Sidor

måndag 24 december 2018

Julklappstips 10 - sistaminutenpaniken

Snart ... nej NU .. är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag har redan under några dagar tipsat er om läsvärda böcker! Idag blir sista-minuten-paniken. 

Spring in på närmsta närbutik eller kiosk och fyll korgen med det som finns. :-)


Jag önskar dig en riktigt fröjdefull jul fylld av det du tycker om allra mest. För mig kommer den innehålla en hel del läsning hoppas jag. 






torsdag 20 december 2018

Julklappstips 7 - min jullovshög

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag har redan och kommer under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det en chansning - böcker jag ännu inte läst men tänk mig att välja ur under jullovet! 


En ung dokumentärfilmare från Syrien söker asyl i Sverige. Inom sig bär han på en oförglömlig berättelse om förbjuden kärlek och svek. Han vill att någon ska skriva hans historia och frigöra honom från det tomrum som han sugits upp av under dagarna på flyktingförläggningen.
Kanske kan författaren som han av en slump lärt känna i Göteborg berätta historien om det glamourösa gaylivet i Kairo, Istanbul och Damaskus. "Det finns ingen annan som kan göra det bättre än du själv", insisterar författaren. Men nu när hans intresse har väckts ... vad är det för hemskheter som döljer sig bakom denna historia om flykt och kärlek?
Aleksander Motturis nya roman är en resa in i en värld där all fiktion som inte tillfredsställer begäret efter våld är dömd att misslyckas.
»Mamma jag var ju rädd för dig. Jag visste inte vem du hade blivit. Hur skulle jag någonsin ha kunnat säga det?«
Urban har flyttat från landet till staden för att börja ett nytt liv, kanske som dokumentärfilmare. Men efter en misslyckad kärlekshistoria tar ensamheten över, han fylls av missmod, drar sig undan människorna och börjar odla ett säreget intresse för fågelägg. Han hoppas att en ny förälskelse ska rädda honom men plågas av skuld för att han aldrig förmådde besvara breven från sin mamma.
Lugnet är en roman om begär och hämnd i ett Stockholm på tröskeln till det nya millenniet. 
  • Nord av Merethe Lindström 
Ett krig går mot sitt slut, människor är på vandring, utdrivna ur sina hus, fördrivna från byar och läger. En ung pojke har sluppit undan från marscherna och följer kompassen mot norr. Hans skulderblad sticker ut som avklippta vingar. Han är vad andra säger att han är, han är utsvulten och förnedrad. Han vandrar genom ett landskap lika ödelagt som vackert och slår följe med en annan som också bär på en hemlighet.
Nord är en mörk roman med spår från de berättelser som ligger djupt ned i vårt kollektiva medvetande.
Ett tåg stannar på spåret mitt i natten och en ensam kvinna kliver ut genom de öppna dörrarna, följer ropet ur den djupa skogen.
Så är det att läsa Andrea Lundgren: man lockas med av en ton som leder bort, till något vi inte ens kan föreställa oss. 
De sex novellerna i Nordisk fauna befolkas av djur: rävar, blåvalar, gäddor, katter, fåglar.  
Och människor, som alla längtar efter förvandlingen.
Ett mänskligt öde är något aldrig avslutat. Så framstår människan hos Björn Runeborg. Och desto påtagligare så när han skriver om historiska personer.
I Socialdemokratiska noveller följer vi landsfadern Per Albin Hansson på hans livs sista spårvagnsfärd. Vi bilar genom Texas och plockar upp en liftande karismatisk ung svensk vid namn Olof Palme. Genom fiktioner oberäkneliga som verkligheten möter vi Kata Dalström, Hjalmar Branting, Tage & Aina Erlander, Ernst Wigforss, Mona Sahlin, Gunnar Sträng. Politiska legender som blir livs levande till och med när de bara framträder i någons fantasi.
Björn Runeborgs nya novellsamling är en unik betraktelse i fiktiva former över en svensk socialdemokrati som inte med någon självklarhet existerar i världen.
En ung förälskad mamma mister sin man när han drabbas av minnesförlust, en dotter begår självmord, en annan ignoreras av sin döende far. I sju täta och delvis sammanflätade noveller undersöker Caroline Albertine Minor sorg, förlust, skam och vänskap. Med vardagligt konkreta detaljer och på skimrande prosa förmedlar författaren nyanserat och träffande några av tillvarons svåraste situationer. Hon lyckas sätta ord på de välsignade stunder när någon annan får hjälpa den plågade och krisdrabbade in i livet igen.



onsdag 19 december 2018

Julklappstips 6 - Bruksskräck

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag har redan och kommer under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det bruksskräck! 😱

Skräck är inte min genre. Men så mötte jag Madeleine och detta... 

Vattnet drar av Madeleine Bäck som jag skrivit om här

"Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen." 

Det här är en trilogi och fortsätter med Jorden vaknar och Berget offrar. Bara läs! 



tisdag 18 december 2018

Julklappstips 5 - lite fakta

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag har och kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det fakta! I tider av fake news och trollstormar i sociala medier kan det vara bra att kunna gå tillbaka till lite fakta i läsningen. 


Internet är trasigt - Silicon Valley och demokratins kris av Martin Gehlin och Karin Pettersson

"Silicon Valleys drömmande visionärer skulle rädda demokratin och frälsa världen, men istället har deras uppfinningar banat väg för en antidemokratisk revolution som nu tycks hota hela vår mänskliga civilisation. Vad var det som gick så fel?

