Böcker och samtal

I dessa juletider är det glöggmingel och julmarknad på förlagen! Mycket trevligt och verkligen något
att rekommendera för var och en. Ett trevligt sätt att umgås, prata böcker och hitta julklappar. För vi ger ju böcker i julklapp till alla vi känner, eller hur?! :)

I går var jag bland annat på Weyler förlag och träffade på en mycket trevlig man som jag kom att prata med lite. Han heter Ervin Rosenberg och är översättare. Han rekommenderade varmt en bok han översatt, Ingen konst av Peter Esterhazy. Svante Weyler pratade också väldigt varmt om boken där vi stod och pratade om den. Dessutom tyckte Ervin absolut att jag borde läsa Jon Kalman Stefansson, en isländsk författare som jag har hört talas om men inte än läst något av. Lämpligt att starta med den första boken Sommarljus. Han hävdade att jag där skulle stöta på ett fantastiskt författarskap. Självklart köpte jag dessa två böcker. Tänk vilka fantastiska möten som äger rum när man rör sig kring böcker!

Författarsamtal är en annan sorts möte som också är extra trevligt tycker jag. I alla fall de samtal som ger tid för lite frågor och som tillåter en att komma närmare författaren, både faktisk och bildligt talat. Där tycker jag Söderbokhandeln lyckas väldigt bra i sin form. Du sitter mitt i bokhandeln bland alla böcker, och får ta del av intressanta samtal mellan kloka människor. Det är verkligen lyxigt.

Igår var jag där och lyssnade på Po Tidholm som samtalade med Mats Jonsson, serietecknare och redaktör på Galago, om sin bok Norrland som kommit i nyutgåva och om Norrland i stort. Hur ser vi egentligen på vår norra landsända här i från söder? Och hur ser de på den själva? Intressanta tankar, som i och för sig fick stå lite oemotsagda. En utfrågare med annat perspektiv hade kanske varit bättre? Men han är en bra pratare Po, och delar generöst med sig av sina tankar. Erkänner också att allt inte är självklart och lätt, det finns sällan facit. Bra där.

En bra kväll alltså. Som extrabonus träffade jag på en twitter-bekant som också varit där och lyssnat. Riktigt roligt att träffas i "verkligheten" för första gången. Vi hann med en stunds prat om böcker, cyklar och Norrland. Kul!

Mitt emellan dessa två trevliga evenemang hann jag dessutom med bokcirkeln Under Kastanjen! Att i en bokcirkel prata om en bok är bland det bästa som finns. Att få fundera, tycka, utveckla och diskutera med olika sorters människor. Det ger mer! :)

Karl-Bertil style

Ta från de rika och ge åt de fattiga...

Inte så dumt att tänka på året om, men så här i juletid kanske det känns än mer aktuellt? Med ta från de rika i det här fallet, så menar jag mig själv. Rik och rik, kanske inte. Men bra mycket mer välbeställd än många andra människor.

Välgörenhetsorganisationerna påminner oss om att årets julklapp kanske bör vara en gåva till bättre behövande. Vi har redan det allra mesta vi behöver, men kämpar hårt för att kunna köpa mer saker. Det känns inte smart direkt, dags att tänka om lite. Ta en del av vårt överflöd och ge till någon som behöver lite mer.


Det finns mycket vi kan göra för andra och tillsammans med andra. Jag har idag packat ihop några paket jag ska ge till Skokartongsappellen för vidarebefordran till bättre behövande. Till barn som inte annars skulle få en julklapp. Det är ett sätt. Vi kan dela med oss. Och i det här fallet tycker jag nog att alla sätt är bra.. utom de dåliga. :)

Gör något du med. Du hinner det. Ge en slant till en organisation, stanna upp och säg God Jul till grannen du sällan pratar med, spendera mindre pengar och hitta mer tid. Försök finna julfriden i julstressen.

Tweet seat @dramaten

Live-twittra från en teaterpremiär? Kan det verkligen vara något?

Dramaten testar nytt och öppnar upp för närmare kontakt med sina besökare. Vi är några twittrare som kommer att live-twittra från urpremiären på Johanna på Dramatens stora scen nu på torsdag. Du som inte är där kan följa vårt tyckande löpande under kvällen på Twitter genom hashtag #dramaten.

JA, vi kommer att sitta lite avskilt för att inte störa den övriga publiken. :) Att ha telefonen på och dessutom använda den är känsliga saker i en teatersalong.

Detta är inte alls något nytt på världens teatrar, men kanske första gången det testas i Sverige?

Johanna är en nyskriven pjäs av den rosade dramatikern Mirja Unge. En storslagen historia i febrigt tempo om en passionerad människas uppgång och fall. En rasande uppgörelse med den pågående miljökatastrofen och en saga om en nutida Jeanne d'Arc som till varje pris vill förändra vårt sätt att leva. Johanna växer upp på landet, meckar med mopeder och längtar efter en större mening. Snart upptäcker hon en märklig förmåga. Hon kan känna skogens hjärta slå och hör att den ropar på hjälp. En stulen motorsåg och mycket envishet senare befinner sig Johanna i maktens korridorer. Som nybliven politiker möter hon granskningar, hot och hat. Men Johanna vägrar kompromissa. Är det hon eller resten av världen som är galen?



Det ska bli roligt att samarbeta med Dramaten om detta och testa något nytt! Kanske hinner jag inte skriva allt jag vill förmedla, kanske tar det fokus från upplevelsen, eller kanske ger det en större upplevelse? Vi får se! Följ mig gärna på Twitter! @kattishj

After-Augustgala

Igår var kvällen vi väntat på sedan nomineringarna den 20 oktober.

Många böcker har lästs, många samtal har förts, många tummar har hållits. Dags för Augustprisgala i Stockholms konserthus!

Det var verkligen en fin kväll med många upplevelser. För kvällens musikaliska underhållning stod Sofia Karlsson och Erik Gadd. Amanda Ooms, kvällens konferencier, skötte sig på sitt alldeles speciella sätt alldeles utmärkt.

En sal fylld med förväntansfulla människor, läsande och bokälskande människor, som med förtjusta utrop, besvikna suckar och glädjetjut gav kvällen färg.

Kvällen inleddes med Lilla Augustpriset, kanske det viktigaste priset för kvällen. Priset som delas ut till en ung skribent och där vinnaren utses både genom en jurybedömning och allmänhetens röster. Priset delades ut av kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Årets vinnare blev Orangeriet av Matilde Villegas Bengtsson! I Orangeriet skildras Uno och hans ensamstående pappas liv. Inuti Uno pågår känslan av att hans kropp inte är hans egen, att han borde ha en flickas kropp. Han drivs mellan den hans vänner tror att han är och den han vill vara. En lågmäld och samtidigt gåshudsladdad berättelse som tar plats under orangeriets tomatplantor, i den bortgångna moderns garderob och på en fest där Unos identitet avslöjas.

