Julklappstips 5 - lite fakta

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag har och kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Idag blir det fakta! I tider av fake news och trollstormar i sociala medier kan det vara bra att kunna gå tillbaka till lite fakta i läsningen. 


Internet är trasigt - Silicon Valley och demokratins kris av Martin Gehlin och Karin Pettersson

"Silicon Valleys drömmande visionärer skulle rädda demokratin och frälsa världen, men istället har deras uppfinningar banat väg för en antidemokratisk revolution som nu tycks hota hela vår mänskliga civilisation. Vad var det som gick så fel?

Med den globala vågen av antidemokratisk högerpopulism måste Silicon Valley-företagen fråga sig vilken roll de själva har haft i den här utvecklingen. För tio år sedan tycktes världen röra sig i en ostoppbar riktning mot mer demokrati, öppenhet och tolerans. Nu tycks land efter land gå åt motsatt håll."

Svälten av Magnus Västerbro

"Först kom kylan. Sedan värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Därefter även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd. Missväxten under åren 1867–69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia, och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden bidrog till stora sociala spänningar och blev startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika. Genom enskilda människors livsöden berättar Svälten en skakande historia om ett avlägset Sverige, men samtidigt ett som var här alldeles nyss."

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink

"När blev Sverige svenskt? Det brukar ju heta att land ska med lag byggas. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade. 

I denna bok gör Elisabeth Åsbrink en forskningsresa genom svensk historia och talesätt, från den (kungliga) svenska avundsjukan till #metoo, för att ta reda på hur orden format svenska värderingar och hur vi klär dessa värderingar i ord. 

Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i vårt nationsbygge. Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i Det går an och Barnets århundrade. Men hur svenskt är egentligen ishockey? Och får man egentligen säga vad som helst i det här landet?"

Julklappstips 2 som är 2

Snart är det jul hörrni! Som sagt. Och hårda klappar är ett måste. En bok är som ett liv, ett extra, ett komplement eller bara en fantasi.

Jag kommer att under några dagar framöver tipsa er om läsvärda böcker! Jag börjar med tre igår, idag blir det två.

Silvervägen av Stina Jackson. Jag har skrivit om den här.

Denna prisade och hyllade spänningsroman. Ett måste helt enkelt. Och Norrlands inland. En del av min hembygd och ett kynne jag identifierar mig med och känner igen.

"Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.
Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade."

Och Norrlands inland ja...

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. En av de nominerade till Augustpriset i år. Och en fantastisk bok som jag inte hunnit skriva om än!

"I Smalånger är det mesta som vanligt. Maria har hittats död. Hennes bror håller på att supa ihjäl sig. Harmynte John har ögon som svarta hål i rymden och äldreomsorgen får en ny medarbetare, Janakippo, som stack sin far med en högaffel. Jag for ner till bror är en svart, rå, våldsam och from berättelse. Det är kärleksfullt, passionerat, varmt och tryggt. Svårast av allt är förlåtelsen."

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, Adlibris eller Bokus såklart.

Surprise!

Hoppsan! Oväntade nomineringar till Augustpriset får vi nog säga? Ingen av de favorittippade storförfattarna. Kan vara bra, kan vara dåligt? Det innebär i alla fall ytterligare spännande läsning!

Jag har tidigare år skämtat om att August = Albert, och även i år är två i den skönlitterära klassen från Albert Bonnier förlag. ;-) I övrigt spridda förlag, det är kul.

Nu väntar en månad läsning av de nominerade, kanske inte alla men i alla fall några.

De nominerade i kategorin "Bästa svenska skönlitterära bok" är:

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris. Debutbok. Den köpte jag på plats, verkar vara precis i min smak. Norrland och relationer. :)

Karin Smirnoffs egenartade debutroman berättar kärvt om grymma händelser och sargade människor i en karg glesbygd. Lakoniskt och drastiskt gestaltar hon det förflutnas hemliga bördor. Återkomsten till Smalånger framkallar och försonar barndomens mörker.

Socialdemokratiska noveller, Björn Runeborg, Modernista. Spännande!

Björn Runeborgs porträttgalleri lyckas att med psykologisk och historisk skärpa tränga ner i det politiska skeendets mentala processer. Med kritisk, stram vrede skärskådar han individens vilja och val i överrumplande scener.

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag. En tegelsten på 900-nått-sidor. Bara där tappar de mig tyvärr... men intressant ämne!

I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier där generationers undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor.

Skalornas förråd, Ulf Eriksson, Albert Bonniers förlag. Årets lyrikrepresentant. Obekant för  mig.

Ulf Erikssons nya dikter skrivs i omseendets tid, omvärderingarnas, eftertankens. Livet har fått nya måttenheter. Minnets vind räcker honom nya ord, ord som avlyssnar, avtäcker, avslutar – och bygger på nytt. Färden genom rummen i ”ögonblickets hus” äger en säregen skönhet och skörhet. I Skalornas förråd finns den stora diktens möten.

En shtetl i Stockholm, Kenneth Hermele, Weyler förlag. Intressant om ett annorlunda Stockholm, den lockar.

Lågmält och lyhört, med minnet som kalejdoskop, fogar Kenneth Hermele sin familjeberättelse i ett historiskt skeende präglat av omvälvningar med eko i vår samtid. Här stöts identitet och olikheter mot konventioner och förväntningar medan utanförskap blir boja och fördel. Det är tankeväckande, insiktsfullt och vackert.

Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur. Den har jag faktiskt på min vill-läsa-lista! Och nu kommer den att flytta upp lite!

Med en drömsk realism ger Sami Saids moderna proletärroman gestalt åt den papperslösa San Fransisco. En berättarröst som med språklig komik och trotsig humanism utmanar världens maktförhållanden genom att stå fast vid att människan är den vackraste staden.

Inte att förglömma i sammanhanget; Lilla Augustpriset! Gå in på www.augustpriset.se och läs novellerna! Här har vi framtiden, och det är vi läsare som väljer vem som vinner.

Silvervägen av Stina Jackson

Det här är riktigt bra! I Silvervägen av Stina Jackson får vi följa med till Norrlands inland. Till mörkret och ljuset. Till människorna som valt egna vägar, bara blivit kvar eller sökt en ny väg. Till ett försvinnande. 

Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Det här är en berättelse som fångar människans mörka sidor. Men också ljuset och hoppet. Lelle som aldrig ger upp, som vägrar gå vidare. Meja som försöker slå sig fri från sin bakgrund. Två människor med stora bördor att bära. Och de är mycket ömsint beskrivna, jag vill att det ska gå bra för dem! 

Det är en spänningsroman, och en mycket spännande sådan! Det är svårt att sluta läsa. Språket driver berättelsen framåt på ett mycket snyggt sätt. Växlingarna mellan beskrivningarna av människornas relationer och ledtrådarna till lösningen på försvinnandet är mycket snygga. 

Silvervägen är en stämningsfull och berörande roman som utspelar sig i en trakt som jag känner mig hemma i, en av mina hembygder. (även om jag aldrig bott där :-) )

Läs den! Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

De oroliga av Linn Ullman

Linn Ullmans De oroliga är en försynt bok. Eller inte försynt.. lågmäld, precis, och med en klangbotten som skakar om ens inre. Det är en uppväxtskildring, och en berättelse om mellanrum. Att alltid längta, att aldrig få.

Den yttre berättelsen handlar om hur det är att vara dotter och växa upp med Ingmar Bergman och Liv Ullman och i de sammanhang de lever. Den inre berättelsen handlar om minnen och längtan, längtan efter föräldrarnas kärlek och bekräftelse.

Den lilla Linn får skapa sina egna rutiner i brist på trygghet. Fadern som har rutiner och regler för allt, men som bara utgår från sina egna behov. Modern som inte har några rutiner alls. Och ingen av dem vill nog egentligen vara förälder.

"Jag numrerar, ordnar och katalogiserar. Jag säger: Det var tre kärlekar. Jag är idag lika gammal som min far var när jag föddes. Fyrtioåtta år. Min mor var tjugosju, hon såg både mycket äldre och mycket yngre ut än sin ålder den gången."