Med den globala vågen av antidemokratisk högerpopulism måste Silicon Valley-företagen fråga sig vilken roll de själva har haft i den här utvecklingen. För tio år sedan tycktes världen röra sig i en ostoppbar riktning mot mer demokrati, öppenhet och tolerans. Nu tycks land efter land gå åt motsatt håll."



Svälten av Magnus Västerbro

"Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd. Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss."


Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink

"När blev Sverige svenskt? Det brukar ju heta att land ska med lag byggas. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade. 

I denna bok gör Elisabeth Åsbrink en forskningsresa genom svensk historia och talesätt, från den (kungliga) svenska avundsjukan till #metoo, för att ta reda på hur orden format svenska värderingar och hur vi klär dessa värderingar i ord. 

Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i vårt nationsbygge. Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i Det går an och Barnets århundrade. Men hur svenskt är egentligen ishockey? Och får man egentligen säga vad som helst i det här landet?"


måndag 17 december 2018

Julklappstips 4 - noveller

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det noveller!

Jag har tidigare skrivit en hel del om noveller. Små godbitar att njuta när tiden är lite knapp eller det helt enkelt bara behövs en liten berättelse.

Novellix är en underbar leverantör av just smågodis! Där kan du alltid börja!

Bli som folk av Stina Stoor som jag skrivit om härEn novellsamling som ligger lite extra varmt om hjärtat. 

"Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män. Och så beskaffenhetens alla gåtor.

Där är Sandra som säger sig också ha gömt ett lik. Där är a Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans, som tar över Zündappen och kanske mer än så. Och där är Fresias pappa som har vitt pannband och gärna jämför fingrar och tår. Och vad gör en blå wunderbaum utan snöre i en gäddas mage? Vem gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Vad händer egentligen under brunnslocket?"


Plötsligt knackar det på dörren av Etkar Keret. Också en underbar samling noveller!

"The New York Times har utnämnt Etgar Keret till "one of the most original writers of his generation.” I den här lekfulla, underfundiga och galet roliga novellsamling visar han varför. Här skildrar Keret det vardagslivets absurditeter som ingen annan.
Att uppfostra ett barn, att ljuga för chefen, att beställa mat på en restaurang: I Etgar Kerets kortnoveller är vardagslivet komplicerat, ja till och med smått surrealistiskt. Med särpräglad lekfullhet och en Kafkas känsla för det absurda står människan i centrum.
Det är en fartfylld, smart och oupphörligt underhållande bok som stannar kvar i läsaren länge."


söndag 16 december 2018

Julklappstips 3 som är 1

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det en, en riktigt bra en!

Så här upphör världen av Philip Teir. Jag har skrivit om den här.


"Försommargrönskan skälver omkring Erik och Julia när de stuvar in barnen i bilen och påbörjar färden mot stugan vid havet i Österbotten. Utifrån: en kärnfamilj mitt i livet som ska få en lång sommar tillsammans. Men tiden kan också verka i motsatt riktning, blottlägga sprickorna i det som förut verkade stadigt. Andra personer dyker upp och komplicerar tillvaron: Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiske man Chris, som leder Rörelsen. En grupp miljöaktivister som gett upp hoppet om jorden och som istället övar sig i att leva primitivt och sörja den värld som redan gått förlorad. I utkanten finns en ensam kvinna i ett hus vid stranden som bär på en stor sorg."

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller till exempel på Adlibris eller Bokus.

lördag 15 december 2018

Julklappstips 2 som är 2

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Jag börjar med tre igår, idag blir det två.

Silvervägen av Stina Jackson. Jag har skrivit om den här.

Denna prisade och hyllade spänningsroman. Ett måste helt enkelt. Och Norrlands inland. En del av min hembygd och ett kynne jag identifierar mig med och känner igen.

"Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade."



Och Norrlands inland ja...

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. En av de nominerade till Augustpriset i år. Och en fantastisk bok som jag inte hunnit skriva om än!

"I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen."


Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, Adlibris eller Bokus såklart.



fredag 14 december 2018

Julklappstips 1 som är 3

Snart är det jul hörrni! Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Jag börjar med dessa tre, som jag känner lite extra för. Och som alla är mycket bra!

Algblomning av Sten Rosendahl som jag skrivit om här. Finns att köpa på t.ex. Adlibris.

"Tvåhundra år efter en global miljökatastrof är Stockholm ett slutet och hårt klassindelat samhälle dominerat av trängsel, övervakning samt brist på både mat och dagsljus för de människor som bor under marknivån. Inspektör May Born, specialrekryterad och privilegierad, arbetar på centralpolisens säkerhetsrotel. I sitt första mordfall efter en ofrivillig tjänstledighet träffar hon på Tom Lexler, en dörrknackande försäljare av städrobotar i tunnelnivåerna. Han visar sig ha oväntat stora kunskaper om det gamla Stockholm via gamla arkiv och det fascinerande Everview. May övertalar honom att samarbeta för att lösa mordfallet och tillsammans upptäcker de saker om både mordet och Stockholm som visar sig leda mycket längre än de någonsin hade trott."


Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt som jag skrivit om här. Finns till bra pris på Adlibris.

"Johan har kommit in på psykologprogrammet på Karolinska Institutet. Där träffar han Eva. Hon är hemlighetsfull och tycker att de ska vara blanka för varandra. Men Johan börjar ändå berätta. Om sin barndoms tristess. Om hur han lyckats göra sig ekonomiskt oberoende på nätpoker. Om hur han fyller väggarna i sin dyra lägenhet med illustrationer. Om hur han lägger ut sin egen konst på nätet, och om hur hypen kring hans verk drar igång och föder en fåfäng jakt på allt fler likes.
En dag är Eva borta. Johan inser att han inte vet någonting om henne. Och när han börjar leta inser han att inget som dyker upp om henne stämmer överens med den bild han har byggt upp."


Halva liv av Qaisar Mahmood som jag skrivit om här. Finns t.ex. som e-bok på Bokus.

"En son vakar vid sin fars sjukbädd. De har knappt någon relation att tala om. Ändå vet sonen att fadern är den enda som kan förstå honom i den kris han befinner sig i, förskjuten av sin släkt och ensam inför hotet om ett fängelsestraff: samma far som fördömt hans val att bli en ”gora” (vit man) och alltid betonat vikten av plikt, tradition och självuppoffring.
Men skrapar man på faderns ointagliga yta finns hemligheter som binder samman då och nu. I ett svenskt 80-tal lever en pakistansk man ett dubbelliv, med familj i Lahore men kärleken i Sverige. I hemlandet tror man att han lever ett liv i lyx. Det är alltid fest när han kommer hem med nya gåvor och pengar. Många år senare börjar sonen förstå att pappan i själva verket stått längst ner på samhällsstegen och betalat ett enormt pris för sin önskan att ge sina söner ett bättre liv."


torsdag 22 november 2018

Ilon Wikland prisas

Svenska Förläggareföreningens Hederspris 2018 tilldelas Ilon Wikland!


Hederspriset delas i år ut för första gången. Priset ska uppmärksamma och hedra en nu levande upphovsperson som skapat verk av bestående värde och som genom sin konstnärliga gärning på ett betydelsefullt sätt bidragit till den svenska litterära utgivningen. Stora ord!

Prisutdelningen kommer att ske på Augustgalan i Konserthuset Stockholm den 26 november.

Vi alla har väl en relation till Wiklands bilder. De vackra och personliga bilderna gjorde Astrid Lindgrens berättelser levande, gav dem en dimension till och gav oss en gemensam bild av karaktärerna.

En mycket värdig vinnare!


torsdag 25 oktober 2018

Ögonvittnet av Anna Bågstam

Gårdagens bokcirkelbok, Ögonvittnet av Anna Bågstam. En spännande och välskriven debut! Vi var rörande överens om att det här är bra. Välskrivet, spännande och nytänkt.


Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Det är extra bra att sidoberättelsen här får vara hennes pappa och oron för hans åldrande och eventuella demens, det är inte så vanligt i deckare och ger en fin personlig känsla.

Detta är första delen i en planerad svit om brottsutredaren Harriet Vesterberg. Och Harriet är lätt att tycka om. Hon är trovärdigt skildrad och vi kan nog alla känna igen oss i svårigheterna att vara nyinflyttad och ny på jobbet och kanske lite annorlunda. Harriet är civilanställd inom polisen.
"Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?"
Berättelsen börjar kanske lite trevande med mycket kringbeskrivningar men det tar sig och blir riktig spännande, svårt-att-lägga-i-från-sig-spännande! Vi får följa med Harriet både i jobbet och hemmavid och det är trovärdigt upplagt och beskrivet. Här finns familjehemligheter, lögner, oväntade relationsband och mycket, mycket mer. En snygg intrig som håller oss ovetande om helheten enda till slutet.

Och sist men inte minst får vi en snygg cliffhanger till kommande bok! Ser mycket fram emot!

Läs den!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus. Eller gör som jag gjorde denna gång, läs på Storytel!

tisdag 23 oktober 2018

Surprise!

Hoppsan! Oväntade nomineringar till Augustpriset får vi nog säga? Ingen av de favorittippade storförfattarna. Kan vara bra, kan vara dåligt? Det innebär i alla fall ytterligare spännande läsning!

Jag har tidigare år skämtat om att August = Albert, och även i år är två i den skönlitterära klassen från Albert Bonnier förlag. ;-) I övrigt spridda förlag, det är kul.

Nu väntar en månad läsning av de nominerade, kanske inte alla men i alla fall några.



De nominerade i kategorin "Bästa svenska skönlitterära bok" är:

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris. Debutbok. Den köpte jag på plats, verkar vara precis i min smak. Norrland och relationer. :)
Karin Smirnoffs egenartade debutroman berättar kärvt om grymma händelser och sargade människor i en karg glesbygd. Lakoniskt och drastiskt gestaltar hon det förflutnas hemliga bördor. Återkomsten till Smalånger framkallar och försonar barndomens mörker.
Socialdemokratiska noveller, Björn Runeborg, Modernista. Spännande!
Björn Runeborgs porträttgalleri lyckas att med psykologisk och historisk skärpa tränga ner i det politiska skeendets mentala processer. Med kritisk, stram vrede skärskådar han individens vilja och val i överrumplande scener.
Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag. En tegelsten på 900-nått-sidor. Bara där tappar de mig tyvärr... men intressant ämne!
I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier där generationers undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor.
Skalornas förråd, Ulf Eriksson, Albert Bonniers förlag. Årets lyrikrepresentant. Obekant för  mig.
Ulf Erikssons nya dikter skrivs i omseendets tid, omvärderingarnas, eftertankens. Livet har fått nya måttenheter. Minnets vind räcker honom nya ord, ord som avlyssnar, avtäcker, avslutar – och bygger på nytt. Färden genom rummen i ”ögonblickets hus” äger en säregen skönhet och skörhet. I Skalornas förråd finns den stora diktens möten.
En shtetl i Stockholm, Kenneth Hermele, Weyler förlag. Intressant om ett annorlunda Stockholm, den lockar.
Lågmält och lyhört, med minnet som kalejdoskop, fogar Kenneth Hermele sin familjeberättelse i ett historiskt skeende präglat av omvälvningar med eko i vår samtid. Här stöts identitet och olikheter mot konventioner och förväntningar medan utanförskap blir boja och fördel. Det är tankeväckande, insiktsfullt och vackert.
Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur. Den har jag faktiskt på min vill-läsa-lista! Och nu kommer den att flytta upp lite!
Med en drömsk realism ger Sami Saids moderna proletärroman gestalt åt den papperslösa San Fransisco. En berättarröst som med språklig komik och trotsig humanism utmanar världens maktförhållanden genom att stå fast vid att människan är den vackraste staden.


