integration eller inte. Jag läste nyss boken Nuckan av Malin Lindroth. Jag var på ett författarsamtal med Johannes Anyuru härom dagen. Jag läste en krönika av Hanne Kjöller om vikten av att bry sig om andra utan egen vinning.

På något sätt så sammanfaller alla dessa olika möten med människor och åsikter och vill inte riktigt lämna mina tankar. Hur ser vi på ”vi och dom”? Hur mycket tillåter vi människors olikheter? Hur jämför vi vår egen insida med andras utsida och tvärt om? Hur farlig är ensamheten?

Morgonens möte, som ligger mest färskt i minnet, blev mycket en diskussion om språkets och ordvalets makt. Vems ”fel” är det egentligen och varför lyckas vi inte med integration? Emellanåt kändes den riktiga betydelsen av integration väldigt fjärran...
Integration = en förening av skilda delar till en större helhet. 
En större helhet. Det handlar alltså om att hitta en gemensam helhet. Det här känns som en mycket större fråga än en ”flyktingfråga”. Det handlar om hela vår värdegrund, hur vi ser på människor. Alla sorters människor. Hur vi bedöms och bedömer utifrån hur vi ser ut, låter och lever. Huruvida mångfald, ur ett större perspektiv, är viktigt i vårt samhälle eller inte.
Att passa in är en universell längtan och önskan. Att passas in är det inte. 
Att språket har en vital betydelse för människor inte bara ur ett rent kommunikativt perspektiv utan också som kulturbärare känns självklart. Det är genom språket vi kan delta i samhället, få tillgång till nya sammanhang och upptäcka nya rum. Och det är genom att ta del och dela med sig som den större helheten kan uppnås, tänker jag.

Johannes Anyuru pratade en del om språkets kraft och det våld som språk kan innebära. Hur ärr av språket kan leva kvar i ens liv. Att vi har ansvar för hur vi använder vårt språk, vad vi säger och hur vi säger det. Som han sammanfattade det; ”Juridiken är inte uppförandets gränser”.

Malin Lindroths resonerar i Nuckan bland annat kring position och osynlighet. Att vara över, aldrig eftertraktad, till och med föraktad genom språket. Att lämna sig själv för att passa någon annan, i hopp om att åtminstone bli sedd.

Att se till andras väl, att hjälpa och stötta, att vara snäll. Har det blivit omodernt? Hanne Kjöller lyfter frågan klokt i en krönika. Att vara del av ett sammanhang ÄR viktigt. Att bry sig om andra är också att bry sig om sig själv, även om den omedelbara bekräftelsen inte finns där.

Jag oroar mig för hur vi använder vårt språk i det offentliga samtalet. Hur vi skärmar och fjärmar. Hur vi tar oss rätten att säga precis vad som helst, och att tro att det ÄR vår rätt. Samtalet måste komma i fokus igen. Viljan att höra olika ståndpunkter för att slipa på sin egen. Önskan att lära och förstå, för den större helheten.
Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss, sa Ellen Key klokt.
Vi är ett land med människor som vandrat hit på många olika sätt genom historien och nutiden, många har levt här länge. Det är just det som har format oss och svenskheten. Våra olikheter påverkar och förändrar oss ständigt.

Det handlar om att vi värdesätter öppenhet för utveckling och möjligheter, att vi låter oss berikas snarare än hindras av olikheter, vilket naturligtvis också kan innebära konflikt och friktion. Det är väl livet?



måndag 8 oktober 2018

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson

Det här är feelgood med allvar som grund. I Liten tvåa med potential lyckas Camilla Davidsson igen hitta tonen som gör att berättelsen letar sig in, håller sig kvar och tål att funderas på. Det är skickligt!


Det är så lätt att känna igen sig själv eller andra i den här berättelsen, precis som i Camillas tidigare böcker om Emma. Allt är ju så perfekt, vad är det då som skaver? "Vore det inte för..", "Om bara..", "Jag är nog bara lite trött..". Alla ursäkter vi tar till för att slippa kliva in och ta tag i de egna känslorna. Vad vill JAG egentligen? Vilken av alla stolar i livet ska jag sitta på?
Kontroll är viktigt för Sofia. Hennes mål är att göra karriär som investment banker, att lyckas, att ha en snygg yta. Så när hon hittar den lilla sekelskiftestvåan på Östermalm, nära arbetet och favoritkrogarna, är ingen gladare än hon. Dock behöver den verkligen renoveras. Arvid, hantverkaren som dyker upp, har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra… Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne, på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver.
Berättelsen om Sofia flyter på bra och även om en del är förutsägbart emellanåt så känns det inte lättvindigt. Jag tycker om att läsa Camillas böcker där allvaret blandas med det tillgängliga, att livet faktiskt består av båda. Att skriva och beskriva utbrändhetens alla sidor är inte tacksamt men ack så viktigt. Och hon gör det bra! Att det dessutom kryddas med lite kärlek är inte dåligt.

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

fredag 5 oktober 2018

Smitning av Dominique Dyens

Det här är en märklig berättelse där vi inte vet riktigt vad som egentligen händer. Den börjar som en potentiell chick-lit.. men snart tar både thriller och psykodrama över. Inget är vad man tror!


