Det här är en liten historia om det verkliga livet, om de människor som inte alltid syns. Precis som vanligt när Susanna Alakoski skriver. Omsorgen handlar om Pernilla som arbetar som undersköterska på ett gruppboende. Under förberedelserna av en middag med en arbetskamrat hinner hon fundera en hel del över hur hon har det och hur det blivit. Hur hon älskar sitt arbete med människorna hon är satt att ta hand om, hur hon ogillar benämningen brukare, hur hon vill känna och visa sin stolthet över sitt arbete.
Det här handlar om empati och mänskligt värde, hur man klarar sig i en värld där det inte är de värden som prioriteras. Och den får mig att fundera på vem jag skulle vilja tog hand om mig i en sådan situation. Det är helt självklart Pernilla!
Förlagets text: Pernilla jobbar på LSS-boendet Tuvegården, ett jobb som innebär långa nattpass och som får ryggen att mola. Där finns Hannes som förlorat talet i en bilolycka och Agnetha som maniskt samlar på skönhetsprodukter men som vägrar tvätta sig. Där finns även personalen som jobbar sida vid sida. Men trots allt det tunga så älskar Pernilla sitt jobb. Om bara alla kunde se det så, att omsorg handlar om kärlek till människor.
"Nästa gång Pernilla får frågan ska hon ta mig fan skrika ut att man måste vara mirakulöst förstående inför de boendes olika egenheter och att det liksom är det som är det fantastiska med jobbet. Att begripa sig på sjukt sjuka människor som har röster och som uppfattar sina kroppar på ett annat sätt än friska människor. Som inte fungerar som vanliga människor men som ändå har samma mänskliga värde.".
Köp hos Novellix eller Adlibris, låna på biblan, gör hur du vill men läs! :)
Inlägg 53/100 i utmaningen #blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar