Heder av Jens Lapidus, dagens novell som jag kanske inte vill kalla karamell. Men om den är en, så smakar den lite beskt...Adam har just muckat från kåken. Han har suttit av tio år och skyddat dem han trodde han hörde till. Han får till slut inse att vänskap kan vara önsketänkande.
Det var sjukt – han var trettioåtta år och hade ingen annan som kunde plocka upp honom utanför anstalten än mammas kille.En verklighetstrogen och ömsint bild av en man som förlorat så mycket för så lite.
Den här berättelsen kan du också lyssna på, på Spotify. Författaren själv läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar