En spänningsroman. Ännu en historia från det svåra livet. Mitt i sexuellt våld, självskadebeteenden, alkohol, droger, mobbning... mitt i unga människors utsatthet. Att inte bli trodd, kanske det värsta som kan hända en människa. I Skymningsflickan av Katarina Wennstam får vi ännu en gång möta kommissarie Charlotta Lugn och advokat Shirin Sundin. Charlotta som är sjukskriven och försöker hantera sin svåra migrän, Shirin som funderar över sin tillhörighet, var hör hon hemma? Och hur är det med efternamnet?
Vad har hänt med flickan som kommissarie Charlotta Lugn träffar på i skymningen? Hon som skriker nätterna igenom, hon som skär sig och inte verkar vilja leva. Vem tror på den som ljuger ibland? Vem tror på Molly? Charlotta Lugn, som går hemma sjukskriven, och advokat Shirin Sundin gör det. De bestämmer sig för att ta reda på vad som har hänt Molly. Det är dags för flickan att få upprättelse. Samtidigt är det någon som riktar hot mot en gymnasieskola. Allvarliga, dödliga hot. Mardrömmen om en massaker i en svensk skola skulle kunna bli verklighet. Kort därefter hittas en elev mördad på skolans toalett. Jakten på gärningsmannen leder polisen åt flera håll och ett av spåren tycks peka tillbaka på Molly, och hennes döda väninna Miranda.
Som vanligt är Wennstam suverän på att berätta en historia med människor som känns helt riktiga, om händelser i samhället som sker och kanske inte alltid visas upp, som vi inte vill se. Om vår otillräcklighet men också om upprättelse och rättvisa.
Denna gång känns dock de olika trådarna lite väl trassliga. En eller två parallella historier för mycket kanske? Men å andra sidan, livet är ju ofta så. Trassligt.
Det är som vanligt välskrivet, spännande, intressant och mänskligt. Det år inte att lägga ifrån sig den. Det blev en sträckläsning. Jag har nog läst de flesta av hennes böcker, alldeles nyligen Skuggorna, och de känns alltid lika angelägna, efterlängtade och snabblästa.
Låna på bibblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris.
Inlägg 55/100 i utmaningen #blogg100
Jag tyckte om boken men saknade lite att få följa Shirin, Lotta och Madeleine privat - och så blev det onekligen lite märkligt med några av sidospåren som mest rörde till det. Dock: allt Wennstam skriver är angeläget och aktuellt!
SvaraRadera