Sidor

Visar inlägg med etikett vandring. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vandring. Visa alla inlägg

söndag 12 mars 2017

Stockholm - promenadstaden

Att gå är det bästa sättet att se en stad, även sin egen. Tycker jag. :) Så ut och upptäck!!

Det finns så många sätt att upptäcka och uppleva en stad, och själva gåendet är nästan meditativt. Jag läste om en kvinna som arbetade i city i Stockholm och som på sin lunchpromenad betade av alla gator kring kontoret. Alla. Och upptäckte saker hon aldrig skulle gjort annars. Vackra hus, gömda små parker, trevliga affärer och restauranger.

Att bli nyfiken på staden ger dessutom historisk inblick. Hur har staden sett ut förut? Varför är det här huset så speciellt byggt? Plötsligt finner man sig googlande på historiska adresser och surfande på Stockholmskällan. :)

Det finns såklart hur mycket böcker och webbplatser som helst att ta hjälp av. Boken Alla dessa promenader i Stockholmstrakten tycker jag om.

Och idag hittade jag en mycket bra sida på stadens webbplats, Gångstråk Stockholm, med information och kartor över trevliga promenader.

Eniro har den jätteroliga tjänsten Historiskt flygfoto, där jag kan se Stockholm från ovan i nutid parallellt med på 50-talet. Det är lätt att fastna kan jag säga...

Stockholmskällan som sagt, en guldgruva på många sätt, och även när det gäller bilder på staden. Men också kartor! Och här är möjligheterna fler. Jämför en karta över gamla stan i nutid och 1805. Wow, säger jag bara.

Men åter till själva promenerandet. Det finns naturligtvis appar. Walk in Stockholm har en. Och på deras sajt finns också massor av intressant kringinformation och tips kring promenerande i staden.

Trippa är också en utmärkt sajt, där kan du hitta massor av promenader och information om vad du ser på vägen. Perfekt!

Har du tips på bra sidor, appar, böcker?

Detta är inlägg 12 av 100 i utmaningen #blogg100 


fredag 9 september 2016

Änglarna dansar i gryningen av Camilla Davidsson

Sommarläsning igen... jag höll på att glömma denna!

Änglarna dansar i skymningen är den tredje boken om Emma, Camilla Davidssons huvudperson. Jag köpte boken före sommaren på Camillas releasefrukost.

Det här är den avslutande och tredje boken i en triologi om Emma. Den första Under vintergatans alla stjärnor har jag skrivit om tidigare, däremot inte den andra Pensionatet vid världens ände.

Vi har fått följa Emma från sammanbrott via den långa vandringen i Spanien, Fårö, Stockholm, Mallorca genom funderingar, insikter och smärta. Det är nära, verkligt, äkta.

I denna bok ställs till slut det mesta på sin spets. Hur vill hon egentligen leva sitt liv, hur mycket vågar hon våga?
I Stockholm återförenas hon med Alex, men hemkomsten blir allt annat än enkel. När valen blir för stora och svåra flyr Emma till väninnan Harriets hotell på Mallorca. Men kan en kort vistelse i bildsköna Deià verkligen hjälpa henne att fatta de beslut som krävs för att finna mening och lycka i tillvaron?

Läs dem alla tre, lär dig vilka stolar du kan välja att sitta på.

Tack Camilla för mycket tankar, känslor, skratt och tårar! Jag följer med glädje dina egna utmaningar och vandringar och väntar nu på nya berättelser.

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos Bokus eller Adlibris.


lördag 23 april 2016

Sörmlandsleden

Dagens vandring i glada vänners lag. Sörmlandsleden Etapp 3, från Nyfors till Tyresta by.

En heldag med sol och snöfall, skog och vatten, eld och kaffe. Perfekt helt enkelt.

Så här beskrivs just den här delen av leden:

Etappen är lättgången till medelsvår med några branta upp- och nedstigningar från utsiktsplatser. Leden går söderut mot Tyresta. Efter ca 1 km når man Nyfors med Wättinge ström, en av Tyresös mer än 500-åriga industriplatser drivna av vattenkraften. Mer detaljerad information finns på platsen.

Vidare söderut genom blandskog och över torparängar, runt Karlberg upp på hällmarker och tallskogsplatån vid Höjden, en f d raststuga.

Leden går sedan ner i en dalsänka, över en mosse där det finns en kallkälla (där stannade vi så klart och drack av det iskalla kristallklara vattnet!), vidare upp på nya hällmarker och in i Tyresta nationalpark. Snart når man norra änden på Årsjön, som man sedan följer. Vid Årsjön finns ett skärmskydd. (där stannade vi och tog vår lunchpaus)

Från Årsjön går leden vidare till Bylsjön och därifrån in i urskogen några kilometer innan du lämnar nationalparksområdet och kommer fram till ängar och betesmarker runt målet Tyresta by, där det finns Café  och Lanthandel.


Inlägg 54/100 i utmaningen #blogg100

 
 
 


onsdag 13 april 2016

Hembygd

Jag tänker rätt mycket på det här med hembygd. Vad innebär det egentligen?

Jag är stadsbo, uppvuxen i förort med nyckel runt halsen och badbuss på sommaren. En av de allra bästa dofterna är fortfarande ljummet sommarregn på varm asfalt.

Men på något sätt finns naturen i mig ändå. Föräldrar med kolonilott grundade kanske det hela. Att åka med pappa ut i skogen och plocka svamp, det var lugnet i en annars lite stökig tillvaro.

Med mina barns far fick jag Västerbottens inland, älven och fjället. Det finns kvar i mig.

På senare år har jag hittat vandringslederna och skärgården. Genom nya vänner har jag lärt mig var jag hittar smultronställena, hur jag tar mig mellan öarna. Kombinationen av vatten och skog är så perfekt.

Men staden är också min. Gatorna, torgen, stenhusen, människorna. Då menar jag inte trängseln och stressen, den tror jag vi alla vill slippa. Jag lämnar gärna rusningen och hittar smågatorna, prången, lugnet. Jag tröttnar aldrig.

Men var är min hembygd? Är det kanske där mina människor finns?
Spelar det roll? Var är din hembygd?


Inlägg 44/100 i utmaningen #blogg100

söndag 10 april 2016

Himlajorden

Den här helgen tog vi ledigt. Ledigt från borden och måsten, och drog till skogs. :)

Två dagar vandring i härliga Tyresta nationalpark med övernattning på vandrarhemmet Lilla Tyresö vid Tyresö slott. Vilken lisa för själen!!

Tyresta är fantastiskt för vandring och naturupplevelser om man vill ha lite ordnade förhållande. Bra uppmärkta leder, fina vindskydd och spänger, men ändå vildmark. Allt i ett. Att dessutom gå lite i det stora brandområdet hör till. Att se skillnaderna och känna hur naturen återhämtar sig, häftigt! Dett finns dessutom gott om små och större sjöar att vila vid. Njutning av högsta klass. Skog OCH vatten, snudd på perfekt.

Dag ett gick utgick vi från Tyresta by och gick Bylsjösslingan och Hällmarksslingan. Dag två kom vi från andra hållet och gick Storskogsslingan och Fornborgsslingan. Två dagar och nästan tre mil i benen. Ljuvligt trött och fulltankad med frisk luft och solsken!

Vi övernattade på Lilla Tyresö vandrarhem, precis vid Tyresö slott. Vilken pärla! Mycket fint ställe i underbara omgivningar. Hit kommer vi definitivt tillbaka! Efter middagen blev det en promenad kring slottet och ut på den fina lilla ön Notholmen, och sedan en efterlängtadbastu!

Vi hade beställt en frukostkorg till morgonen efter och jösses, vilken lyxfrukost. Vi njöt länge och väl, utomhus!

Ja, en paus... ett mellanrum. Det borde var och en ta sig oftare skulle jag tro.


 
Inlägg 41/100 i utmaningen #blogg100

lördag 2 april 2016

Vandringsdag

Vandring är min passion. Att få gå... bara gå.

Jag brukar säga att naturen ger så mycket, men idag tänkte jag att det faktiskt inte är så. Naturen är. Det är det som är grejen. Jag kan inte, där jag går, bestämma något om det som kommer. Det är som det är.

Dagens runda blev Adelsöleden. En fantastiskt fin rundslinga på Adelsö. Några timmar i skogen, längs hagar och betesmark, vid Mälarens vatten. Det här är kulturlandskap, här har människor levt och verkat länge, länge. Brukat jorden och skogen, färdats på vattnen. Björkö med Birka ligger nästgårds.

Fågelkvitter, fågelkvitter, fågelkvitter. Mååånga fikapauser. Att sätta sig på en sten, en stock eller en lämpligt utplacerad bänk och bara vara med kaffekoppen i hand. Ta in omvärlden. Nu snackar vi mindfulness en masse! :)

Såg inte till några stora djur förutom rådjuren på håll och tranorna förstås. Men de märks, de andra. De som går fram som jordfräsar i markerna. Vildsvinen. Jag är glad att de håller sig undan dagtid, men jag kan inte låta bli att klampa lite extra emellanåt...


Inlägg 33/100 i utmaningen #blogg100

tisdag 1 januari 2013

2012 - en krönika

Nu när det nya året är i sin linda, kanske det är dags att se tillbaka på det förra lite kort. Och det kan ju vara en utmaning. Jag menar hur i hela friden ska man komma ihåg? Jag tänker ofta att det där med dagbok verkar vara så himla fiffigt, men jag lyckas inte skriva någon. Kanske lika bra. Nu ögnar jag igenom min kalender, min FB, twitter, insta... och mina fotografier. Och, ja. Hittar troligen en rätt bra bild över min verklighet under året som precis gått.