I Smitning av Dominique Dyens får vi möta Anne Duval, trettiosex år och singel, är mitt uppe i en lysande karriär i reklambranschen. Hon förkroppsligar den fria kvinnan. Fri?

En dag den tredje december förlorar Anne fotfästet. Hon bryter ihop och flyr hals över huvud från sitt liv i Paris. Hennes irrfärder på franska motorvägar för henne slutligen till Clermont-Ferrand där hon hamnar på en psykiatrisk klinik. När hon blir utskriven kallas hon som vittne i en mord rättegång.

Vad är det som har hänt? Vem är mannen som döljer sig i mörkret och tycks vilja stjäla hennes historia?
Det finns årsdagar, datum som påstås få konsekvenser på sikt eftersom de ger upphov till ett mönster i det omedvetna."
Smitning beskriver mötet mellan en Machiavelli och en kvinna som är fånge i sitt omedvetna, men vem är det egentligen som manipulerar vem? Lurigt!

Det här är ett imponerande romanpussel, snyggt byggt men med en rätt oklar översiktsbild. Inte ens när det är färdigbyggt är allt tydligt. Men mycket spännande och intressant och framför allt helt oväntat! Detta är en författare jag vill läsa mer av!

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

tisdag 2 oktober 2018

Maigrets första fall av Georges Simenon

Idag blev det en fin diskussion om en klassiker på Vetekatten med Breakfast Book Club, för det får den väl kallas för Maigrets första fall av Georges Simenon. Det här är nog den första bok jag läst om kommissarien.


Maigrets första fall är inte den första av de 75 romaner om Maigret som Simenon skrev, men sägs vara en av hans bästa. Böckerna skrevs inte i kronologisk ordning, denna kom ut 1949 och då hade han redan skrivt många andra. Här får vi möta Maigret som nybliven kriminalassistent som redan här visar sin förmåga att se igenom människor och att tåla en eller flera calvados!

Boken är som sagt skriven 1949 och utspelar sig i början av 1900-talet, en helt annan tid vilket så klart märks i berättelsen. Synen på kvinnor och klass var annorlunda men Simenon lyckas ändå att skriva väldigt tidlöst, vilket så klart gör berättelsen mer hållbar. Men.. så här beskriver Maigret sin fru:
"Hon var en frisk, präktig flicka av den typ man sällan ser annat än på konditorier eller bakom mjölkaffärens marmordiskar, en präkig flicka full av vitalitet, men som an ändå kunde lämna ensam hela dagar i sträck.. utan att hon ett enda ögonblick hade tråkigt."
Det är en klassisk berättelse med den något udda detektiven med sin medhjälpare, denna gång i form av en engagerad flöjtist! Kommissarien kommer människor nära och ser saker på annorlunda sätt, vilket hjälper honom att lösa mysterierna. Vi känner igen det och tycker om det. Och Simeons berättelser har säkert inspirerat många, många författare i denna genre under årens lopp.

Bokcirkeln enades om strålande miljöbeskrivningar, fina personporträtt, en enkel intrig och kanske lite för omständliga vindlingar i berättelsen. Det är lätt att förstå att hans berättelser blev populära, den här var lättillgänglig och trevlig. Men vi kanske inte kommer att läsa många fler böcker om kommissarien...

Kommissarie Maigret har också gestaltats på film, som tv-serie och seriemagasin. 2016 var det premiär för den första TV-filmen med Rowan Atkinson som kommissarie Maigret! Riktigt bra sades det på frukosten. Den kanske jag faktiskt vill titta på.

Låna på biblan! Eller köp hos Adlibris eller Bokus.


fredag 28 september 2018

En ny tid av Ida Jessen

Det här är en lågmäld berättelse med mycket styrka i mellanrummen. Hur hittar en tillbaka till sig själv?

I Ida Jessens En ny tid möter vi Lilly Bagge. Hon är en kvinna av sin tid, som troget följt sin make genom livet. Först som änka måste Lilly lära känna sig själv på nytt och inser då att det är dags att vända om, återgå till den hon var för tjugo år sedan.


3 januari 1904 - Jag är på väg nu. Allt är packat. Jag har inte ens tid att skriva det här. Jag fortsätter senare.
Så inleder fröken Lilly Høy sin dagbok. Hon ska precis påbörja sin första lärartjänst i det lilla jylländska samhället Thyregod. Hon reser lätt, med fyra pelargoniasticklingar, tändved och sin dagbok i bagaget. Men det kommer att dröja tjugo år innan hon tar fram dagboken igen. Då ligger hennes man, doktor Bagge, för döden.

Här finns väldigt vackra miljöbeskrivningar och personporträtt. Vi får ta del av en kvinnas liv för drygt hundra år sedan, och även en skildring om att ställas inför nya utmaningar och möjligheter i en tid av förändring. Det är inte en bok man vill läsa snabbt, det finns mycket att fundera kring. Hur kan ett liv bli, vad är värt något och kanske framför allt; Vad är en kvinnas liv värt?