Det är väldigt skickligt skrivet. Vi kastas mellan olika tidpunkter i Linns liv. Precis som minnen är får vi berättelsen i fragment, allt väldigt precist formulerat nästan opersonligt. Och det gör det hela mycket mer intensivt och drabbande.

Läs den! Inte för att få inblick i just dessa kända människors liv, utan för att ta del av en uppväxt och familjerelation som så klart finns även på andra ställen.

Vi diskuterade boken i min bokcirkel Bokvännerna ikväll och diskussionerna gick höga. En engagerande berättelse! Vi tyckte alla om den, men tolkade innehåll, stil och uppsåt på olika sätt. Vad menar hon egentligen? Vad vill hon säga?

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Nominerade till Augustpriset 2017

Jamendåså.. nu vet vi!

Ikväll har det varit tillkännagivande av nomineringar till Augustpriset 2017. Du kan se kvällens begivenheter här. 
Sex böcker i tre klasser. Skönlitterärt, barn- och ungdom samt facklitteratur.

Och inte att förglömma Lilla Augustpriset!

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok är:

• De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts
• Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts
• Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag
• Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur
• Rosor skador, Jenny Tunedal, Wahlström & Widstrand
• I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur

Bra spridning på förlagen. Några har jag gissat, de flesta inte. Som vanligt. :)

Det ska bli roligt att läsa de jag inte läst och försöka avgöra vilken som är årets bok, en egentligen omöjlig uppgift.

Här kan du läsa mer om alla nominerade.

Allra först samlade vi alla fina ambassadörer på bild! Du kan läsa om dem här, och läs deras inlägg om böckerna från nu och fram till prisutdelningen i slutet på november!

Sommaren, syster av Jerker Virdborg

Det här är obehagligt, som vanligt när det är Jerker Virdborg. Inte faktiskt obehagligt, utan under ytan, smygande och ont anande obehagligt. Och riktigt, riktigt bra!

I Sommaren, syster befinner vi oss i ett Sverige i inbördeskrig och belägring. Vi ser fronter, truppförflyttningar, läger och krigsbrott.

Två syskon i Sverige. En underskön sommar. Men något är fel. Vägarna är avspärrade och beväpnade miliser kontrollerar landet. Anna tvingas fly till fots med sin lillebror Erik. Hon är handlingskraftig och säker, han tafatt och vilsen.

Vi får aldrig riktigt veta vad som hänt. Berättelsen är som en konstant närbild, vi saknar hela tiden helhetsbilden, förklaringarna och sammanhangen. Fokus är nuet, relationerna och händelserna. Det ger berättelsen en ständigt stegrande spänning och otålighet.

Det mest obehagliga med detta är att det som vi läser om, sånt som händer i länder långt borta, händer precis HÄR i den här berättelsen. I mitt land, med mina referensramar, med landskapet som är mitt. DET är obehagligt och kanske en mycket nödvändig påminnelse.

Läs den! Och läs även författarens andra böcker, till exempel Skyddsrummet Luxgatan på samma tema men annorlunda.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller t.ex. Adlibris eller Bokus.

Priser och utmärkelser - O

O som i  Ole och Ann-Marie Söderströms pris

Ole och Ann-Marie Söderströms pris är ett pris instiftat av Svenska Akademien 2011. Det har tillkommit genom en donation till Akademien och ska tilldelas en författare av hög litterär förtjänst. Priset delas ut vart tredje år. Prissumman är 35 000 kronor.

År 2014 tilldelades Stefan Lindberg priset.

Han är just nu aktuell med boken Nätterna på Mon Chéri. 

Stefan Lindberg verkar också som dramatiker och översättare och hans pjäser har spelats i såväl Sverige som utomlands. 

Har du läst något av Lindberg? Det har inte jag. Än. :-)
  
Detta är inlägg 57 av 100 i utmaningen #blogg100

Årets bok 2017 - de nominerade

Spänningen stiger... vilka blir det?!

Bonniers bokklubbar håller i arrangemanget Årets Bok 2017! Juryn har jobbat för högtryck med att läsa, bedöma, diskutera och komma överens om vilka 12 böcker som skall nomineras.