Samlat ser det nog ut ugefär så här... Teater, Spinning, Vänner, Böcker, Vandring, Nominering.

Upplevelser. Mm.. det har blivit några.

Jag har åkt långfärdsskridskor för första gången. Valde tid och plats som gav helt fantastiska förutsättningar, spegelblanka isar, strålande sol, inte en kotte att trängas med, och dessutom en duktig lärare. Lätt att lära sig då!

Jag har paddlat kajak för första gången. Gav klart mersmak! Att glida fram så nära naturen och i samklang med väder och vind. Coolt!

Jag tog min spinning ut i verkligheten! Inte för att spinningen har lämnat mitt liv, inte alls. Gillar det verkligen, det är en källa till mycket svett, glädje och nya bekantskaper. Men nu insåg jag helt plötsligt att det där med att cykla utomhus kanske inte är så dumt ändå. Varför då inte slå på stort på en gång? Min andra cykelutflykt i naturen blev Stockholm Bike, 4,2 mil runt stadens gator en tidig morgon i September. Även denna dag visade sig från sin allra bästa sida, vädrets makter står mig bi. Utmaningen 2013 blir Tjejvättern!


Vandring, en lisa för min själ. 

Att få röra mig i naturen nära, nära och uppleva vad som bjuds och dyker upp. Gillar det så himla mycket. Naturen ger mig en paus från storstadslivet och stress. En plats att andas och ladda. Gärna i sällskap men lika gärna själv.

Mina mest härliga vandringsupplevelser under detta år är nog Fårö i full storm och regn på tvären med ett helt gäng nya vänner, Kindla en sommardag i regn och sol med en god vän, och Aspen vid Häringe en nära upplevelse i det lilla som jag aldrig glömmer.

Bilder från alla tillfällen får inte plats men jag sammanfattar med ett FOTocollage. :-)

Böcker i alla former. 

Jag har läst och lyssnat och jag har cirklat. AW med bokprat, Breakfast book club, Bloggbokprat. Inbundet, pocket, Novellix, Excess och e-bok.

Jag har upptäckt nya författare och träffat många, många nya vänner. Älskar't! Nu ska jag bara lära mig att föra bok över min läsning, det är lite roligt att ha koll på vad som lästs och vad som tyckts.

Teater, musik och konst, ibland samtidigt.

Dramaten, Grönan, Stadsteatern, Fotografiska, Drottningholms slottsteater, Ullevi, Waterfront, Stadra, Intiman, Bukowskis, Teater Påfågeln, Artipelag, Kulturhuset... platser för mina upplevelser. 

Stadra är nog en favorit. Ett så fantastiskt ställe, med så engagerad ensemble. Naturen gifter sig med konsten. Kan det bli bättre? Upplevelser i både sommar och vinterskrud.

Oväntade kombinationer var Anna Ternheim som Marie Antoinette på Drottningholms slottsteater och Deportees på Dramaten. Här blev ett plus ett verkligen tre!

Resor - jo, jag har rest lite också. Dublin, Budapest och Brighton/London. Redan nämnt i andra sammanhang.

Och så den där nomineringen då. Där kommer lite jobbrelaterat in, jag är väldigt stolt över den så den får komma med här. Min chef nominerade mig till Office Proffessional Award. En av tre chefssekreterare som nominerats till det fina priset som delas ut av Företagsuniversitetet, EUMA och Chefssekreterarna. Jag vann inte, men känner mig ändå som en vinnare. Det har gett mig en skjuts i min proffessionella roll och jag kommer fortsätta att utveckla mig i mitt arbete och mitt nätverkande. Återkommer kanske till det framöver.

Det viktigaste av allt är kanske trots allt möten med människor. Att ha nära och kära vänner som alltid finns där, oavsett vad som sker i övrigt i livet. Att träffa nya spännande människor och dela upplevelser av olika slag, vid enstaka tillfällen eller skapa/återuppta relationer att ha med sig i livet framöver.

En människa är inte en ö, vi behöver varandra. Vi behöver också vara öppna för andra och upplevelser, man vet inte vad som väntar. Det kanske inte alltid är bekvämt eller enkelt, men alltid spännande, nödvändigt och utvecklande.

Många gånger fungerar Eeva Kilpis dikt alldeles utmärkt som beskrivning på saker och ting...  
"Säg till om jag stör", sa han när han steg in, "så går jag meddetsamma". "Du inte bara stör", svarade jag, "du rubbar hela min existens. Välkommen."


Ja, så värst kort blev det kanske inte. Inte heller komplett på något sätt. Detta är ett nedslag i mitt liv 2012. Så som jag minns det just nu i kväll. En annan dag kan minnet se annorlunda ut, eller inte.

Jag ser fram emot det nya året med tillförsikt men utan löften. :-)