Och så till Augustpriserna! Precis som förra året presenterades varje nominerad bok av en utsedd läsare. Ett mycket lyckat koncept! Att få höra en personlig skildring av böckerna ger verkligen mervärde. Det hoppas jag man fortsätter med.

Vinnaren i klassen Årets svenska fackbok blev Naturlära av Lars Lerin. En fantastiskt fin bok som presenterades mycket fint av galleristen Lixuan An, som menade att "ingen kan fånga naturens magi bättre än Lars Lerin" och att "naturen är vår frälsning, och Lars Lerin visar oss vägen dit".

Vinnaren i klassen Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Mördarens apa av Jakob Wegelius. Den presenterades som en utmärkt högläsningsbok av världsomseglaren Linda Hammarberg, nyss hemkommen från en fyra år lång seglats.

Och sist men inte minst Årets svenska skönlitterära bok. Den för min del mest spännande klassen, där jag läst de flesta nominerade böckerna och min favorit till sist stod sig ... Kristina Sandberg fick priset för sista delen i trilogin om Maj, Liv till varje pris. En fantastiskt fin bok jag skrivit om lite tidigare. Kristina är också en väldigt trevlig person som bjuder på sig själv och ömmar om sina läsare. Det är förstås extra sympatiskt!

Boken presenterades av Margareta Winberg, tidigare bl.a. socialdemokratisk minister. Hon sa  "Liv till varje pris” är en utomordentlig skildring av ett frö till en feministisk samhällsutveckling, tillade att romanen lär den som inte var med att den utvecklingen kostade på, och gjorde ont och att vi aldrig vill tillbaka.

Vid en pratstund efteråt berättade Kristina att nu väntar resor och evenemang då hon kommer att prata om sin bok. Hon kommer till exempel till Kulturhuset i mars, och samtalar då med Helena von Zweigbergk om böckerna om Maj.

Och så mingel förstås, mingel före och mingel efter. Många trevliga och glada människor och bubbel i glasen. Som det ska vara när det är gala! :)

Läs mer om priset och galan och alla de nominerade på www.augustpriset.se . Jag är mycket glad över att ha fått möjlighet att följa detta på nära håll, läsa och delta. Tack!

 

Volti Subito av Virpi Pahkinen

Jag skriven inte bara om böcker utan även om ... till exempel dans! :)

Ikväll såg jag uruppförandet av Virpi Pahkinens nya verk Volti subito, med sex dansare och nyskriven musik av Jonas Sjöblom och Gunnar Idenstam. En fantastisk upplevelse av rörelse, liv, hastighet och långsamhet. Volti Subito är just en musikalisk term som betyder "vänd hastigt".

Jag fångades av Pahkinen när hon gjorde Sorgfågel i Dramatens Mio min Mio, 1997. En mycket fin föreställning på många sätt som både jag och barnen uppskattade, och hennes magiska tolkning av sorgfågeln var magisk. Hon är en helt speciell dansare som förmedlar en känsla som ingen annan.

Jag har följt henne på håll lite genom åren och vi möttes igen när hon uppträdde vid Historiska museets utställning "Maria - drömmen om kvinnan" 2009 med sitt verk Kalagni.

Och vid Stockholms kulturnatt nu i våras dansade hon bland skulpturerna på Liljevalchs tillsammans med Fredrik Quiñones, som också dansar i Volti Subito.

Sammanfattat... gå genast och se Volti Subito på KulturhusetStadsteatern! Eller se och se, upplev. Det är en föreställning som du både ser och känner.. och hör och förnimmer, med både kropp och själ.


VOLTI SUBITO av Virpi Pahkinen from Kulturhuset on Vimeo.

August, august...

Ni missar väl inte alla bra, intressanta, spännande och oväntade samtal? I Augustpoddens alla avsnitt kan du höra.

Augustpodden bjöd in de nominerade författarna för att samtala om sina böcker med varandra. Inför samtalet bad vi dem att också att skriva ett brev och själva presentera sina böcker. Här är resultatet, Augustfilmer.

Och på måndag är dagen A. Augustgalan i Konserthuset. Och jag kommer att vara där! :)

Då tillkännages under festliga former vilka tre av 18 nominerade böcker som belönas med Augustpriset. Dessutom avslöjas vinnaren av Lilla Augustpriset.

Noveller - litteraturens smågodis

Jag har på senare år hittat fram till novellerna i litteraturen. Jag vet inte riktigt varför det dröjt, men nu är jag fast. Det finns så mycket fint att hitta. Ofta lättillgängligt och tänkvärt. En inblick i ett större sammanhang, eller något alldeles eget. Jag gillar det.

 

Extra fiffigt är det med e-formatet, även om jag i vanliga fall är en bok-bokmänniska som vill känna pappret mot fingrarna när jag bläddrar. :) Men med e-novellen i läsaren eller telefonen är det supersmidigt att alltid ha något att läsa när signalfelen och spårhalkan dyker upp i pendeltrafiken. Eller för den delen på lunchen, en stund på kvällen då det bara finns en stund.

 

Och den kostar ungefär som lite smågodis, runt en tjuga.

 

Så här i juletid är det förstås också oerhört bra att ha ett gäng Novellix i pappersformat att ta med sig som värdinnegåva på glöggfesten, ge som klapp till arbetskamraterna, eller varför inte till alla tonåringar i närheten för att trigga läslusten?!

 

Nu i början av december släpps en ny fyra denna gång franska klassiker! Guy de Maupassant, Gustave Flaubert, Marcel Proust och Simone de Beauvoir - gigantiska namn, i litet format. Ett måsteköp!

 

Jag har några favoriter hos just Novellix, men det finns förstås många andra förlag som också ger ut noveller av olika slag. Leta dig fram på nätet och i bokhandlarna.

• De är vi av Björn Hedensjö - en av Novellix faktanoveller som sätter fingret på tolerans, främlingsrädsla och hur vi vill vara som människor.
• En utflykt av Ida Jessen - en lite obehaglig historia om relationer. Jag lyssnade på Ida tidigare i höst.
• Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin - att läsa denna historia är som en enda lång inandning! Makalös!
• De blå skorna av Linda Olsson - en finstämd historia om historien, kärleken och livet.
• Och många, många fler!

I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson

Jag lyssnade på Linda Olsson för någon vecka sedan på Akademibokhandeln. Jag har skrivit om det på bloggen tidigare. Hon pratade om sin bok I skymningen sjunger koltrasten och om sitt författarskap, mycket intressant. Nu har jag läst boken.

Det är en fin och lite vemodig bok om vänskap mellan människor. Skriven med en ton jag tycker författaren återkommer till i sina böcker. En ton som antyder rotlöshet och sökande efter sammanhang.

Tre grannar hittar av olika anledningar varandra och en vänskap växer fram. Det är tre väldigt olika personer med olika livsöden men med konsten som gemensamt intresse. Boken innehåller många litteratur och musikreferenser.

Jag tycker mycket om den här historien. Den är på något sätt både lugn och intensiv. Det är inte några lätta frågor personerna brottas med. Jag tycker också mycket om författarens förmåga att klart och tydligt, inte sentimentalt utan mjukt, beskriva och driva berättelsen framåt. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, vad kommer att hända med dessa vänner?