Idag tillkännages alla nomineringar och därefter kan vi all rösta på vår favorit. Röstningen pågår t.o.m 20 augusti och vinnaren belönas sedan en pampig prisutdelning på Bokmässan i Göteborg, i september.

De nominerade ääääär:

Jag har läst tre... några kvar alltså. :) Du?

Detta är inlägg 56 av 100 i utmaningen #blogg100

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren

Det här är ett äventyr!

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren är vinnare av Augustpriset 2002. Jag läste din inte då, men den har stått i min bokhylla länge. Och vips var det dags i bokcirkeln! Bra val!

Romanens huvudperson är Hercule Barfuss, född på ett glädjehus i Königsberg 1813 och han väcker människors fasa med sin vanställdhet, han är dessutom dvärg och dövstum, och det är ett mirakel att han överlever.

Han har fått en gåva, eller snarare två. Den ena är förmågan att läsa andras tankar. Den andra är hans okuvliga kärlek. En flicka föds på bordellen samma natt som han, och samhörigheten med henne, Henriette Vogel, blir ledstjärnan för hela hans liv.

Hercules liv är hårt, flera gånger är det nära slutet. Det går igenom kloster och dårhus, Vatikanen och varitésällskap, Swedenborgianer och salonger. Det är ett historiskt nedslag i en tid som var svår för en som var annorlunda. Men det är också en tid då Europa utvecklas stort, de tekniska landvinningarna är makalösa. Men kanske inte de mänskliga. 

I en prolog och epilog som är daterade på 1990-talet får vi bekanta oss också med Hercules efterlevande som bor på ön St. Martha's Vineyard i Amerika dit emigrerade Hercule när hans liv tog en ny vändning.

Det är storslaget, målat med breda penseldrag för helheten, och i små små detaljer för att få känslan. Känslan hur det kan vara om man istället för de vanliga fem sinnena använder ett annat. Det är också våldsamt och bloddrypande, det är fullt av hat bredvid kärleken. Det får mig att fundera över Hercule, kan allt hat och våld verkligen rättfärdigas? För kärleks skull? I den här berättelsen finns mycket att fundera över och diskutera, en bra bokcirkelbok!

Jag tyckte om den, men berättelsen är kanske lite för storslagen för min smak. Visst det är spännande och intressant, men alla långa utvikningar får mig ibland att tappa fokus. Och som sagt. Allt blod... nja. Men språket! Språket är briljant. Helt perfekt till berättelsen, och så snyggt "ihopsvängt" emellanåt. Jag småskrattar och jag kväljs, jag blir tårögd och jag blir skrämd. Det är värt en hel del.

Detta är inlägg 55 av 100 i utmaningen #blogg100

Priser och utmärkelser - F

F som i Fackbokskategorin i Augustpriset  

(okej, liiite krystat ;-) )

Det ligger nära till hands att välja Augustpriset så klart. Jag har varit ambassadör för priset några år och läst och bloggat och twittrat och galat. 

När Augustpriset instiftades 1989 var det ju för att premiera årets bästa litterära bok. Inför prisutdelningen 1992 beslutade Svenska Bokförläggareföreningen att införa två klasser till. En för årets bästa svenska fackbok, och en för årets bästa svenska barn- och ungdomsbok.

Årets svenska fackbok 2016

Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, Nina Burton, Albert Bonniers Förlag

Han var västvärldens förste bästsäljare, en flitigt nätverkande humanist som med boktryckarkonsten byggde broar mellan religion och vetenskap. I en fantasieggande berättelse får vi följa den litterära stjärnan Erasmus av Rotterdam under 1500-talets medierevolution i Europa. Med ett livfullt språk ges en historielektion med perspektiv på vår egen tid.

Detta är inlägg 16 av 100 i utmaningen #blogg100

Priser från A till Ö

Jag tänkte lyfta fram litteraturpriser i Sverige som ett tema under några månader. Vad tror du om det? Från A till Ö, typ. Och med priserna kommer tips om intressanta författare såklart!