Inte att förglömma i sammanhanget; Lilla Augustpriset! Gå in på www.augustpriset.se och läs novellerna! Här har vi framtiden, och det är vi läsare som väljer vem som vinner.



måndag 22 oktober 2018

Augustpriset - vem får chansen?

Ikväll är det dags!

Dags för offentliggörandet av de nominerade till Augustpriset 2018. Och vi samlas andlösa av spänning på Södra teatern, eller framför webbsändningen.


18 böcker har chans att vinna Augustpriset. Vilka tror du nomineras? 

När det gäller den skönlitterära klassen så tror jag på dessa: 

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
De dubbelt så bra av Bengt Olsson
Lugnet av Tomas Bannerhed
Hemman av Magnus Dahlström
Nordisk Fauna av Andrea Lundgren
Sveas son av Lena Andersson
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Nuckan av Malin Lindroth
.... 



fredag 12 oktober 2018

Nuckan av Malin Lindroth

Nuckan, finns hon? Hon som befinner sig längst ner i den patriarkala hackordningen. Den överblivna, påstått oknullbara. Hur ska vi förhålla oss till henne, eller är det just det vi inte ska?
Att bli avvisad är inte så farligt. Bara man har förmågan att gå.  

Malin Lindroth, författaren, är 52 år, barnlös och har levt ensam i nästan trettio år. När hon presenterar sig som ofrivilligt ensam blir reaktionerna starka och hon frågar sig vilka historier om livet utanför tvåsamhetsnormen som är möjliga att berätta. Därför bestämde hon sig för att skriva om en livserfarenhet som efterfrågas lika lite idag som i det förflutna.

Det här är en bok som får mig att tänka till. Hur är det med ensamhet, vald eller inte? Vad gör vi när det önskade livet, den önskade tvåsamheten, den önskade familjen inte blir av? Hur hanterar vi människorna i vår närhet som upplever det? Jag läser, läser om. Tänker en stund. Viker, stryker under. Det är ord fulla av sorg, ilska, uppgivenhet, hopp, längtan...


Med tydlighet säger författaren att en nucka inte är en rebell, inte en dissident som vänder patriarkatet ryggen. Nuckan är den heterosexuella kvinnan som blir bortvald, som vill ha kärlek, parförhållande, kanske barn men inte lyckas få det.
Hon är den som betalar höga pris för att försöka leva inom ramarna för ett system som förklarat henne värdelös.
Detta är ett befrielseprojekt, ett ifrågasättande av de normer som vi fortfarande är så knutna till och kanske blinda inför och ett beredande av plats för den större berättelsen om kärlek, makt och relationer. 

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus

onsdag 10 oktober 2018

Tankar för dagen

Idag blir det något annat.. eller hänger allt kanske ihop...
Det här är mina tankar som behövde formuleras i ett sammanhang. Tänkas klart. Men också bli synliga utanför huvudet. Kommentera gärna med dina egna tankar kring detta eller något annat!

Vi och dom?


Jag var på ett frukostmöte i morse som skulle handla om språket i offentligheten, men mer kom att handla om integration eller inte. Jag läste nyss boken Nuckan av Malin Lindroth. Jag var på ett författarsamtal med Johannes Anyuru härom dagen. Jag läste en krönika av Hanne Kjöller om vikten av att bry sig om andra utan egen vinning.

På något sätt så sammanfaller alla dessa olika möten med människor och åsikter och vill inte riktigt lämna mina tankar. Hur ser vi på ”vi och dom”? Hur mycket tillåter vi människors olikheter? Hur jämför vi vår egen insida med andras utsida och tvärt om? Hur farlig är ensamheten?

Morgonens möte, som ligger mest färskt i minnet, blev mycket en diskussion om språkets och ordvalets makt. Vems ”fel” är det egentligen och varför lyckas vi inte med integration? Emellanåt kändes den riktiga betydelsen av integration väldigt fjärran...
Integration = en förening av skilda delar till en större helhet. 
En större helhet. Det handlar alltså om att hitta en gemensam helhet. Det här känns som en mycket större fråga än en ”flyktingfråga”. Det handlar om hela vår värdegrund, hur vi ser på människor. Alla sorters människor. Hur vi bedöms och bedömer utifrån hur vi ser ut, låter och lever. Huruvida mångfald, ur ett större perspektiv, är viktigt i vårt samhälle eller inte.
Att passa in är en universell längtan och önskan. Att passas in är det inte. 
Att språket har en vital betydelse för människor inte bara ur ett rent kommunikativt perspektiv utan också som kulturbärare känns självklart. Det är genom språket vi kan delta i samhället, få tillgång till nya sammanhang och upptäcka nya rum. Och det är genom att ta del och dela med sig som den större helheten kan uppnås, tänker jag.