Att koltrasten har en viktig roll är inte heller illa, det är en favoritfågel som med sin drill förmedlar hopp. Och den här låten kommer kanske direkt upp i tankarna... :-)

Läs! Läs, en fin bok om vänskap och om livet som inte alltid är lätt.



Förlagets text - "En av Sveriges mest uppskattade romanförfattare är tillbaka med en stark berättelse om ensamhet, vänskap, litteraturens kraft och de hisnande möjligheter som ryms i varje människas liv. Änkemannen Otto, den nyinflyttade Elisabeth och den unga serietecknaren Elias bor i samma trappuppgång på Söder i Stockholm. De har alla hamnat i en återvändsgränd i livet och lever ensamma i sina lägenheter.

En dag hamnar en bokförsändelse som egentligen skulle till Elisabeth hos Elias. Han knackar på hos henne flera gånger för att lämna boken, men konstigt nog öppnar hon inte. Elisabeth flyter in i Elias serier och blir till en figur som han kallar Koltrasten. När de två till slut träffas lånar Elisabeth ut en roman till Elias som han mödosamt läser trots att han är dyslektiker. Otto i våningen ovanför har också ägnat hela sitt liv åt böcker och delar även han gärna med sig av sin passion.

Långsamt och med böckernas hjälp kommer grannarna varandra inpå livet och stegvis vecklar deras personliga levnadsöden ut sig över sidorna. I skymningen sjunger koltrasten är en stark berättelse som stannar kvar länge hos läsaren."

Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg

Alkemistens dotter är en historisk äventyrsroman, med inte så lite mystik som ingrediens. Rebis Drakenstierna är den sista i en utvald släkt. Hennes far lär upp henne i alkemins hemliga konster innan sin död, för att hon är den som kan finna de vises sten. Alkemin är förstås huvudpersonen egentligen.

Ett mustigt språk, mycket detaljer och kunskap om ämnet och tiden känns från början i läsningen. Mycket fina miljöbeskrivningar, man känner verkligen dimman, mörkret, kemins dofter. Det är spännande att resa genom Europa med huvudpersonen, och Edenborg förmedlar några fina möten.

Men.. nja. Det blir för konstigt för min smak. Jag har svårt att ta till mig alkemins under och Regis person som den utvalda. Jag känner inte fascinationen som jag tror att Edenborg vill förmedla. För mig blir det för platt och pratigt, det är långt mellan styckena som verkligen engagerar och gör mig sugen att läsa mer.

Tyvärr, jag gillade den inte.


Förlagets text: "Rebis Aurora Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet på 1700-talet och växer upp på gården Hermestorp, där den ständiga röken från athanoren färgar himlen svart. När fadern oväntat går bort lämnas Rebis ensam med en ofattbar hemlighet: hon är utvald att slutföra ett uppdrag som rör hela mänskligheten, och som kommer att förändra världen oåterkalleligt.

Rebis sökande efter släktens hemlighet tar henne ut i Europa och redan från början står det klar att hon motarbetas av dunkla krafter. Resan går till Berlin, via Marstrand och Paris smutsiga hamnar och bordeller. Där möter hon släktens avfälling Andreas, men kan hon lita på honom? Alkemistens dotter bär hela världen på sina axlar och för den utvalda finns ingen plats för tvivel.

Carl-Michael Edenborg är tillbaka med en glödande och sprakande äventyrsroman om alkemi och ideologi, en märkligt modern historisk roman om blind tro, bomber, och kärlekens makt."

Beckomberga - ode till min familj av Sara Stridsberg

"Vänta inte. Livet börjar aldrig.. det tar bara slut." Det säger Jim till sin dotter Jackie. Jim som levt ett tag på Beckomberga och Jackie som nästan växte upp där. För att vara nära sin pappa, rädda honom, hjälpa honom?

Vi får också bland andra möta Olof som levt i stort sett hela sitt liv inlåst och nu ska förbereda sig för ett liv utanför Beckomberga.

Sara Stridsbergs Beckomberga - ode till min familj, är en bok som gick rakt in i mitt hjärta. Ibland träffar böcker mitt i prick.

Den främsta anledningen är förstås att detta är en mycket bra och välskriven bok om ett angeläget ämne. Hur stöttar vi de allra svagaste i samhället? Hur älskar vi och håller fast vid hoppet? Men för min del också mitt i prick på grund av att mycket jag möter i historien finns nära mig, i mig, och är väldigt personligt.

Berättelsen består av en blandning av många korta kapitel, en del bara ett stycke, med nedslag i några individers liv vid olika tillfällen under en lång tid. Det finns också historiska tillbakablickar och delar som dokumentärt beskriver hur Beckomberga kom till och avvecklades.

Stridsberg beskriver Stockholm, naturen, stämningarna, ljuset och lukterna helt magiskt! Gränsen mellan friskt och galet suddas ut. Språket böljar och kvillrar, lockar oss vidare in i berättelsen som kan kännas trådlös, men inte alls är det. Det väldigt jordnära och verkliga, livet och döden precis som den är, förmedlar hon nästan poetiskt mjuk och känsligt.

Det är en vacker bok, som förmedlar en annan bild av Beckomberga än den vi är vana vid kanske. Den skildrar livet och människorna som fanns där. De som flyttade därifrån och de inte gjorde det.

Det var länge sedan jag grät så mycket när jag läste en bok. Var beredd med näsduken! Men läs, för tusan läs! Jag tror att denna bok kan ge Kristina Sandbergs Liv till varje pris, en match till Augustpriset!


Förlagets text - "När Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus börjar hans dotter Jackie tillbringa allt mer tid där och när modern reser till Svarta havet blir sjukhuset hela hennes värld. Där finns läkaren Edvard Winterson som varje natt tar med sig Jim och några utvalda patienter till sina stora fester vid Lill-Jansplan, där finns Inger Vogel som rör sig på gränsen mellan ordning och ödeläggelse och Sabina med sina pärlor och sin bedrövelse. Där finns också Paul och kärleken, det verkliga vansinnet.
Beckom​berga – ode till min familj är en berättelse om drömmen att hålla någon kvar i ljuset som aldrig riktigt har velat vara där, om skräcken och längtan efter att falla. I Sara Stridsbergs bedövande vackra roman är mentalsjukhuset intill Judarskogen både en monstruös ängel och en gammal utopi om att fånga den som faller."

August eller Albert? ;-)

Dags att titta lite bakåt. Att kunna sin historia är ju att förbereda sig för framtiden, eller hur!

 

Här är alla vinnare i den skönlitterära klassen sedan priset instiftades 1989. Har du läst dem alla?

På Augustpriset.se hittar du mer statistik om prisets olika vinnare, m.m.

Vi kan ju konstatera att det är ett förlag som dominerar... ;-)

• 2013 Lena Andersson, Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek (Natur & Kultur)
• 2012 Göran Rosenberg, Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (Albert Bonniers förlag)
• 2011 Tomas Bannerhed, Korparna (Weyler förlag)
• 2010 Sigrid Combüchen, Spill. En damroman (Norstedts)
• 2009 Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Łódź (Albert Bonniers Förlag)
• 2008 Per Olov Enquist, Ett annat liv (Norstedts)
• 2007 Carl-Henning Wijkmark, Stundande natten (Norstedts)
• 2006 Susanna Alakoski, Svinalängorna (Albert Bonniers Förlag)
• 2005 Monika Fagerholm, Den amerikanska flickan (Albert Bonniers Förlag)
• 2004 Bengt Ohlsson, Gregorius (Albert Bonniers Förlag)
• 2003 Kerstin Ekman, Skraplotter (Albert Bonniers Förlag)
• 2002 Carl-Johan Vallgren, Den vidunderliga kärlekens historia (Albert Bonniers Förlag)
• 2001 Torbjörn Flygt, Underdog (Norstedts)
• 2000 Mikael Niemi, Populärmusik från Vittula (Norstedts)
• 1999 Per Olov Enquist, Livläkarens besök (Norstedts)
• 1998 Göran Tunström, Berömda män som varit i Sunne (Albert Bonniers Förlag)
• 1997 Majgull Axelsson, Aprilhäxan (Prisma)
• 1996 Tomas Tranströmer, Sorgegondolen (Albert Bonniers Förlag)
• 1995 Torgny Lindgren, Hummelhonung (Norstedts)
• 1994 Björn Ranelid, Synden (Bonnier Alba)
• 1993 Kerstin Ekman: Händelser vid vatten (Albert Bonniers Förlag)
• 1992 Niklas Rådström, Medan tiden tänker på annat (Gedins)
• 1991 Vinnare: Sven Delblanc, Livets Ax (Albert Bonniers Förlag)
• 1990 Vinnare: Lars Ahlin, De sotarna! De sotarna! (Albert Bonniers Förlag)
• 1989 Cecilia Lindqvist, Tecknens rike ([Albert Bonniers Förlag)

Augustpodden - mervärde!

Vill du höra några av de Augustprisnominerade samtala med varandra om sina böcker? Och själva berätta om sina böcker. Du hittar länkar här!

Vad är det som är så hotfullt med smuts? Är det folkhemmets fel att kvinnors hemarbete osynliggjorts? Hur tar man reda på vilket väder det var när Hitler höll ett visst tal?
Kristina Sandberg tar en fika hemma hos Anders Rydell och pratar om hemmafruförakt, brödbakande män och konstens betydelsen i krig och konflikter.

Och varför sjunger Carl-Michael Edenborg när han skriver? Hur gör man en 1700-talsdialog trovärdig? Och varför är vi egentligen så upptagna med världens undergång? Håkan Håkansson har satt sig vid ett köksbord på Södermalm i Stockholm, hemma hos Carl-Michael Edenborg.

På Augustpriset.se kan du också höra författarna själva presentera sina böcker.

Utan personligt ansvar av Lena Andersson

Ester, Ester... dags igen. :)

Boken börjar: Ester Nilsson hade nått den ålder då man blir äldre av att fylla år.

I Utan personligt ansvar av Lena Andersson får vi igen möta Ester och hennes kärlek,längtan och besatthet, nu av Olof Sten, den gifte skådespelaren. Och precis som i den tidigare boken Egenmäktigt förfarande, blir jag irriterad på Ester. Men känner också igen mig och beteenden i min närhet.

Lena skriver som vanligt väldigt bra. Vi känner igen Esters ord och tankar. Hon analyserar skeenden ner till minsta beståndsdel, och låter sedan Ester ändå välja kroppens och längtans väg inte utan vånda. Historien är full av oneliners så mitt i prick, som visar på vägen historien tar..

• Hon blev isande kall, och när hon blev kall blev han varm.
• Inget lyser så i neon som den förnekelse ingen har efterfrågat.
• Rinnande sand för den ena var oftast förtvivlan och elände för den andra.
• Människor förminskar dem som ber om att bli förminskade.
• Vid svår törst dricker man även förgiftat vatten.

Vi får ändå förstå att till det Ester gör finns förklaringar djupt inom henne, och hon har lärt sig, visst har hon det. Men hon klarar ändå inte att välja bort. Längtan och hoppet är för stor. Väninnekören är här som vanligt och denna gång med lite mer plats i historien, och försöker ge Ester perspektiv.

Det är lätt att hamna i funderingar kring roller och beteenden. Vem är egentligen Ester, och vem är Olof? Vem är för den delen Hugo? Och när är vem vad? Jag gillar det här. Att få fundera kring relationer på olika sätt. Att känna igen sig och inte känna igen sig. Jag har nog varit både Ester och Hugo, men inte Olof tror jag. :)

Den här gången blir slutet annorlunda. Ester sätter ner foten och tar konsekvenserna. Jag tror att vi, som Lena säger, lämnar Ester nu. Hon får klara sig själv framöver. Och det tror jag att hon gör.

Jag kommer att läsa boken igen, helt eller delvis. Hoppas också att få diskutera den i en bokcirkel framöver. Den är diskussionsvänlig!


Förlagets text -

"Ester Nilsson är tillbaka. Och hon har inte lärt sig någonting.

Fem år efter Hugo Rask träffar Ester skådespelaren Olof Sten. Redan vid det första mötet känner hon igen sin kropps reaktion: hon håller på att bli handlöst förälskad. Olof gör ingen hemlighet av att han är gift med Ebba Silfversköld, men börjar samtidigt träffa Ester. De inleder en relation, som samtidigt inte är en relation enligt Olof. För han är ju gift, och säger sig inte ha några planer på att lämna Ebba. Men vad gör han då hos Ester?

 

Ester köper en bil så att hon kan köra Olof kors och tvärs över landet, till teaterföreställningar och kärleksmöten. Somrarna blir outhärdliga för Ester, för på sommaren umgås gifta män med frun. Ester Nilsson har blivit älskarinna. Men Olof Sten är märkligt ambivalent och hoppet om att han ska lämna, det finns där.

 

Utan personligt ansvar är den fristående fortsättningen på Egenmäktigt förfarande. Med skarp blick och mycket humor tar sig Lena Andersson denna gång an älskarinnans roll i vår kultur och de djupt rotade föreställningar som styr tresamheten."

 

Lilla Augustpriset - där kan det börja

Ett av många sätt att locka till läsning och skrivande, är förstås att få möjlighet att pröva sina texter mot andra. Att få känna att det håller och att andra läser, vill läsa. Här har Lilla Augustpriset ett viktigt arv att förvalta.

Priset har funnits sedan 1994 ett otal antal texter har strömmat förbi juryerna. De flesta texter noveller, men även facktexter och lyrik finns där. Och flera av de unga nya har sedan blivit etablerade författare, några av dem har till och med efter några år nominerats till det "stora" Augustpriset. Som till exempel Lyra Ekström Lindbäck. Makalöst!

Nu har du chansen. Gå in och rösta på din favorit bland de sex nominerade. Hjälp de unga, längtande vidare i sina författarskap! Senast den 16 november.