Och då börjar vi såklart med A - Aniarapriset

Aniarapriset är ett pris som delas ut av Svensk Biblioteksförening och instiftades 1974. Det delas ut årligen till en svenskspråkig författare av skönlitteratur för vuxna och består av en skulptur samt en prissumma på 50 000 kronor. 

Aniarapriset 2016 tilldelas Claes Andersson.

Juryns motivering:
Claes Andersson tilldelas årets Aniarapris, för sin drygt halvsekellånga gärning som lyriker och prosaist. Alltsedan debuten 1962 med Ventil har han rasat som en våryr björn i språkskogen, i samhället och i politiken, men också odlat en sorts läslampans förtrolighet, ett kakelugnsvarmt och inbjudande tilltal av omisskännligt märke. Här gläntas dörren gärna mot underverket, och paradoxen får ofta göra tjänst som hävstång: ”om hjärnan vore så enkel att vi kunde förstå den kunde vi /  Aldrig förstå den”. På senare år, som i diktsamlingen En morgon vid havet – inandning, utandning (2015), har författarskapet gått in i en ny fas med lika delar radikal självrannsakan som innerlig lovsång till livet, eller till glädjen om man så vill: ”Den bor i huden, i ögat, i öronen, i näsan, i könet, i smaklökarna / och i ljuset som lyser genom himlens fåglar och fjärilar / och i mörkret som skymmer våra missgärningar och våra svek”.

Har du läst något av Claes Anderssson, det har inte jag. Kanske ska prova Ottos liv? Den verkar intressant.

Inlägg 5 av 100 i utmaningen #blogg100

Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland

En av veckans bokcirkelböcker och diskussioner - Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland.

Viveka är en ganska vanlig frikyrkopastor runt femtio som börjar tröttna på att alltid finnas till för alla andra. Hemma har hon fyra barn och en tankspridd man och på jobbet de bitska, bakande tanterna. När en av kvinnorna i kaffekommittén hittas död börjar pastorn nysta i fallet. Kan en mördare gömma sig i idyllen? Är bokhandlaren Abbe att lita på? Vad har den lokale mäklaren i görningen? Och vilka ligger bakom den mystiska Stormhattarnas förening?

Förlaget beskriver: "Mysig spänning i prunkande idyll!" Jag säger: Nja!

Det är en feelgood-historia om det lilla livet bland barnfamiljer och åldrande husägare i Stockholmsförorten Gamla Enskede med församlingens pastor i fokus, och så klart mord! 

Det händer massor av saker, över allt, hela tiden. Men det hänger inte ihop tycker jag. Det blir spretigt och lite osammanhängande, författaren verkar ha velat stoppa in så många ingredienser som möjligt i boken.  

Jag har också svårt att identifiera mig med Viveka, eller för den delen med någon av tanterna! ;-), hon berör mig inte, får inget djup.

Nä, inget för mig helt enkelt, men kanske för dig?

Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller lyssna för all del! :)

Doktor Wassers recept av Lars Gustafsson

Lars Gustafsson igen, denna gång Doktor Wassers recept, hans senaste bok. (Läs om En biodlares död här)

Den 18 mars år 2012 står förre generaldirektören och medicinalrådet Kurth Wassers runa att läsa i Svenska Dagbladet. Av den får man lätt intrycket att denne avlidne sjukvårdsadministratör och framstående expert varit en förebildlig person och en medicinsk förgrundsfigur. Men var det verkligen så?

Det här är en berättelse, eller kanske mer nedslag i ett liv, som är en fröjd att läsa. Vi får följa Kent Andersson från Karbenning som blir Doktor Wasser från Weimar eller blir de båda egentligen en helt ny person? En person som verkar leva i ett låtsat liv, i ständig önskan att skapa sitt liv, som söker bekräftelse i korta möten.

Men vad blev det då av den som tog över? Hans liv har ju kommit bort. Jag bytte bort det. Man kunde alltså säga att jag är den jag är. Men jag är också den jag inte är. 

Språket är som sammet, elegant, mjukt och följsamt. Nedslagen i olika människors liv, möten och förförelser är smickrande. Faktiska händelser blandas med funderingar över människans natur och livets oklarheter. Jag gillar det.