Johannes Anyuru pratade en del om språkets kraft och det våld som språk kan innebära. Hur ärr av språket kan leva kvar i ens liv. Att vi har ansvar för hur vi använder vårt språk, vad vi säger och hur vi säger det. Som han sammanfattade det; ”Juridiken är inte uppförandets gränser”.

Malin Lindroths resonerar i Nuckan bland annat kring position och osynlighet. Att vara över, aldrig eftertraktad, till och med föraktad genom språket. Att lämna sig själv för att passa någon annan, i hopp om att åtminstone bli sedd.

Att se till andras väl, att hjälpa och stötta, att vara snäll. Har det blivit omodernt? Hanne Kjöller lyfter frågan klokt i en krönika. Att vara del av ett sammanhang ÄR viktigt. Att bry sig om andra är också att bry sig om sig själv, även om den omedelbara bekräftelsen inte finns där.

Jag oroar mig för hur vi använder vårt språk i det offentliga samtalet. Hur vi skärmar och fjärmar. Hur vi tar oss rätten att säga precis vad som helst, och att tro att det ÄR vår rätt. Samtalet måste komma i fokus igen. Viljan att höra olika ståndpunkter för att slipa på sin egen. Önskan att lära och förstå, för den större helheten.
Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss, sa Ellen Key klokt.
Vi är ett land med människor som vandrat hit på många olika sätt genom historien och nutiden, många har levt här länge. Det är just det som har format oss och svenskheten. Våra olikheter påverkar och förändrar oss ständigt.

Det handlar om att vi värdesätter öppenhet för utveckling och möjligheter, att vi låter oss berikas snarare än hindras av olikheter, vilket naturligtvis också kan innebära konflikt och friktion. Det är väl livet?



måndag 8 oktober 2018

Liten tvåa med potential av Camilla Davidsson

Det här är feelgood med allvar som grund. I Liten tvåa med potential lyckas Camilla Davidsson igen hitta tonen som gör att berättelsen letar sig in, håller sig kvar och tål att funderas på. Det är skickligt!


Det är så lätt att känna igen sig själv eller andra i den här berättelsen, precis som i Camillas tidigare böcker om Emma. Allt är ju så perfekt, vad är det då som skaver? "Vore det inte för..", "Om bara..", "Jag är nog bara lite trött..". Alla ursäkter vi tar till för att slippa kliva in och ta tag i de egna känslorna. Vad vill JAG egentligen? Vilken av alla stolar i livet ska jag sitta på?
Kontroll är viktigt för Sofia. Hennes mål är att göra karriär som investment banker, att lyckas, att ha en snygg yta. Så när hon hittar den lilla sekelskiftestvåan på Östermalm, nära arbetet och favoritkrogarna, är ingen gladare än hon. Dock behöver den verkligen renoveras. Arvid, hantverkaren som dyker upp, har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra… Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne, på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver.
Berättelsen om Sofia flyter på bra och även om en del är förutsägbart emellanåt så känns det inte lättvindigt. Jag tycker om att läsa Camillas böcker där allvaret blandas med det tillgängliga, att livet faktiskt består av båda. Att skriva och beskriva utbrändhetens alla sidor är inte tacksamt men ack så viktigt. Och hon gör det bra! Att det dessutom kryddas med lite kärlek är inte dåligt.

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

fredag 5 oktober 2018

Smitning av Dominique Dyens

Det här är en märklig berättelse där vi inte vet riktigt vad som egentligen händer. Den börjar som en potentiell chick-lit.. men snart tar både thriller och psykodrama över. Inget är vad man tror!


I Smitning av Dominique Dyens får vi möta Anne Duval, trettiosex år och singel, är mitt uppe i en lysande karriär i reklambranschen. Hon förkroppsligar den fria kvinnan. Fri?

En dag den tredje december förlorar Anne fotfästet. Hon bryter ihop och flyr hals över huvud från sitt liv i Paris. Hennes irrfärder på franska motorvägar för henne slutligen till Clermont-Ferrand där hon hamnar på en psykiatrisk klinik. När hon blir utskriven kallas hon som vittne i en mord rättegång.

Vad är det som har hänt? Vem är mannen som döljer sig i mörkret och tycks vilja stjäla hennes historia?
Det finns årsdagar, datum som påstås få konsekvenser på sikt eftersom de ger upphov till ett mönster i det omedvetna."
Smitning beskriver mötet mellan en Machiavelli och en kvinna som är fånge i sitt omedvetna, men vem är det egentligen som manipulerar vem? Lurigt!

Det här är ett imponerande romanpussel, snyggt byggt men med en rätt oklar översiktsbild. Inte ens när det är färdigbyggt är allt tydligt. Men mycket spännande och intressant och framför allt helt oväntat! Detta är en författare jag vill läsa mer av!

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

tisdag 2 oktober 2018

Maigrets första fall av Georges Simenon

Idag blev det en fin diskussion om en klassiker på Vetekatten med Breakfast Book Club, för det får den väl kallas för Maigrets första fall av Georges Simenon. Det här är nog den första bok jag läst om kommissarien.