Berättelsen fångar stunden i livet då allt blir betydelsefullt, en berättelse om förändring - påtvingad eller naturlig, långsam eller plötslig. Det är också en berättelsen om att minnas - eller om att glömma - att just stunden nu inte är här för att stanna.

Och nu kan vi dessutom läsa denna historia från den andres perspektiv! Ida Jessens senaste bok, nyss utgiven, heter Doktor Bagges anagram och där får vi följa Lillys make Vigand Bagge. Hans anteckningar ger oss en ny och överraskande bild av deras äktenskap. Spännande!

Ida Jessen är en författare jag tycker mycket om, och snart tror jag att jag vill läsa henne på danska. Som hon själv sa en gång - "den skrivna danskan innehåller alla bokstäver, till skillnad från den talade". ;-)

Jag har skrivit om hennes författarskap tidigare på bloggen, läs gärna.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller på t.ex. Bokus eller Adlibris.


torsdag 27 september 2018

Förlåten av Agnes Lidbeck

En roman om förlust, syskonskap och våra begränsade möjligheter att förstå varandra.

Beskrivningen av Agnes Lidbecks roman Förlåten är mitt i prick för mitt intresse! Relationer i kubik, vad kan vara bättre. Författarens debut Finna sig som jag läste förra året tyckte jag mycket om, så även denna.


Ellen och Maria är systrar men har en väldigt pliktskyldig relation. När pappan plötsligt dör och huset på ön där de tillbringat sin barndom ska säljas ställs mycket på sin spets. Under några sommarmånader tvingas systrarna närma sig minne de inte vill veta av.

Det är intressant attt som ensambarn att läsa om syskonskap. Jag kan både längta efter samhörigheten och vara lättad över att slippa nötandet. Missförstånd som växer sig till samförstånd. Tolkningar och minnen som aldrig närmar sig varandra utan färdas sida vid sida i livet utan att kunna mötas.
"Hon vet att Ellen kan siffrorna, hon behvöer inte oroa sig fö ratt Ellen ska ändra uppfattning. Det är tryggt att försöka tvinga Ellen att ändra sig. Det kommer inte att leda till att hon plötsligt tar Maria på orden."
Varje ord är vägt på guldvåg i den här berättelsen, men ändå känns den flödig och luftig. Det är de rätta orden som finns där. Berättelsen flyter på mellan beskrivningarna av barndomen och nutiden.  Det finns precis lagom mellanrum att låta de egna tankarna vila i.

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris eller Bokus,

onsdag 26 september 2018

Författarfrukost med Geir Gulliksen

Dags att dra igång bloggen igen, vänner! Jag hoppas ni vill läsa.

Dagen idag började på allra bästa sätt. På ett förlag med frukost och prat med en författare. Wahlström och Widstrand bjöd in och Geir Gulliksen berättade om sin nya bok Se på oss nu.


Det här verkar vara en bok i min smak, full av relationer! Geir berättade under frukosten om de olika personerna och hur deras relationer och tankar utvecklas i boken. Vi kom in på mjölkstockning, socialdemokrater, blomsterprydda hattar och vad det gör med en människa att köra barnvagn. Högt och lågt alltså och mycket intressant.

Vi fick också veta lite hur hans skrivprocess såg ut och att den var effektiv, självständig och full av rädsla. Han skriver alltid i stort sett klart innan någon annan får se texten, dels för att han vet med sig att texten kommer att ändras mycket under processens gång men också på grund av osäkerheten över att det verkligen blir bra, rädslan att lämna ut sitt alster till andras ögon.

Jag har läst hans tidigare Berättelse om ett Äktenskap som jag skrivit lite om här på bloggen. Jag ser mycket fram emot att läsa och reflektera även över denna historia.

Baksidestext:
Passionen kan slå till när man minst anar det. 50-årige Hans har varit gift med Ingunn sedan han var trettiosex år. När romanen tar sin början ser Hans sig själv och Ingunn på en videoinspelning från ett bröllop och det får honom att fundera på exakt hur lyckligt gift han är. På bröllopet träffar Hans nämligen den mycket yngre Harriet. Det blir nödvändigt för honom att reda ut vad den gryende relationen med Harriet egentligen betyder. 
”Se på oss nu” är en berättelse om hur lätt vi människor knyter an till varandra och hur fort det ibland kan gå i livet, om att mista sig själv till en annan. Och hur svårt det kan vara att plocka upp sig själv efteråt.




onsdag 15 augusti 2018

Kärlek

Ibland händer livet. Plötsligt. När en minst anar.

Men snart tar jag tag i bloggen igen! ;-)


fredag 15 juni 2018

Silvervägen av Stina Jackson

Det här är riktigt bra! I Silvervägen av Stina Jackson får vi följa med till Norrlands inland. Till mörkret och ljuset. Till människorna som valt egna vägar, bara blivit kvar eller sökt en ny väg. Till ett försvinnande. 


Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Det här är en berättelse som fångar människans mörka sidor. Men också ljuset och hoppet. Lelle som aldrig ger upp, som vägrar gå vidare. Meja som försöker slå sig fri från sin bakgrund. Två människor med stora bördor att bära. Och de är mycket ömsint beskrivna, jag vill att det ska gå bra för dem! 