Saker jag inte gör: mjölkar kor. Jag menar, vem kan inte älska en prosadikt med en sådan titel!

En annan arena för skrivandet är förstås NaNoWriMo, National Novel Writing Month. En helt annan plats och annat upplägg, pågår just nu under november månad... men jag återkommer till det. :)

Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck

Ett så starkt ljus är en historia om allvarsam lek. En historia om kärlek, längtan, normer. Ens inre och yttre liv.

Det första som slår mig efter några sidors läsande är känslan av lång erfarenhet. Jag är tvungen att titta efter hur gammal Lyra Ekström Lindbäck är, och förvånas över att en så ung person kan skriva så här. Inte på grund av ålder utan på grund av att det känns så levt, så tänkt.

Vi får följa Sara genom förälskelser och tankar, som båda rinner genom hennes fingrar. Vad är det som är verkligt och vad är önskat? Det handlar om kärlek som inte bestäms av könstillhörighet, vem som är vad känns inte alls viktigt. Känslorna är lika. Men bekskrivningarna av utanförskap och omgivningens reaktioner finns där. Smärtsamt tydliga.

Det är också en fantastisk Stockholmsskildring, vi går med Sara genom Rålis och på klubbarna. Till universitetet och till Nytorget. Men mest fantastisk är språket. Det är fladdrande skört och samtidigt brutalt rakt på sak. Med ett vemod som lockar mig vidare, jag vill läsa mer, vill läsa klart.

Ja, läs den! Och fråga dig inte vem C är, det är inte viktigt.

Förlagets beskrivning - "En förälskelse rinner i väg mellan fingrarna. Och så ännu en. De försvinner innan de ens har ägt rum, och lämnar Sara med huvudet brusande av en formlös sorg.
Joanna, den karismatiska skådespelerskan, vill inte riskera sitt ansikte för att komma henne nära. Barndomsförälskelsen Linnéa är en outtalad kärlekshistoria utan början eller slut. Sedan träffar Sara C. Och plötsligt får känslorna av begär och paralysering nya, oanade dimensioner."

Läs på danska - där är alla bokstäver med

Idag trillade jag in på en författarträff. De är fantastiskt lyxigt att leva i en storstad med stort kulturellt utbud. Det går att trilla in på saker mest hela tiden. Och det är den som oftast saknas, tiden alltså. :)

Men nu hände det. Ida Jessen samtalade med Harald Hultqvist på Biblioteket Plattan i Kulturhuset. Novellix och Bokcirklar.se.

Ett evenemang i samarbetet med Nordiska Rådet,

Ida Jessen är en dansk för fattare som nu är nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2014 för sin novellsamling Postkort til Annie. En del av motiveringen: "Med dessa noveller briljerar Ida Jessen i sin litterära utforskning av de starka banden mellan människor, hur de knyts, hur de bryts. Det är existentiell och psykologisk klokhet i novellform. Men det är även högenergisk prosa med en vibrerande framdrift i språk och komposition, en dämpad berättarröst som samtidigt är full i fan, en överseende humor och drömklara, gåtfulla bilder."

Harald Hultqvist är Antikrundans bokexpert och samtalspartner i detta möte. Hanns lite underfundiga sätt och tydliga frågor gjorde att samtalet flöt på fint. Språkförbistringen lös med sin frånvaro kanske förutom när Harald, i brist på publikfrågor, frågade om Ida var singel. Då valde hon att svarar på en en annan fråga. :-)

Ida berättade om sitt författarskap och sina berättelse. Hon skriver om relationer och förhållandet mellan människor. Inte sällan om människor som kan uppfattas som lite utanför, utanför storstaden, utanför sammanhang. Man kan tala om en nordisk melankoli. Små rörelser i de stora sammanhangen. Där tystnaden finns och det ordlösa är helande. - Skam finns alltid närvarande i mitt skrivande, säger hon. Berättelserna har ofta ett kvinnligt perspektiv men utan att kvinnan alltid har huvudrollen. Vi möter kvinnor som längtar och hoppas på kärlek, eller kanske mer håller fast vid förhoppningen om att bli sedda.

På frågan om vad litteraturen kan ge läsaren svarade hon att det är som att vi håller en spegel framför oss, och känner igen någon liten del i spegelbilden. En liten del där vi kan identifiera oss och känna igen. Det hjälper oss att hitta tryggheten i att utforska mer av världen.

Det var ett mycket bra samtal med en författare som bjöd på sig själv. Hon konstaterade att det går utmärkt för oss svenskar att läsa på danska. Den skrivna danskan innehåller alla bokstäver, till skillnad från den talade där ändelserna sväljs. Hon fångade mig där om inte tidigare! :-)

I Postkort til Annie finns novellen En utflykt som Novellix nu gett ut. Jag köpte den naturligtvis och fick en liten pratstund och en fin signering.

Stockholm Litterature

Stockholm Litterature är Stockholms litteraturfestival som pågick under helgen som gått. Start fredag kväll, slut söndag kväll. Ett arrangemang i samarbete med Moderna museet och Dramaten. Bara det att just dessa samarbetar tycker jag bäddar för något extra.

Som man själv säger på festivalens webbplats: "Genom att växla mellan samtal och bildkonst, film och performance, uppläsningar och översättarnas introduktioner hoppas vi att insikter och associationer uppstår som är större än de vi har kunnat planera och förutse. Vårt råd är att vara nyfiken och lämna plats för det okända och slumpartade. Vi tror att det är det bästa sättet att uppleva festivalen. Upptäckten är vårt tema."

Jag inspirerades, upplevde och upptäckte! I ett digert program där jag gjorde ett kort nedslag.

Det blev bara lördag eftermiddag för min del den här gången, men det blev en mycket bra eftermiddag. Jag startade med att titta på mina favoriter i de fasta utställningarna. Matisse, Vera Nilsson, Siri Derkkert... och geten, självklart geten. :)

Efter det blev det den tillfälliga utställningen Skulptur efter skulptur med Jeff Koons läckra gigantiska ballonghund och en poesivandring! Mycket trevligt, ett nytt sätt att uppleva en utställning. Ett samarbete mellan Dramaten Lunchpoesi och Stockholm Litterature. Basia Frydman, Bengt CW Carlsson och Sofia Pekkari läste.

Sedan valde jag två läsningar. Att höra en författare läsa ur en egen bok är verkligen något speciellt tycker jag, det ger en extra dimension till berättelsen. Jag gillar det. Den här gången var det utländska författare som tandemläste med en skådespelare. Intressant grepp! Josefine Klougart läste med Julia Dufvenius ur sin bok En av oss sover och Sofi Oksanen läste ur sin bok När duvorna försvann med Björn Granath.

Efter det blev det två intressanta författarsamtal i auditoriet. Nthikeng Mohlele samtalade med Elisabeth Hjorth och Enrique Vila-Matas med Daniel Sjölin via tolk.

Nthikeng Mohele är aktuell med boken Joburg Blues och började sitt samtal med Elisabeth Hjorth, författare och teolog, för en månad sedan och en del av den tidigare mailkonversationen finns publicerad i SvD. Det blev ett intressant samtal om mycket mer än bara litteratur. Enligt O har skrivit mer utförligt om samtalet.

Enrique Vila-Matas, en av den spanskspråkiga litteraturens stora namn, samtalade med Daniel Sjölin via tolk. Här kändes det inte helt klockrent, trots en fantastiskt skicklig tolk! Det blev inte riktigt ett samtal utan två författare på var sin sida som talade om sitt författarskap. Men trots intressant. Vila-Matas bok Bartleby & Co består av en samling fotnoter som berättar om författare som slutat skriva. Själva boken finns alltså inte! Anna skriver mer utförligt om samtalet på Kulturkollo.

Detta är andra året som festivalen arrangeras och jag hoppas på en fortsättning, men med några förändringar.

Det praktiska har en hel del förbättringspotential. Systemet för biljettköp är verkligen inte optimalt, det slutar med att man har en hel bunt A4-papper med utskrifter av biljetter av olika slag som ska visas i olika sammanhang. Mycket bläddrande och irritation! Moderna Museets biljettkassor har också allt för låg kapacitet, köerna ringlar sig lååånga hela dagen. Trist.

Jag kände också att det var svårt att hitta. Vad är egentligen festivalen och vad är museet? Vart ska jag gå, hur ska jag få överblick? Bättre skyltar och information skulle hjälpa mycket.

Men som sagt, en allt som allt mycket trevlig upplevelse.
 

Bokcirkel med Kristina Sandberg

Igår kväll fick jag tillsammans med andra bokbloggare förmånen att bokcirkla med Kristina Sandberg och hennes förläggare Eva Gedin. Kristina Sandberg har skrivit trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik och den senaste boken i serien har blivit nominerad till Augustpriset.

Vi pratade just om böckerna om Maj. Om varför det är viktigt att skriva tre tunga, tjocka böcker om en hemmafru. Om det lilla livet som bara pågår och inte behöver nämnas? Ja, det är väl just kanske därför. Så mycket kunskap och kraft som funnits och finns i kvinnors hemmaliv. Och så mycket skam och tystnad. Dags att ändra på det.

- Jag ville göra något stort! sa Kristina.

Hon berättade om hur hon tänkt innan och undrer skrivandet och hur karaktärerna vuxit fram genom bland annat hennes egen mormor och farmors berättelser, eller tystnad, om sina liv. Hur kvinnor i alla tider kämpat med vardagens sysslor och besvär och klarat av det. Klarat att hålla hemmet rent, magarna mätta och kaffet på bordet i alla sammanhang. Helt enkelt funnits där. Och sällan fått ett tack eller ens förståelse för sitt arbete.

Är det här feministisk litteratur? Är det här arbetarlitteratur? Det var frågor som lyftes i diskussionen. Många hade noterat att flera recensenters lovord hade tillägget "trots". "En fantastisk berättelse! TROTS att det handlar om det lilla livet, hemmafrun." Hur kan det komma sig att de väljer att formulera sig så? Strukturerna som höll Maj hemma , är uppenbarligen fortfarande väldigt levande. Historien om Maj är verkligen ett tidsdokument, skildrat ur en lite ovanlig vinkel. Från köket. Det är också en beskrivning av en klassresa, Maj kommer ur arbetarklassen och gifter sig in i medelklassen för att till slut vända tillbaka...

Det vi lyfte speciellt och hade fångat och fascinerat oss alla var språket. Det långsamma, utdragna, utförliga språket. Språket som vindlar mellan Majs tankar, ord och handlingar. Ibland vet man inte om hon tänker eller pratar. "Sa hon verkligen det där?!" Det fångar hennes väsen och oron över att inte räcka till, ger henne direkt en personlighet som jag tog till mitt hjärta även om jag inte alltid gillade henne. Hon känns som en mycket verklig person. Kristina berättade att hon velat använda språket som medel för att skildra Majs liv. Att inte vara så återhållsam och tystlåten utan ösa på ordentligt. Visa allt bakom fasaderna och tystnaden i Majs liv. Lyfta upp det riktiga livet, det mest pinsamma och svåra. Blodet, skammen, ångesten. Skildra den som blir kvar i köket.

Kristina skildrar också personerna runt Maj med mycket värme. Det lyfter historen tycker jag. Det finns en ömsinthet och empati som hon förmedlar nästan omärkligt.

Under kvällen böljade diskussionerna och frågorna var många, jag har bara fångat få. En grupp litteraturälskare som får träffa en omtyckt författare som bjuder på sig själv. Himmelriket. Som tillbehör till diskussionerna fick vi lite snittar och så klart småkakor. Sju sorter. Precis så som Maj skulle bjudit!

Tack Kristina för din generositet i samtalet och tack Norstedts för en fint ordnad kväll. Vi håller alla tummarna för Augustpriset!

Förlagets text om Liv till varje pris, del tre i trilogin:

"Det ska vara ett flott ställe med bra kök, Järvsöbadens hotell och pensionat. Maken Tomas har bjudit Maj och deras tonåringar Anita och Lasse dit över påsken och Maj borde känna sig glad. Om hon bara inte hade haft den här yrseln.

Nu ska hon göra sitt bästa för att vara en sällskapsmänniska med de övriga påskfirarna. Men när hon kostar på sig själv en ansiktsbehandling hos pensionatets skönhetsexpert och känner masken strykas ut över pannan kan hon inte riktigt hålla tillbaka tårarna. Är det bara medelåldern, oron för Tomas stretande med firman och nykterheten? Eller besvikelsen över Lasses slarv sista året i folkskolan och Anitas försvinnande in i böckernas och filmernas värld? Kanske anar Maj hur förändringen har satts i rörelse utan att hon har verklig makt att hejda den.

Liv till varje pris är den avslutande delen i den kritikerrosade trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. När femtiotalet övergår i ett modernt sextiotal och rivningsvågen även drar fram över den ångermanländska småstaden kommer Majs trygga tillvaro allt mer i gungning. Det är en roman om anpassning och överlevnad och skildrar en familj som levde sitt liv i en tid då det svenska folkhemmet växte fram."

Dagen efter

Dagen efter, och nu har vi en härlig månad framför oss.

Augustgalan äger rum den 24 november, då får vi veta. Fram till dess kan vi läsa de nominerade böckerna och lära känna nya författarskap och glädjas åt de redan kända.

Jag har inte alls koll på Lyra Ekström Lindbäck och Ida Börjel. Det ska bli mycket intressant

Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg och Beckomberga. Ett ode till min familj. av Sara Stridsberg, har jag sneglat på och funderat på att lägg i min läsa-hög. Nu hamnar de där.

Steve Sem-Sandberg känner jag till och han har särskilt kommit till mig på senare tid. Rite roligt faktiskt. Han hade en speciell roll i Liv Strömqvist tänker på dig, som jag såg på Elverket för ett tag sedan. Och efter det har jag sett hans bok överallt, och nu blir han nominerad. Jag fick också av en vän veta att han i sitt tidigare författarskap har skrivit sience fiction. Intressant! Jag förstår att hans bok De utvalda berättar en hemsk historia.