Maigrets första fall är inte den första av de 75 romaner om Maigret som Simenon skrev, men sägs vara en av hans bästa. Böckerna skrevs inte i kronologisk ordning, denna kom ut 1949 och då hade han redan skrivt många andra. Här får vi möta Maigret som nybliven kriminalassistent som redan här visar sin förmåga att se igenom människor och att tåla en eller flera calvados!

Boken är som sagt skriven 1949 och utspelar sig i början av 1900-talet, en helt annan tid vilket så klart märks i berättelsen. Synen på kvinnor och klass var annorlunda men Simenon lyckas ändå att skriva väldigt tidlöst, vilket så klart gör berättelsen mer hållbar. Men.. så här beskriver Maigret sin fru:
"Hon var en frisk, präktig flicka av den typ man sällan ser annat än på konditorier eller bakom mjölkaffärens marmordiskar, en präkig flicka full av vitalitet, men som an ändå kunde lämna ensam hela dagar i sträck.. utan att hon ett enda ögonblick hade tråkigt."
Det är en klassisk berättelse med den något udda detektiven med sin medhjälpare, denna gång i form av en engagerad flöjtist! Kommissarien kommer människor nära och ser saker på annorlunda sätt, vilket hjälper honom att lösa mysterierna. Vi känner igen det och tycker om det. Och Simeons berättelser har säkert inspirerat många, många författare i denna genre under årens lopp.

Bokcirkeln enades om strålande miljöbeskrivningar, fina personporträtt, en enkel intrig och kanske lite för omständliga vindlingar i berättelsen. Det är lätt att förstå att hans berättelser blev populära, den här var lättillgänglig och trevlig. Men vi kanske inte kommer att läsa många fler böcker om kommissarien...

Kommissarie Maigret har också gestaltats på film, som tv-serie och seriemagasin. 2016 var det premiär för den första TV-filmen med Rowan Atkinson som kommissarie Maigret! Riktigt bra sades det på frukosten. Den kanske jag faktiskt vill titta på.

Låna på biblan! Eller köp hos Adlibris eller Bokus.


fredag 28 september 2018

En ny tid av Ida Jessen

Det här är en lågmäld berättelse med mycket styrka i mellanrummen. Hur hittar en tillbaka till sig själv?

I Ida Jessens En ny tid möter vi Lilly Bagge. Hon är en kvinna av sin tid, som troget följt sin make genom livet. Först som änka måste Lilly lära känna sig själv på nytt och inser då att det är dags att vända om, återgå till den hon var för tjugo år sedan.


3 januari 1904 - Jag är på väg nu. Allt är packat. Jag har inte ens tid att skriva det här. Jag fortsätter senare.
Så inleder fröken Lilly Høy sin dagbok. Hon ska precis påbörja sin första lärartjänst i det lilla jylländska samhället Thyregod. Hon reser lätt, med fyra pelargoniasticklingar, tändved och sin dagbok i bagaget. Men det kommer att dröja tjugo år innan hon tar fram dagboken igen. Då ligger hennes man, doktor Bagge, för döden.

Här finns väldigt vackra miljöbeskrivningar och personporträtt. Vi får ta del av en kvinnas liv för drygt hundra år sedan, och även en skildring om att ställas inför nya utmaningar och möjligheter i en tid av förändring. Det är inte en bok man vill läsa snabbt, det finns mycket att fundera kring. Hur kan ett liv bli, vad är värt något och kanske framför allt; Vad är en kvinnas liv värt?

Berättelsen fångar stunden i livet då allt blir betydelsefullt, en berättelse om förändring - påtvingad eller naturlig, långsam eller plötslig. Det är också en berättelsen om att minnas - eller om att glömma - att just stunden nu inte är här för att stanna.

Och nu kan vi dessutom läsa denna historia från den andres perspektiv! Ida Jessens senaste bok, nyss utgiven, heter Doktor Bagges anagram och där får vi följa Lillys make Vigand Bagge. Hans anteckningar ger oss en ny och överraskande bild av deras äktenskap. Spännande!

Ida Jessen är en författare jag tycker mycket om, och snart tror jag att jag vill läsa henne på danska. Som hon själv sa en gång - "den skrivna danskan innehåller alla bokstäver, till skillnad från den talade". ;-)

Jag har skrivit om hennes författarskap tidigare på bloggen, läs gärna.

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller på t.ex. Bokus eller Adlibris.


torsdag 27 september 2018

Förlåten av Agnes Lidbeck

En roman om förlust, syskonskap och våra begränsade möjligheter att förstå varandra.

Beskrivningen av Agnes Lidbecks roman Förlåten är mitt i prick för mitt intresse! Relationer i kubik, vad kan vara bättre. Författarens debut Finna sig som jag läste förra året tyckte jag mycket om, så även denna.


Ellen och Maria är systrar men har en väldigt pliktskyldig relation. När pappan plötsligt dör och huset på ön där de tillbringat sin barndom ska säljas ställs mycket på sin spets. Under några sommarmånader tvingas systrarna närma sig minne de inte vill veta av.

Det är intressant attt som ensambarn att läsa om syskonskap. Jag kan både längta efter samhörigheten och vara lättad över att slippa nötandet. Missförstånd som växer sig till samförstånd. Tolkningar och minnen som aldrig närmar sig varandra utan färdas sida vid sida i livet utan att kunna mötas.
"Hon vet att Ellen kan siffrorna, hon behvöer inte oroa sig fö ratt Ellen ska ändra uppfattning. Det är tryggt att försöka tvinga Ellen att ändra sig. Det kommer inte att leda till att hon plötsligt tar Maria på orden."
Varje ord är vägt på guldvåg i den här berättelsen, men ändå känns den flödig och luftig. Det är de rätta orden som finns där. Berättelsen flyter på mellan beskrivningarna av barndomen och nutiden.  Det finns precis lagom mellanrum att låta de egna tankarna vila i.