Det är en spänningsroman, och en mycket spännande sådan! Det är svårt att sluta läsa. Språket driver berättelsen framåt på ett mycket snyggt sätt. Växlingarna mellan beskrivningarna av människornas relationer och ledtrådarna till lösningen på försvinnandet är mycket snygga. 

Silvervägen är en stämningsfull och berörande roman som utspelar sig i en trakt som jag känner mig hemma i, en av mina hembygder. (även om jag aldrig bott där :-) )



Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

onsdag 13 juni 2018

Blå av Maja Lunde

Det här är viktiga saker! Och presenterade på ett så himla bra sätt!


Vi tar för givet att vi har vatten i kranen, att vi kan vattna våra blomrabatter och duscha varje dag. Men vad händer när färskvattnet tar slut? Vad har vi för ansvar för att se till att det inte händer?

Arbetet med "Binas historia", som jag också läst, och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande klimatförändringar som jorden genomgår just nu. Blå är den andra.

I Blå får vi i nutid möta Signe, Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last. I en ganska nära framtid (2041) lever David, David som tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Berättelserna knyts ihop på ett väldigt fint sätt på slutet.

Att kunna skriva en så målande och fångade berättelse med det allvarliga temat i grunden är skickligt. Precis som i Binas historia får vi lära oss mycket på vägen och manas att ifrågasätta hur vi lever. Medvetenheten om de komplexa och allvarliga frågorna om klimathotet smygs på oss. Vi skrivs inte på näsan utan uppmanas att faktiskt tänka själv och söka kunskap.

Det här är en bok som inte går att lägga ifrån sig. Dels på grund av ämnet såklart men också det fina och drivna språket som drar mig in i miljöerna som beskrivs. Jag blir fysiskt törstig när jag läser!  Personerna är ömsint tecknade och lika mycket som vatten handlar det om relationer. Barn-föräldrar, syskon och par.

Jag hade förmånen att träffa Maja Lunde tillsammans med Breakfast Book Club på en frukost hos Natur & Kultur för ett tag sedan. Och vilket samtal vi fick! Författaren själv är lika ödmjuk och engagerad som sina böcker. Efter "Bina" började vi alla prata om att skaffa bikupa, och denna gång handlade samtalet om hur vi på bästa sätt sparar på vatten i vardagen.

Detta är inte bara en fantastiskt bra bok, den är också viktig. Jag hoppas att många läser den och de övriga böckerna i serien. Vi behöver det.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.


tisdag 12 juni 2018

Nej och åter nej av Nina Lykke

Det här är relationer i kubik! Precis vad jag älskar att läsa om. :)


I Nej och åter nej av Nina Lykke får vi allt. Som författaren själv beskrev den vid vår bokfrukost hos Wahlström & Widstrand i morse: "Jag ville skriva en existentiell roman om livet." Och det har hon verkligen gjort! Och det är skarpt, roligt och sorgligt.
Ingrid och Jan har varit gifta i ett kvarts århundrade. Sönerna är stora nog att räknas som vuxna men uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och läraryrket mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn. 
Det här hade kunnat bli riktigt plågsamt. Och det blir det emellanåt, men författaren balanserar verkligen på alla sätt en väl genomarbetad berättelse mellan skarp igenkänning och förlåtande värme. Livet är inte så jäkla enkelt!

Nina Lykke har en fantastisk blick för vad det är som driver Ingrid, Jan och Hanne att göra som de gör. Riktigt bra personbeskrivningar, där läsaren kan känna igen sig i alla delar av de olika karaktärerna. Det här är på riktigt, det verkliga livet. 

Här finns också många träffande formuleringar av livet som krackelerar:
"..hon blundade för att slippa både småpratet - som var som att dra en slö och rostig såg genom hjärnan - och mot alla andra irritationsmoment."
Vid vår frukost med författaren och Breakfast Book Club var det just personerna som kom i fokus i våra diskussioner. Visst känner vi igen oss. Någon kände igen sig i Jan, någon i Hanne, och någon annan i Ingrid. Roligt att höra allas reflektioner kring det, och författaren berättade att hon naturligtvis hämtat karaktärsdragen i sig själv och sin bekantskapskrets.

Boken har beskrivits som "en underhållande satir över privilegierad medelålders medelklass". Men nja. Jag håller inte riktigt med där. Det känns inte som en satir, utan som sagt väldigt mycket som vardag, om än lite tillskruvat. Att få både tankar och dialog i en berättelse gör det ju ibland övertydligt, men bra helt enkelt!

Läs denna fina berättelse som är en av de böcker som är nominerade i Årets bok 2018!

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos Adlibris eller Bokus


tisdag 5 juni 2018

Sveas son av Lena Andersson

"Jag ville skriva en bok om en människa av det slag som gjorde folkhemmet möjligt, som förkroppsligade det, trodde på det, tog ansvar för det, som försvarade dess rätlinjighet och likriktning för att de lyfte människan ur hennes mörker; någon som var folkhemmets sinnebild utan att vara en del av politiken." Lena Andersson om sin bok Sveas son. 


Vi får träffa möbelsnickaren Ragnar Johansson, född 1932. Vi får också träffa Ragnars mor Svea, född Svensson, kommer från en annan epok. För Ragnar är hon en kvarleva från en värld som aldrig får komma åter. Och nästa generation, Ragnars barn som väljer annorlunda. Såklart. 

Det här är väldigt mycket Lena Andersson. Och för mig är det positivt. Jag tycker om hennes sätt att beskriva relationer och spänningar på ett nästan vetenskapligt sätt. Men där det alltid smyger in en känsla, några förflugna ord som sockrar och mjukar upp. Tonträffen i de olika generationernas berättelse är perfekt, Svea är ett barn av sin tid, liksom Ragnar och och dottern Elsa 

Ragnar är fyrkantig. Han vill mäta och räkna. Göra klart. Hålla sig till det som är gjort. Vara rationell. Vill inte falla till föga och känna och känna efter. Till en början. Men han är också öppen för diskussion, välkomnar ett bra samtal där erfarenheter och kunskap kan mötas, det är känslorna han ser som irrelevanta och inte riktigt kan hantera. 

Jag läste Sveas son under en helg i en stuga i Roslagen. Ragnar bygger sin sommarstuga i Roslagen vid havet, härligt sammanträffande! Ragnars stuga är perfekt. Allt är genomtänkt och väggfast och förblir som det är, det finns ingen anledning att ändra på det som är bra, tänker Ragnar. 

Det här är mycket en berättelse om ett Sverige som varit, men som också präglar oss alla på något sätt eftersom det är en del av vår berättelse. Det är intressant att läsa och lära. Men det är också en berättelse om människorna, om relationerna, om känslorna som ju alltid finns där vare sig man vill eller inte. Och det är roligt! Jag småskrattar ofta!
Som Jens Liljestrand säger i sin recension: "Lena Andersson är vår generations Tage Danielsson. En välformulerad, milt leende ironiker. Ibland sävlig och docerande, ibland frätande elak, alltid lika pedagogisk och ljuvligt underfundig i sin kritik av folkhemmets storhet och litenhet. 
Läs den! Och lyssna gärna på Lena Andersson när hon berättar om boken i Babel

Tack Polaris för att jag fick möjlighet att läsa! Gör det du med!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.

söndag 3 juni 2018

Ärr av Audur Ava Olafsdottir

Det här är bra! Mycket bra! I Ärr har författaren Audur Ava Olafsdottir skapat en berättelse om mellanrum, om behovet att vara behövd, om det viktiga i att se varandra.



I Ärr får vi träffas Jónas som är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. Han besöker sin gamla mor, som glömmer besöket fem minuter senare. Han försöker låna ett gevär av sin gode vän Svanur som bara vill tala om annat.
För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn, och tar in på Hotel Silence. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges liksom. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr. 


Det som håller mig fast och dröjer sig kvar är människorna. Det de säger och de inte säger. Författaren tecknar skickligt mycket fina personporträtt, i en miljö där alla har en plats. Hon tvingar mig att läsa sakta. Det tycker jag om. 
Berättelsen är tidlös i sin form. Det finns såklart vissa tidsmarkörer som gör att man förstår att det är nutid, men själva historien är på något sätt ständig. Vad lever vi för liv? Ser vi varandra? Vad glömmer vi bort när vi bara lyssnar på orden? 
Det här är en berättelse som ligger kvar, som får mig att fundera och skratta. Läs den! 

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller på Adlibris eller Bokus

lördag 28 april 2018

Eldsystrar av Susanne Boll

Det här är spännande, det är drama, det är relationer i en perfekt mix! Susanne Boll har i Eldsystrar startat en berättelse om Vera Lilja, en person som jag vill höra mer om!


Eldsystrar är den första boken i en serie om psykologen Vera Lilja. Vera är en person som jag på en gång fattar tycke för, hon känns som en riktig människa med allt vad det innebär. Hon har sin ryggsäck med en traumatisk händelse i barndomen som förändrade allt, med en skuld hon ständigt bär med sig. Hon har också riktiga relationer med riktiga människor. Ja, så riktiga de blir i en bok dårå... :)
Vera Lilja är en erfaren och omtalad psykolog med mottagning vid Odenplan i Stockholm. Hon är en skicklig psykolog, men har under en tid mottagit anonyma hot som blivit alltmer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja.
Det här är en berättelse som innehåller många svåra ämnen och dilemman som författaren tar sig an med delikat skicklighet, det är snyggt! Det mörka som finns där är verkligen berättigat men tar inte överhanden utan känns som livets allvar.
Vera Liljas favoritklient Ayana kommer inte till den avtalade terapitiden och hennes frånvaro oroar Vera. Det visar sig vara en berättigad oro.
Det jag tidigare tyckt om med Susannes historier är personbeskrivningarna och relationstemat, det tar hon med sig även in i denna spänningsroman. Det gör den än bättre. Vänskap är ett viktigt tema, så också tillit och förtroende. Mänskliga relationer beskrivs verkligen på ett mycket fint sätt. Och det är spännande till sista sidan!

Läs den! Läs Susannes tidigare böcker!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Bokus eller Adlibris.

onsdag 25 april 2018

Psykologen med Martin Falkman

Vi hade bokcirkel i går kväll och pratade om Psykologen av Martin Falkman. Med Martin Falkman! 


Här skriver jag lite om boken.  

På cirkeln berättade Martin om sitt författarskap och skrivande. Hur han tänker, eller kanske mer känner, under skrivprocessen. Hur han börjar och slutar. Spännande att höra! 

Vi pratade om Henry, huvudpersonen i boken, såklart. Hur det är att känna sig sviken och övergiven. Hur livet rämnar när osäkerheten blir större. Hur det är livsviktigt att få finna sig i ett sammanhang och få bekräftelse. Och hur sökandet av det kan ta sig mörka vägar. Att Martin beskriver psykisk ohälsa på ett mycket ömsint och klarsynt sätt var vi alla överens om. 

Johanna är en viktig person i berättelsen, hon är psykologen, men är hon verkligen en huvudperson i boken? Vi tyckte att hon känns lite diffus och hade svårt att se hennes roll. Martin berättade att allt började med en novell om Johanna, och då föll några bitar på plats!

Vi pratade om att vi gillar böcker som inte är tegelstenar, 250 sidor kan vara helt perfekt. ;-) Vi gillar också korta kapitel. Vi funderade lite kring bokens titel och omslag. Hur väljer man och vad är det som går hem? 

Att bestämma genre för en bok är intressant. Den här boken presenteras ju som en spänningsroman, är den det? Och vad innebär en genrebestämning för läsandet och läsaren. Kan det locka/stöta bort?
Martin berättade också lite om hur det är att ge ut böcker på egen hand, som han gjort med sina två tidigare, jämfört med att ha hjälp av ett förlag, som han har med denna. Han gav oss också en intressant inblick i förlagsvärlden. 

Sammanfattande ord: Läs boken! Att prata med författaren om hens bok är ett stort mervärde! Bokcirkla mer! 


tisdag 24 april 2018

Psykologen av Martin Falkman

Det här är inte feelgood, men inte feelbad heller. Trots mörkret finns ljuset där. I Martin Falkmans roman Psykologen får vi följa Henry som inte alls mår bra.


"En tät spänningsroman om ensamhet, saknad och hemligheter" säger baksidestexten. Jag vet inte om jag skulle säga spänningsroman faktiskt... Visst det finns ett mysterium, men det är inte det bärande i den här berättelsen. Det som bär och som gör att det lyfter är beskrivningarna om hur svårt det är att leva med depression och ångest, hur misslyckad man kan känna sig och hur svårt det är för närstående att hjälpa.
Mamma försvann. Jag pratade med henne i telefon på kvällen, men på morgonen som följde var hon försvunnen. Jag vaknade med magont och hög puls, kanske en ond aning, så jag åt ingen frukost utan ringde och ringde och ringde istället. Mobil, vanlig telefon, men inget svar.

Henry är 30 plus och singel, hans mamma har försvunnit och pappa har flyttat utomlands. En situation som kan få vem som helst att vackla. Henry sover illa, känner sig ofta fylld av ångest och får rådet av sin läkare att uppsöka en terapeut. Ett råd som till en början drar honom djupare ner i mörkret.

Berättelsen är upplagd på ett mycket snyggt sätt med mammans dagboksanteckningar invävda i Henrys historia och liv, hans oro över varför det blev som det blev. Språket driver också på på ett bra sätt, det är tydligt och känslosamt i en perfekt mix. Jag hör Henrys röst när jag läser. Det är bra.

Jag tycker mycket om den här berättelsen och den växer ju mer jag tänker på den. Att beskriva psykisk ohälsa på ett "bra" sätt är inte lätt, men Martin Falkman kan. Jag känner verkligen med Henry. Och han kan också väva in det i en bra berättelse med inslag av spänning och relationer.

Och som någon annan skrev.. jag läste nog sista sidan 10 gånger!

Jag har förmånen att få diskutera boken nu ikväll i min bokcirkel tillsammans med författaren själv. Det blir kanske ett litet tillägg från de diskussionerna senare...

Läs boken! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Jag har även läst Martins tidigare böcker Tunneln i slutet av ljuset och Mördarens väg. Samma berättelse speglad ur två perspektiv. Läs vad jag tyckte om dem!


Martin Falkman, född 1976 i Helsingborg, debuterade 2016 med den psykologiska thrillern Tunneln i slutet av ljuset. 2017 utkom den speglade berättelsen Mördarens väg. Martin driver bloggen Den döda zonen och arbetar till vardags som kommunikatör. Följ honom!



onsdag 18 april 2018

Dags!

Ibland händer livet.. utanför bloggen. Och då får en ta paus.

Men nu så. Redo igen att ta itu med alla fanstastiska böcker jag läst, har på hög och kommer att läsa. Livet är fullt av ord på rad. Älskar't!



onsdag 14 mars 2018

Fartblinda av Carolina Neurath

Fartblinda av Carolina Neurath beskrivs som en thriller i finansvärlden. Jag vet inte om thriller är den bästa beskrivningen även om den är spännande.
Under en jakthelg i Skåne nås Peder af Rooth av ett samtal som kommer att förändra allt: den anrika bank där han är vd riskerar konkurs. Någon timme senare sitter han i ett privatplan med sin fru på väg tillbaka till Stockholm där dramatiska dygn väntar.

Det här är en berättelse som ger mig inblick i en värld som är främmande för mig men ändå lite bekant. Myndigheterna som finns där har jag ju god inblick i. :)
Tyvärr är detta inte riktigt min grej. Det blir ytligt och jag känner inte engagemang för någon av personerna i berättelsen. Berättelsen drivs framåt och jag vill läsa vidare, men får liksom inte något för det och det hela slutar rätt snöpligt. 
Författaren är väldigt mycket journalist i sina beskrivningar, och det är inte en fördel här. Det blir detaljerat och ordrika beskrivningar av allt som händer. Mycket lite lämnas åt de egna bilderna, det är synd. Jag tänker på Liza Marklund när jag läser, när det är en journalist i huvudrollen blir det naturligt så tänker jag. 
Den egensinniga ekonomijournalisten Beatrice Farkas fick tipset som skulle kunna fälla banken för länge sedan. I månader har hon stridit mot ett par av landets mäktigaste finansmän. Aldrig hade hon kunnat ana konsekvenserna av sitt avslöjande.
Nej, inte min kopp te, men en spännande bok som trots allt fångar mig en stund även om den troligen inte kommer lämna ett bestående intryck.

Vill du läsa, låna den på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exempel på Adlibris eller Bokus.

torsdag 18 januari 2018

Att läsa i cirkel - det ger bildning

Att bokcirkla är, som jag sagt mången gång tidigare, världsbäst!


Jag får läsa spännande och intressanta böcker som jag själv kanske inte valt. Självklart tycker jag inte alltid om dem, men det är sällan det blir så dåligt att jag inte läser klart.

Jag får diskutera det jag läst med andra kloka människor! Plötsligt blir min läsupplevelse så mycket mer. Jag får reda ut frågetecken och nysta i etiska dilemman. Jag kan fara ut i fantasier och drömmar. Jag får höra andra personers syn på saker vilket ger mig möjlighet att förädla eller förändra mina egna åsikter. Såå många gånger jag tänkt "Jaha, du tänker så. Det hade jag inte tänkt på, vad intressant!"

Och dessutom får jag umgås med goda vänner, kollegor och nya bekantskaper. Diskutera livet och allting. En god bokdiskussion leder en alltid vidare in i den vanliga verkligheten och de utmaningar vi alla står inför och behöver dryfta. Guld värt!

Att vara nyfiken på sin omvärld, att vara nyfiken på sina medmänniskor av alla sorter - det resulterar allt som oftast i bildning. Det ger oss tillgång till nya rum. Det berikar oss och är en förutsättning för demokrati tror jag. Stora ord... :-)

På tur i mina cirklar framöver är:
  • Binas historia av Maja Lunde 
  • Andras vänner av Lianne Moriarty
  • Romanerna om Patrick Melrose, volym 1 av Edward St Aubyn
Häng kvar så kan du läsa vad jag tycker om just de böckerna! 

onsdag 17 januari 2018

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins

Det här är spännande och svårt att lägga i från sig!

Kvinna på tåget av Paula Hawkins är en annorlunda thriller. Spänningen byggs upp långsamt genom via händelser skildrade av tre personer. Rachel, Rachels exmans nya fru Anna och Megan, kvinnan som har försvunnit.


Rachel har förlorat sitt äktenskap och sitt jobb på grund av sin alkoholism och har ingenstans hon behöver vara. Ändå tar hon tåget in till London samma tid, varje dag, i ett försök att visa upp ett normalt liv. Varje dag betraktar hon ett ungt par i ett hus intill spåret. I Rachels fantasi är deras liv lika perfekt som hennes en gång var. Men plötsligt händer något som förbryllar henne och strax efter det försvinner Megan, kvinnan i paret. Och det stora problemet är - Rachel minns inte vad det var som hände.. eller gör hon det? Bakfull med ångest och minnesluckor kan hon inte släppa tanken om att hon vet något viktigt. 

Det är en mycket snyggt uppbyggd och nyanserad historia. Det är nästan omöjligt att inte bli riktigt arg på Rachel som gång på gång ställer till det och ger sig in i situationer som bara krånglar till hennes liv och ibland är direkt farliga. Men man blir arg för att man bryr sig om henne. Vill att det ska gå bra trots att hon sviker både de få vänner hon har kvar och sig själv.

I berättelsen är inget är självklart, vem kan vi egentligen lita på? Vem har gjort vad, vad är det som har hänt och vem är boven? Jag ser inte upplösningen komma, det blir verkligen en överraskning. Och det är bra!

Här kan du se trailern till filmatiseringen av boken.  

Men läs den! ;-) Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus

tisdag 16 januari 2018

Kåda av Ane Riel

Årets bästa översatta kriminalroman, det förpliktigar! :)

Och när jag läst den förvånar det mig. Inte "årets bästa" utan "kriminalroman"!? Kåda av Ane Riel är  ingen kriminalroman i mina ögon, det är mer ett familjedrama, en tragedi, ett tidsdokument. Och ett fantastiskt sådant!

