Sidor

fredag 15 juni 2018

Silvervägen av Stina Jackson

Det här är riktigt bra! I Silvervägen av Stina Jackson får vi följa med till Norrlands inland. Till mörkret och ljuset. Till människorna som valt egna vägar, bara blivit kvar eller sökt en ny väg. Till ett försvinnande. 


Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Det här är en berättelse som fångar människans mörka sidor. Men också ljuset och hoppet. Lelle som aldrig ger upp, som vägrar gå vidare. Meja som försöker slå sig fri från sin bakgrund. Två människor med stora bördor att bära. Och de är mycket ömsint beskrivna, jag vill att det ska gå bra för dem! 

Det är en spänningsroman, och en mycket spännande sådan! Det är svårt att sluta läsa. Språket driver berättelsen framåt på ett mycket snyggt sätt. Växlingarna mellan beskrivningarna av människornas relationer och ledtrådarna till lösningen på försvinnandet är mycket snygga. 

Silvervägen är en stämningsfull och berörande roman som utspelar sig i en trakt som jag känner mig hemma i, en av mina hembygder. (även om jag aldrig bott där :-) )



Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar