Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt

Den här gillar jag!

Det hemliga namnet handlar om identitet, kärlek, familj, sorg, glädje.

Jag faller genast för huvudpersonen Helena. Mycket av hennes oro och våndor känner jag igen mig i. Helena, som på något sätt är allkonstnär i livet men hela tiden trånar efter kärleken, den riktiga kärleken. Och blir besviken, gång på gång. Hon är liksom dråplig, kantstött, en person som man kan se lite överseende på. En konstnärssjäl som lever för andra som hoppas att det finns ett lätt sätt att ordna allt, borde inte en resa till Indien göra susen? Och i botten finns den lilla femåringen som inte fick finnas, som inte fått formats till en riktig vuxen. Jag tycker om henne mycket!

Formen är spännande. Den består av två olika perspektiv. Vi får följa händelserna både utifrån och inifrån Helena. Se vad som sker och samtidigt veta hur det känns. Det gör det särskilt intressant tycker jag. För det är ju oftast inte samma sak.

Språket flyter lätt och är fyllt av one-liners som sitter som en smäck i min själ.
"Jag förstår inte varför jag inte gav mig av. Ständigt detta kaffe, när vi egentligen skulle behöva dricka blod."
"Smärtan. Som när en bedövning släppt. Fallet från oväntad salighet till total övergivenhet går inte att förbereda sig för, stålsätta sig inför."

Vi pratade om boken på Breakfast Book Clubs frukost i morse och hade lite olika uppfattningar. Det är roligt. Att få höra andras syn på en berättelse berikar. Det vi hade lite synpunkter på var slutet. Det kändes lite kort, ofärdigt, snopet, påtvingat.

Och en sak jag känner lite sorg över är att hon även till sist behöver en man att luta sig på, som säger åt henne vad som är viktig som "leder henne rätt". Jag tror hon skulle klara sig utmärkt utan.

Förlagets text:
Det hemliga namnet handlar om identitet, dess gåta och villovägar. Om kärlek, drömd och verklig, och om hur ens längtan kan vara för stor för ens liv och knappt möjlig att härbärgera. Kanske är berättelsen en spegel av vår tid och dess myter. Men främst är den en nära tagining av ett liv, där berättelsen glider genom hela spektret av dimensioner: det vardagliga, det absurda, det oväntat smärtsamma eller benådade - en text full av kast så som en människa är.
Huvudperson är Helena, konstnär, mor till en tjugofemårig son och expert på omöjliga kärlekshistorier. Det är hon som bär hemligheten med namnet. En hemlighet som hon försöker glömma bort men som kräver att bli betraktad. Och slutligen är det kanske den som leder henne, både till en möjlig kärlek och till ett möte hon har fruktat.

Lyssna på diskussioner om boken i en bokcirkelpodd i flera avsnitt med bibliotekarier på stadsbiblioteket. https://soundcloud.com/stockholmsstadsbibliotek

Vill du läsa och prata om denna bok finns det många tillfällen, se på Stockholm läser.

Kriterierna för en Stockholm läser-bok: Boken ska utspelas helt eller delvis i Stockholm (det gör den, plus på Gotland och i Ungern), den ska uppmuntra till diskussioner även för dem som saknar förkunskaper, den ska vara minst 15 år (uppfylls också), den ska inte vara alltför omfångsrik (349 sidor i pocket), den ska locka både män och kvinnor och den ska helst gå att omarbeta till en lättläst version.

Inlägg 31/100 i utmaningen #blogg100