Det här är spänning på så många plan. Vi får en berättelse som till en början är så... vanlig. Ett vanligt hem.. en vanlig familj.. en vanlig plats. Men sakta, sakta förändras bilden. Så sakta så att det nästan inte märks. Det som var så vanligt blir plötsligt en katastrof...
Det är inte alltid så lätt för Liv att förstå sin omvärld. Då är det tur att hon har en pappa som Jens, som är så duktig på att förklara allting: Varför mamma blivit så stor att hon inte kan lämna sovrummet, varför man inte ska gå i skolan. Och framför allt varför man måste döda farmor...
Kåda är en mångbottnad berättelse, en berättelse om lojalitet och om rädslan för att förlora det man har och hur mycket man kan offra för att behålla sin trygghet. Vi möter en familj i sönderfall, i en  tragedi som fått livet att krackelera.

Det är är så snyggt och välskrivet så att jag nästan glömmer vad hemskt det är! Varje ord är avvägt mot en helhet och ger en stämning som perfekt fångar berättelsen. Karaktärerna, särskilt barnet Liv som är huvudperson, får liv i raderna och även här är beskrivningarna mycket väl avvägda.

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.



måndag 15 januari 2018

En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad

Årets första bok blev en bra en! En som berör, som gör mig nyfiken, som ger mig inblick som gläder och oroar. Så som bra böcker ofta är/gör.


En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad är en berättelse om rörelse, om tillträde till olika rum och hur svårt det kan vara att bara få vara sig själv. En berättelse om att få höra att ens drömmar inte går att förverkliga, "det är ingen ide du försöker". Att bära bördan av att bli bättre, att lyckas att visa upp framgång, "du ska ha ett bättre liv än oss".

Det är en stark debut om tugget på bänkarna i Akalla, adidasbyxor och falska Raybans från Alanya, till den fina dramahögskolan på Valhallavägen i Stockholm, där man gör andningsövningar och får massage. Där man mikrar gammalt kaffe för att man har så »dåligt med pengar«, men bor i bostadsrätt i innerstan, diskuterar maktordningar och passar på andras ordval. Där fattig är ett mycket relativt begrepp.

Det är en berättelse om att navigera mellan skuld och arv, välja mellan olika sorters svek, ta hand om sin begåvning. Mot alla odds. 
Fanns en snubbe en gång som sa att blåa linjenfolk är bland dom deppigaste i huvudstaden. Han menade att anledningen till det var att vi hela tiden åker i en mörk tunnel. Alltså den enda sol och det enda ljus vi får är mellan en station. Kista-Hallonbergen. Annars åker vi från slutstation till en annan slutstation i en mörk tunnel. Året om.
Det handlar om resa och rörelse. Det är argt och besviket. Det är hudlöst och känsligt. Det berör mig!

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus

söndag 14 januari 2018

Människor som går iväg av Jörgen Löwenfeldt

Jag har lyssnat... lyssnat på en poddnovellsamling. Och en mycket bra sådan. Du hittar den här, på Sound Cloud.

Lyssna är ju vanligtvis inte riktigt min grej. Gillar att se orden, skapa en egen röst av dem. Men ibland blir det helt rätt även i lyssnad form när rösten vald med eftertanke.

Människor som går iväg är en samling på åtta noveller av Jörgen Lövenfeldt. Alla om olika människor, av olika människor, och jag gillar det!


Om människor som sagt, och om förväntningar, förvåningar, förvecklingar. Ibland möts och ibland lämnar människor på oväntat sätt och berättelser tar oväntade vägar, eller helt väntade.

När jag lyssnat några gånger inser jag hur mycket rösten faktiskt betyder. Den ger en extra dimension till texten. Emellanåt känns den inte rätt till en början, som t.ex. när jag lyssnade på På kontoret på natten. Rösten, Anna Jörgensdotter, kändes så torr och distanserad .. men när berättelsen utvecklade sig så blev just den rösten helt perfekt, och fylld av känsla. Intressant!

Det är svårt att skriva något om varje novell utan att spoila .. det är dessutom svårt att välja någon som är extra bra.. alla har sina olika finesser. Men en favorit är ändå K86 inläst av Peo Bengtsson (och han läser den himla bra!). En fascinerande historia, spännande och oväntad.

Titelnovellen, När människor går iväg inläst av Hedvig Weibull, sätter sig också lite extra i kroppen. Så mycket igenkänning, i stort och smått. Vaattrdagen och att tro på en gemensam bild av framtiden, och plötsligt inse att man fattat helt fel... kännbart!

Lyssna! En i taget på väg till jobbet kanske. Eller alla i ett slag när du pysslar hemmavid. Så värt. Och du kommer att vilja lyssna om, det här är berättelser som väcker tankar och vid varje lyssning märker du något nytt.. kanske oväntat eller bara helt väntat.

Jörgen Löwenfeldt debuterade 2017 som romanförfattare med romanen Ensamma tillsammans, läs den också! Jag har skrivit om den här. Han skriver också på Instagramkontot Bagatellerna.