Kristina Sandbergs Liv till varje pris läser jag nu. Är precis i sluttampen. En fantastisk bok, och jag kommer att läsa de två tidigare böckerna om Maj också. En historia som behöver berättas om en hemmafrus liv, för inte alls länge sedan. Om det lilla livet, som i mångt och mycket är och har varit osynligt. Jag har också förmånen att få träffa författaren i ett samtal och bokcirkel i morgon. Mer om det senare!

De nominerade på presskonferensen

De nominerade är...

...

• Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck (Modernista)
• Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg (Natur & Kultur)
• Ma av Ida Börjel (Albert Bonniers Förlag)
• Beckomberga. Ode till min familj av Sara Stridsberg (Albert Bonniers Förlag)
• Liv till varje pris av Kristina Sandberg (Norstedts)
• De utvalda av Steve Sem-Sandberg (Albert Bonniers Förlag)

 

Många för mig nya, lyckades bara gissa på tre. :)

 

Jag trodde verklingen på Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, men så blev det inte.

 

Men detta innebär ju att jag får lära känna nya spännande författarskap! 

 

 

 

Fler som bloggar om Augustpriset:

http://ordforradet.wordpress.com/

http://www.breakfastbookclub.se/

http://sincerelyjohanna.blogspot.se/

http://teenbookalover.blogspot.se/

http://beasbokhylla.se/

http://bokunge.se/

http://apansattigranen.wordpress.com/

http://boktokig.blogspot.se/

Jag rapporterar om Augustpriset

Snart är det dags... Se presskonferensen kl. 12.15 direkt på Augustpriset.se !

Jag twittrar på @kattishj och rapporterar direkt från presskonferensen och löpande så mycket jag hinner. Instagram kommer nog också att bli en kanal, även där som KattisHj.

Jag har också blivit tillfrågad om att skriva lite extra om priset, de nominerade och vinnarna, så följ mig här även framöver!

Augustpriset - dags för nomineringar

I morgon är det dags. De nominerade till Augustpriset presenteras på en presskonferens på Nalen. Spännande, spännande! Amanda Ooms presenterar de nominerade och är också konferencier på den kommande Augustgalan.

Priset delas ju ut i tre kategorier; Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Jag funderar här kring den första.

Den stora frågan; har jag läst någon av de nominerade? Jag hoppas och tror på en blandning av läst och oläst. Jag tror definitivt på Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och Kristina Sandbergs Liv till varje pris. Båda är böcker som ligger i topp på min bäst-i-år-lista.

Tror också på Klingsor av Torgny Lindgren och Twist av Klas Östergren. Kanske också Therese Bohman och Sara Stridsberg. Och Bruno K Öijer... Och Steve Sem-Sandberg...

Det är svårare att titta längre tillbaka i tiden, de nyaste böckerna ligger mest färskt i minnet. Vad kom för knappt ett år sedan? Vilken bok vill du ha på listan?

Några fler som spekulerar:

• DN Kultur
• Jens Liljestrand
• Linda på enligt O

I morgon vet vi!

Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona av Anneli Jordahl

Jag har läst Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona av Anneli Jordahl. Jag läste den i ett streck i går kväll. :)

"Mona reser från en liten ort i Dalarna till Östersund, som i hennes huvud påminner om New York. Allt känns vidunderligt stort och staden är fylld av konditorier, biografer, danspalats och stiliga militärer. Det svänger i hela kroppen.

Året är 1959 och hon har fått en tjänst som hembiträde hos ett ungt par med en liten dotter. Britt arbetar på kontor och Ove spelar i ett jazzband. De inviger Mona i musikens värld och tar med henne på dansbanor där hon får paradplatsen, längst fram vid scenens kortsida. Den blyge gitar­risten i Oves band försvarar henne i nattvimlet där kvinnornas kroppar ses som allmän manlig egendom. Hon faller.

Många år senare försöker mor och dotter reda ut vad som hände de där ungdomsåren. Ett stort mörker. Det är ju så skönt att få glömma.

Anneli Jordahl har skrivit en roman om en tid fylld av framtidstro. Men samtidigt färgades tillvaron av klasskill­nader och förutbestämda möjligheter. P-piller fanns ännu inte, abort var förbjudet och hederskulturen slog hårt mot ensamstående tonårsmödrar." - Förlagets text

Det här är en bok som genomsyras av ett grått svårmod. Det finns så mycket hopp inbyggt i Monas flytt och drömmar, men känslan finns där hela tiden att det inte kommer att gå bra.

Historien berättas ur tre olika perspektiv, Monas nutid när hon flyttar till Östersund, Annelis samtal med sin mamma (?) om sin barndom och Haralds, Lisas pappa. Det är ett intressant grepp och ger de olika perspektiv på historien som gör att den lyfter.

Men jag tycker inte riktigt att den lyfter helt. Det blir lite fladdrigt och fragmenterat. Det blir svårt ibland att hålla ihop historien, det känns lite tunt.

Trots det är det en bra berättelse. En berättelsen om en tid i förändring, men där kvinnan fortfarande har väldigt svårt att kunna leva sitt eget liv. En berättelse om klass, kön och fattigdom och människors inskränkthet. Historien sätter sig och ligger kvar i tankarna. Ju mer jag tänker på den desto mer tycker jag om den. Den berör.

Vi pratade om den i bokcirkeln Under kastanjen ikväll, och vi var rätt eniga om vad vi tyckte. Något som vi lyfte speciellt var just tidsandan. Det är ett tidsdokument. Men också miljöbeskrivningarna som är bra. Om man är en Östersundsbo är den förstås extra intressant att läsa.

Författarsamtal - Linda Olsson

Idag berättade Linda Olsson om sin nya bok I skymningen sjunger koltrasten på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan.

Jag stötte på Lindas författarskap genom hennes bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Det var titeln som lockade mig. Så poetisk och lockande. Då, visste jag inte att det var en strof ur en dikt av Karin Boye. Jag tyckte mycket om den boken. Jag kan också tipsa om novellen De blå skorna, Novellix. En liten pärla.

Linda berättade om lite om sitt skrivande. Egentligen tycker hon inte att det är särskilt roligt utan svårt och ångestskapande, berättade hon. Varför, undrade då förstås en läsare i publiken. Eftersom jag måste och inte kan tänka mig ett liv utan skrivande, blev svaret. Och det är väldigt skönt efteråt när allt är färdigt och boken utgiven. :)

Hon är bosatt på Nya Zeeland men är ofta i Sverige på längre besök eftersom hon har ett av ina barn här och barnbarn. Två barn med barnbarn på Nya Zeeland. En inte helt lätt tillvaro. Hade jag kunnat bestämma hade jag flyttat hit allihop till Sverige, jag är nog trots allt en europé, sa hon.