Och hela tiden finns känslan av oklarhet där. Vem är egentligen vem och vem ska man tro på? Det är som en pusselbit saknas, något bara anas i ögonvrån. Vart är berättelsen egentligen på väg? Vad vill författaren egentligen komma? Men jag kan ta det, det behöver inte vara klart och tydligt. Det är Lars Gustafsson.

Och jo, Roskilde finns med även i denna berättelse, även här på avstånd. :)

Läs! Njut! Låna på biblioteket, köp hos din lokala bokhandlare eller på Bokus eller Adlibris.

Drick värmen ur min hand av Bengt Ohlsson

Den villkorslösa närheten till en hund, vad väcker det för känslor? Att få vara sig själv helt och hållet, för första gången på länge...

Nej, den här historien är inte en hund-historia. Drick värmen ur min hand av Bengt Ohlsson är en vemodig berättelse om en man som börjar ompröva de flesta av sina relationer och så sakteliga inser vidden av sin ensamhet, mitt i en Stockholmsvardag som sjuder av mingel, teaterpremiärer och parmiddagar.

Bengt Ohlsson är vardagsberättelsernas mästare och jag tycker nästan alltid att hans berättelser är mycket bra, bland fantastiska.

Här får vi möta Martin. Hans liv är egentligen inte så illa men det är mycket som skaver. Ensamheten tränger sig på och han söker meningen med allt. Bitterheten och hopplösheten dryper om hans liv och han ömkar sig själv. En hemlig förälskelse väcker hopp om ett bättre liv där allt ska ordna sig. En hund skapar plötsligt mening och ger honom det lugn som han så länge längtat efter.

Men .. det är kanske så att han måste ta tag i sitt liv alldeles på egen hand?

Det här är bra, riktigt bra! Vasst och känsligt skrivet. Läs den!

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller Adlibris eller Bokus.

Harper Lee x 2

Som så många andra har jag läst Harper Lees Dödssynden för många år sedan, ärligt talat mindes jag inte så mycket av den förutom att jag tyckte att den var bra. Så när det pratades om utgivning av en ny bok av Harper Lee jag gjorde slag i saken och läste om!

När den "nya" Ställ ut en väktare sedan kom var det naturligt att fortsätta med den.

Men först Dödssynden. En klassiker och ständigt aktuell. Tyvärr. Berättelsen tar oss tillbaka till depressionens sydstater. Vi får följa skeendena genom nioåriga Scouts oskuldsfulla ögon. Boken är så klart en barndomskildring, men samtidigt oerhört mycket mera än så. Det är en spänningsroman, ett rättegångsdrama och ytterst en historia om moral. Den är rolig, sorglig, upprörande och upplyftande på samma gång, men också svart och vit. Gott och ont är lätt att känna igen.

Så Ställ ut en väktare, en omdiskuterad utgivning av en historia som skrevs före Dödssynden, men gavs ut efter. Ja, vad ska jag nu tycka om denna? Nja, tror jag det sammanfattande betyget blir. Det här känns som en ofärdig bok, jag har svårt att se helheten. Ett manus som hastigt färdigställts för att tillfredsställa en önskande marknad? Det är stolpigt och ofärdigt helt enkelt. Det är 50-tal och vi får följa Scout när hon som vuxen kommer tillbaka till sin stad och upptäcker att fadern inte är så god som hon trott. Det är en mer intressant historia med mer gråzoner och mer frågor. Och mycket modern för sin tid! Men som sagt, ofärdig.

Ställ ut en väktare är manuset som hon inte fick antaget, och Dödssynden är resultatet efter att hon skrivit om, eller egentligen tagit en del ur ursprunget och utvecklat bara det. Det gör att det är svårt att passa ihop dem, de vill inte samsas i en följd. De krockar och stretar emot.

Var det så att tiden inte var mogen för den mer komplexa berättelsen? Var tiden inte mogen för gråzonerna och frågorna? Ifrågasättandena. Vi vet inte.

Detta är ständigt aktuella berättelser. Hur är det att vara främmande och inte passa in? Vem bestämmer vem som får vara med och inte? Läs dem!