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris eller Bokus,

onsdag 26 september 2018

Författarfrukost med Geir Gulliksen

Dags att dra igång bloggen igen, vänner! Jag hoppas ni vill läsa.

Dagen idag började på allra bästa sätt. På ett förlag med frukost och prat med en författare. Wahlström och Widstrand bjöd in och Geir Gulliksen berättade om sin nya bok Se på oss nu.


Det här verkar vara en bok i min smak, full av relationer! Geir berättade under frukosten om de olika personerna och hur deras relationer och tankar utvecklas i boken. Vi kom in på mjölkstockning, socialdemokrater, blomsterprydda hattar och vad det gör med en människa att köra barnvagn. Högt och lågt alltså och mycket intressant.

Vi fick också veta lite hur hans skrivprocess såg ut och att den var effektiv, självständig och full av rädsla. Han skriver alltid i stort sett klart innan någon annan får se texten, dels för att han vet med sig att texten kommer att ändras mycket under processens gång men också på grund av osäkerheten över att det verkligen blir bra, rädslan att lämna ut sitt alster till andras ögon.

Jag har läst hans tidigare Berättelse om ett Äktenskap som jag skrivit lite om här på bloggen. Jag ser mycket fram emot att läsa och reflektera även över denna historia.

Baksidestext:
Passionen kan slå till när man minst anar det. 50-årige Hans har varit gift med Ingunn sedan han var trettiosex år. När romanen tar sin början ser Hans sig själv och Ingunn på en videoinspelning från ett bröllop och det får honom att fundera på exakt hur lyckligt gift han är. På bröllopet träffar Hans nämligen den mycket yngre Harriet. Det blir nödvändigt för honom att reda ut vad den gryende relationen med Harriet egentligen betyder. 
”Se på oss nu” är en berättelse om hur lätt vi människor knyter an till varandra och hur fort det ibland kan gå i livet, om att mista sig själv till en annan. Och hur svårt det kan vara att plocka upp sig själv efteråt.




onsdag 15 augusti 2018

Kärlek

Ibland händer livet. Plötsligt. När en minst anar.

Men snart tar jag tag i bloggen igen! ;-)


fredag 15 juni 2018

Silvervägen av Stina Jackson

Det här är riktigt bra! I Silvervägen av Stina Jackson får vi följa med till Norrlands inland. Till mörkret och ljuset. Till människorna som valt egna vägar, bara blivit kvar eller sökt en ny väg. Till ett försvinnande. 


Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Det här är en berättelse som fångar människans mörka sidor. Men också ljuset och hoppet. Lelle som aldrig ger upp, som vägrar gå vidare. Meja som försöker slå sig fri från sin bakgrund. Två människor med stora bördor att bära. Och de är mycket ömsint beskrivna, jag vill att det ska gå bra för dem! 

Det är en spänningsroman, och en mycket spännande sådan! Det är svårt att sluta läsa. Språket driver berättelsen framåt på ett mycket snyggt sätt. Växlingarna mellan beskrivningarna av människornas relationer och ledtrådarna till lösningen på försvinnandet är mycket snygga. 

Silvervägen är en stämningsfull och berörande roman som utspelar sig i en trakt som jag känner mig hemma i, en av mina hembygder. (även om jag aldrig bott där :-) )



Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

onsdag 13 juni 2018

Blå av Maja Lunde

Det här är viktiga saker! Och presenterade på ett så himla bra sätt!


Vi tar för givet att vi har vatten i kranen, att vi kan vattna våra blomrabatter och duscha varje dag. Men vad händer när färskvattnet tar slut? Vad har vi för ansvar för att se till att det inte händer?

Arbetet med "Binas historia", som jag också läst, och det enorma gensvaret gjorde att Maja Lunde började planera för ett större arbete, fyra romaner som på olika sätt behandlar de skrämmande klimatförändringar som jorden genomgår just nu. Blå är den andra.

I Blå får vi i nutid möta Signe, Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last. I en ganska nära framtid (2041) lever David, David som tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Berättelserna knyts ihop på ett väldigt fint sätt på slutet.

Att kunna skriva en så målande och fångade berättelse med det allvarliga temat i grunden är skickligt. Precis som i Binas historia får vi lära oss mycket på vägen och manas att ifrågasätta hur vi lever. Medvetenheten om de komplexa och allvarliga frågorna om klimathotet smygs på oss. Vi skrivs inte på näsan utan uppmanas att faktiskt tänka själv och söka kunskap.

Det här är en bok som inte går att lägga ifrån sig. Dels på grund av ämnet såklart men också det fina och drivna språket som drar mig in i miljöerna som beskrivs. Jag blir fysiskt törstig när jag läser!  Personerna är ömsint tecknade och lika mycket som vatten handlar det om relationer. Barn-föräldrar, syskon och par.

Jag hade förmånen att träffa Maja Lunde tillsammans med Breakfast Book Club på en frukost hos Natur & Kultur för ett tag sedan. Och vilket samtal vi fick! Författaren själv är lika ödmjuk och engagerad som sina böcker. Efter "Bina" började vi alla prata om att skaffa bikupa, och denna gång handlade samtalet om hur vi på bästa sätt sparar på vatten i vardagen.

Detta är inte bara en fantastiskt bra bok, den är också viktig. Jag hoppas att många läser den och de övriga böckerna i serien. Vi behöver det.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus.


tisdag 12 juni 2018

Nej och åter nej av Nina Lykke

Det här är relationer i kubik! Precis vad jag älskar att läsa om. :)


I Nej och åter nej av Nina Lykke får vi allt. Som författaren själv beskrev den vid vår bokfrukost hos Wahlström & Widstrand i morse: "Jag ville skriva en existentiell roman om livet." Och det har hon verkligen gjort! Och det är skarpt, roligt och sorgligt.
Ingrid och Jan har varit gifta i ett kvarts århundrade. Sönerna är stora nog att räknas som vuxna men uppför sig som hotellgäster. För Ingrid har både familjelivet och läraryrket mist sin glans. Jan, däremot, har blivit befordrad till departementschef och drömmer om sin femton år yngre kollega Hanne. Hanne som i sin tur är i färd med att bli förbisprungen på familjefronten när väninnorna gifter sig och skaffar barn. 
Det här hade kunnat bli riktigt plågsamt. Och det blir det emellanåt, men författaren balanserar verkligen på alla sätt en väl genomarbetad berättelse mellan skarp igenkänning och förlåtande värme. Livet är inte så jäkla enkelt!

Nina Lykke har en fantastisk blick för vad det är som driver Ingrid, Jan och Hanne att göra som de gör. Riktigt bra personbeskrivningar, där läsaren kan känna igen sig i alla delar av de olika karaktärerna. Det här är på riktigt, det verkliga livet. 

Här finns också många träffande formuleringar av livet som krackelerar:
"..hon blundade för att slippa både småpratet - som var som att dra en slö och rostig såg genom hjärnan - och mot alla andra irritationsmoment."
Vid vår frukost med författaren och Breakfast Book Club var det just personerna som kom i fokus i våra diskussioner. Visst känner vi igen oss. Någon kände igen sig i Jan, någon i Hanne, och någon annan i Ingrid. Roligt att höra allas reflektioner kring det, och författaren berättade att hon naturligtvis hämtat karaktärsdragen i sig själv och sin bekantskapskrets.

Boken har beskrivits som "en underhållande satir över privilegierad medelålders medelklass". Men nja. Jag håller inte riktigt med där. Det känns inte som en satir, utan som sagt väldigt mycket som vardag, om än lite tillskruvat. Att få både tankar och dialog i en berättelse gör det ju ibland övertydligt, men bra helt enkelt!

Läs denna fina berättelse som är en av de böcker som är nominerade i Årets bok 2018!

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos Adlibris eller Bokus


tisdag 5 juni 2018

Sveas son av Lena Andersson

"Jag ville skriva en bok om en människa av det slag som gjorde folkhemmet möjligt, som förkroppsligade det, trodde på det, tog ansvar för det, som försvarade dess rätlinjighet och likriktning för att de lyfte människan ur hennes mörker; någon som var folkhemmets sinnebild utan att vara en del av politiken." Lena Andersson om sin bok Sveas son. 


Vi får träffa möbelsnickaren Ragnar Johansson, född 1932. Vi får också träffa Ragnars mor Svea, född Svensson, kommer från en annan epok. För Ragnar är hon en kvarleva från en värld som aldrig får komma åter. Och nästa generation, Ragnars barn som väljer annorlunda. Såklart. 

Det här är väldigt mycket Lena Andersson. Och för mig är det positivt. Jag tycker om hennes sätt att beskriva relationer och spänningar på ett nästan vetenskapligt sätt. Men där det alltid smyger in en känsla, några förflugna ord som sockrar och mjukar upp. Tonträffen i de olika generationernas berättelse är perfekt, Svea är ett barn av sin tid, liksom Ragnar och och dottern Elsa 

Ragnar är fyrkantig. Han vill mäta och räkna. Göra klart. Hålla sig till det som är gjort. Vara rationell. Vill inte falla till föga och känna och känna efter. Till en början. Men han är också öppen för diskussion, välkomnar ett bra samtal där erfarenheter och kunskap kan mötas, det är känslorna han ser som irrelevanta och inte riktigt kan hantera. 

Jag läste Sveas son under en helg i en stuga i Roslagen. Ragnar bygger sin sommarstuga i Roslagen vid havet, härligt sammanträffande! Ragnars stuga är perfekt. Allt är genomtänkt och väggfast och förblir som det är, det finns ingen anledning att ändra på det som är bra, tänker Ragnar. 

Det här är mycket en berättelse om ett Sverige som varit, men som också präglar oss alla på något sätt eftersom det är en del av vår berättelse. Det är intressant att läsa och lära. Men det är också en berättelse om människorna, om relationerna, om känslorna som ju alltid finns där vare sig man vill eller inte. Och det är roligt! Jag småskrattar ofta!
Som Jens Liljestrand säger i sin recension: "Lena Andersson är vår generations Tage Danielsson. En välformulerad, milt leende ironiker. Ibland sävlig och docerande, ibland frätande elak, alltid lika pedagogisk och ljuvligt underfundig i sin kritik av folkhemmets storhet och litenhet. 
Läs den! Och lyssna gärna på Lena Andersson när hon berättar om boken i Babel

Tack Polaris för att jag fick möjlighet att läsa! Gör det du med!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Bokus.