Nelle Harper Lee var var dotter till advokaten Amasa Coleman Lee och Frances Cunningham Finch Lee och yngst av fyra barn. Hon studerade vid University of Alabama. År 1949 flyttade hon till New York där hon arbetade med att boka flygbiljetter samtidigt som hon försökte satsa på skrivandet. Åtta år senare lämnade hon in Dödssynden som publicerades 11 juli 1960 och blev en omedelbar succé hos både läsare och kritiker.

Harper Lee gav aldrig intervjuer, talade inte med läsare och levde ensam i sin hemstad Monroeville, Alabama. Hon var barndomsvän med Truman Capote, som också tros vara inspirationen till karaktären Dill i romanen Dödssynden.

Femtiofem år efter debuten publicerades Harper Lees andra roman Ställ ut en väktare (Go Set a Watchman, 2015).

En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén

Dags för den sista nominerade till årets Augustpris i den skönlitterära klassen. En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén.

En tegelsten med florstunna sidor, del tre i en serie. Stilrent omslag, väldigt snyggt (vitt med text i relief, därmed svårt att se i bild här). Tät, tät text. Både bildligt och bokstavligt.

Jag har inte läst hela, inte ens halva, utan en månad här och där. Det är verkligen en dagbok. Smått blandas med stort och reflektioner över skeenden. Korta meningar om vardagshändelser varvas med längre resonemang.

Hem. Sasha spelade. Jag gjorde i ordning maten. Läste två böcker.

Och det är mycket tyckande.. så klart. Och det är tätt. Jag vill läsa lite fort men det är helt omöjligt. Jag måste läsa, läsa om, tänka till, hoppa tillbaka, läsa igen för att förstå och hänga med. 

"... ibland föreställer jag mig att själva dagboksskrivandet är ett sätt att bevara sig själv genom att försvinna. Genom ett försvinnande."

Det är ett nedslag i en tid och inte bara dramatikerns tid. Texten är nog i sig själv, den riktar sig inte till läsaren. Det är fantastiskt snyggt formulerat. Och det är kanske faktiskt just dramatikerns dagbok, inte personens.

Men, detta är inte min genre. Jag känner inte att formen fångar mig. Det blir ett ytligt betraktande på något sätt. Och är det sant? Om det är helt sant, är det ok att lämna ut människor (och hata som han faktiskt gör, men det lämnar jag därhän)?

djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund

Dags för lyrikdelen av de Augustprisnominerade.
d j u p a  k ä r l e k  i n g e n av Ann Jäderlund.

Jag är inte van vid lyrik. Jag läser inte särskilt ofta, det blir oftast i form av kortare verk. Jag kanske dyker ner i en samling som jag har. Jo, de finns trots allt i min bokhylla.

Här har jag läst mer. En hel bok. Med många betraktelser.

Jag har lite svårt att följa med i de olika delarna, för det är olika delar, men det finns inga tidsmarkörer att hålla sig i. Bara kursiv eller antikva, lutande eller rakt. Vilket i sig såklart markerar inser jag. Men det fångar mig. Det finns trots allt ett driv, ett sammanhang som jag har svårt att sätta ord på. Men det fångar mig.

Dörren in mot rummet
Den nästan genomskinliga
motsatta dimman
Högt uppe i det
ena hörnet
Ur ingenting kommer den
Kan inte skiljas från sina
anknytningar

Jag förstår att skrivandet av denna samling påbörjades redan för mer än tjugo år sedan. Det känns som ett utforskande och betraktelse. Om kärlek, ensamhet och utsatthet. Känslan växlar mellan ljust och mörkt, och som i så många (?) dikter finns naturen där, alltid närvarande, alltid till hands för att förstärka och förtydliga. Som i livet, i alla fall i mitt liv.

Den lilla ån med sitt vattenfall
sitt kvarnhus med ränna då
svartnar det plötsligt
i rännan
då blir linden grön
och ögonen yr försiktigt
som tunna atomer.

Läs den. I ett svep eller i små portioner. Gå tillbaks till texten då och då för att smaka på den igen, den är läcker.

Och omslaget! Mjukt och lent, sparsamt, vackert bundet. Det här är en bok du vill äga! Köp den hos din lokala bokhandlare eller kanske hos Adlibris eller Bokus.

Eländet av Andrzej Tichý

Titeln på den här boken lockar kanske inte. Den sätter en ton.

Men Eländet av Andrzej Tichý är en fantastisk historia. Eller. Kanske inte historia. Mer ett tillstånd, ett flöde, en känsla.

Jag var lite tveksam i början. Det är inte någon vanlig text, men plötsligt var jag inne i flödet. Orden flödar emellanåt som ett vatten, än porlande, än forsande. Det är som spoken word i rasande tempo. Istället för en tydlig berättelser får jag tydliga känslor.

Det handlar om elände. Fattigdom, våld, utsatthet, droger, alkohol, övergrepp. Men framför allt handlar det om människorna, människorna som berövas hopp, som inte klarar sig. Och den eviga frågan, varför klarade JAG mig? "Det kunde varit jag" ligger som en våt filt över bokstäverna.

En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet och vanlighet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över.

Hans förflutna tar över medvetandet och han flyter bort i minnen från en trasslig och fattig uppväxt. Minnena blir alltmer fragmentariska och hallucinatoriska. De blandas med en annan sorts texter och platserna varierar, London, Berlin, Glasgow. Men oftast är minnenas miljö Malmö och de no-go-zoner som utpekas där... 

Och slutet. Wow. Slutet är som ett slag i magen, en kalldusch.

Jag läste den här boken i ett sträck under en flygresa. Jag tror att den behöver längre stunder av läsning, inget för kort pendlingsläsning. Men tveka inte, den är inte lång, och så värd att läsas, så värd!


Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Adlibris eller Bokus kanske.


Författaren Andrzej Tichý, född 1978 i Prag, är bosatt i Röstånga i Skåne. Han debuterade med Sex liter luft 2005, för vilken han tilldelades Borås Tidnings debutantpris. Romanerna Fält (2008) och Kairos (2013) var båda nominerade till Nordiska rådets litteraturpris.

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Jag har rest lite, det betyder tid för läsande! :)

De polyglotta älskarna. Jag var tvungen att slå upp polyglotta. Det betyder "som talar många språk". Och språket/språken är centralt i den här berättelsen. Och omslaget av Lotta Kühlhorn! Så himla snyggt.

Det här handlar om relationer. Mellan man och kvinna, övriga relationer finns bara i bakgrunden. Och det är komplicerade relationer, på intet sätt självklara. De olika huvudpersonerna, som hänger ihop på komplicerade sätt är också just, komplicerade. Det är svårt att tycka om dem och förstå deras val, de är inte sympatiska men intressanta. De är människor som överlever.Vi får träffa tre personer, Ellinor, Max och Lucrezia.

Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.

De polyglotta älskarna är ett manuskript som har en central betydelse och knyter ihop hela berättelsen. Ett manuskript som i ett läge slängs in i elden och brinner upp. Det är magiskt skildrat! Helt okomplicerat beskrivet, det görs bara. Men när jag läser drar jag efter andan, tror inte att det är sant, vill stoppa in handen i elden och rädda det. Mina starka känslor står i skarp kontrast mot personernas svalhet.

Ofta återkommer författaren till speglar och språk i olika skeenden, de finns som en bakgrund ständigt närvarande och de förstärker känslan av önskan att bli sedd och förstådd och respekterad för de val man gör.

Den här berättelsen får mig att fundera och undra vad som ligger bakom alla händelser och människornas val. Det finns många bottnar men samtidigt är den väldigt rakt skriven, osentimentalt beskriver författaren personerna och deras liv och relationer.

Jag tycker om den! De polyglotta älskarna är en bok att läsa och upptäcka och att läsa om och om igen. Jag har inte läst någon av Lina Wolffs tidigare böcker, nu kommer jag nog att göra det. Hennes tidigare roman Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012) belönades med Tidningen Vi:s litteraturpris och nominerades till Sveriges Radios romanpris. 

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.