Hon började sitt författarskap genom att skriva på engelska, och sedan bli översatt till svenska. Men nu skriver hon själv på båda språken. Samtidigt! Ett omständligt sätt att få fram en text men det fungerar bra för henne. Det började med att hon fick rådet att testa att skiva på det andra språket när hon kört fast, och på den vägen är det. Det som är lite intressant är att det blir två lite olika historier. De är tvillingar, men inte enäggstvillingar, som hon sa. När böckerna nu ges ut på andra nordiska språk, kommer de att översättas från den engelska versionen!

Linda avslutade genom att läsa några sidor ur boken. Och efteråt ringlade kön lång mellan bokhyllorna.

Jag återkommer med en recension framöver... :)

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Nu har jag sent om sider läst klart Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Kanske sist av alla. :)

"Ifemelu och Obinze blir kära redan i tonåren i Nigeria. Hon får ett visum för att studera i USA, och meningen är att han ska följa efter. Men attacken mot World Trade Center kommer emellan. Män från afrikanska länder får ännu svårare att ta sig dit.

Det går bra för det mesta bra för Ifemelu, hon får vänner och har förhållanden, och startar en en uppmärksammad blogg om öppen och dold rasism i USA. För aldrig har hon varit så medveten om begreppetn ras som där. Obinze reser till Storbritannien men kastas ut för att han saknat papper. Till slut går det bra för honom också. Väldigt bra. Han blir en rik man i det demokratiska Nigeria, gifter sig och får barn.

När Ifemelu återvänder hem är det oundvikligt att de återupptar sin förbindelse. Där ställs de inför sitt livs svåraste beslut." - Förlagets text

Det här är en historia som berörde mig och oroade. Ifemelus liv är för mig främmande och annorlunda, så mycket att jag ibland har svårt att förstå henne. Men, efter att ha läst kanske jag förstår lite bättre. Det är också en rolig historia med många leenden.

Hon öppnar ögonen på oss genom att väldigt tydligt peka på att ras spelar roll, stor roll. Allt annat är skitsnack. Hon listar tio frågor i ett av sina blogginlägg, och kan man med gott samvete svara nej på dem åtnjuter man vitt privilegium. Det blir sorgligt tydligt att det finns många människor som svarar ja på många av frågorna.

Det är lätt att tänka "jaja, det där är USA, det är inte så här". Tyvärr känner jag tydligare och tydligare att det faktiskt är likadan här. Vi är inte så toleranta som vi tror.

En mening som fastnade i mitt minne: ".. i tredje världen ser man framåt, vi tycker om det som är nytt, för vi har det bästa framför oss, medan i västvärlden har man det bästa bakom sig och därför måste de göra en fetisch av det förgångna." (om hus, att renovera gammalt eller bygga nytt) Detta kopplade väl ihop de funderingar kring kulturarv jag har. Intressant!

Det här är en bok som man vill diskutera! Så många saker som bubblar upp, frågor och funderingar. Som tur är ska jag få göra det i min bokcirkel framöver. :)

Sammanfattat, ett mycket bra bok! Välskriven, rolig, intressant och oroande! Ser fram emot att läsa mer av henne.

Den andra kvinnan av Therese Bohman

"Hon arbetar på Norrköpings sjukhus och står längst ner i hierarkin, efter läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna. Hon återfinns i bespisningen. Men hon drömmer om att en dag bli författare, att flytta någon annanstans och leva ett helt annat liv.

En dag när det regnar råkar hon i samspråk med läkaren Carl Malmberg och han erbjuder henne skjuts hem. Det blir startpunkten för en passionerad kärleks­historia mellan en gift man och en älskarinna som drömmer sig bort.

Therese Bohman debuterade med den uppmärksammade romanen Den drunknade, som översattes till flera språk. Även hennes nya roman är ett psykologiskt passionsdrama där frågan om makt och sexualitet ställs på sin spets. Men Den andra kvinnan handlar lika mycket om att söka sina drömmar och att utmana rädslorna inom sig själv." (Norstedts)

Det här är en bok som oroar. Den berättar en historia och lämnar öppet för läsaren att tolka och fundera. Den irriterar, utmanar och gläder. Precis som en bra bok ska. Tankarna kring klass och kvinnlighet ligger som en röd tråd genom sidorna. Vem definierar normen, och när kan man bryta den?

Språket flyter lätt över sidorna, bedrägligt lätt emellanåt. Känslan av att jag missat något viktigt gör att jag läser om och tänker efter.

Jag tyckte mycket om miljöbeskrivningarna. Hon lyckas fånga både platsen och känslan i staden och i sjukhusköket. Beskriver så väl osäkerheten och känslan av att inte passa in. Vikten av en historia och längtan efter en framtid. Och vägen dit är inte rak och okomplicerad.

Och omslaget! Lucian Freuds Night Portrait. Så himla vackert!

Nu laddar jag ner Den drunknade från biblan. :)

Sommarläsning - så blev det...

Planer är en sak verkligheten en annan. Ibland.

Sommaren har inte innehållit så mycket läsning som jag tänkte mig i våras. Men, men. Läsningen är inte ett måste och det blir som det blir. Andra saker har haft min uppmärksamhet emellanåt. :)

Det har i alla fall blivit några böcker:

Stora makters uppgång och fall, Tom Rachman
Bra och läsvärd, men inte i klass med De imperfekta, lite besviken.

In i labyrinten, Sigge Eklund
En riktigt bra och spännande bok. Positivt överraskad.

Steglitsan, Donna Tartt
Har läst halvvägs. Sedan orkade jag inte mer och var tvungen att ta paus. Lång, lång, på så många olika vis. Kanske för stora förväntningar. Men jag tar tag i den igen!

Ypsilon, PC Jersild
Gillar! Skriver han själv sitt eftermäle med denna bok? Jag har inte läst alla hans tidigare böcker, det hade nog varit det bästa för att hänga med i svängarna.

Alla vill bara gå hem, Daniel Sjölin
En helt enastående novell. Helt annorlunda och egensinnig. Läs, läs!

Jakthundarna, Jörn Lier Horst
Spännande, norskt, kriminalroman. Påminner om Jo Nesbö.

Och nu är det bara att ge sig på resten av högarna och allt nytt!

Vad läser du i höst?

Livets efterrätt

Nu är hon här. Världens underverk. Min sons barn. Mitt barnbarn.

 

 

Alexandra

 

Att få hålla i den lilla, alldeles ny, fyller mig med kärlek.

Känna hennes lilla kropp mot mitt bröst, andhämtningen som är så lätt, så lätt.

Så liten, så perfekt, så underbar.

 

Älskansvärda lilla unge. Det är magiskt!

( Blogger censurerade bilden så jag var tvungen att maskera sonens bringa! :-D )

Sommarläsning

Utan inbördes ordning, och det är kanske inte alls dessa det blir.

Men tanken är att dessa ska läsas under sommaren. Vi får väl se, helt plötsligt kommer nya tips till mig. Eller så går jag på biblan och får syn på något. Eller så trillar jag på en litteraturfestival någonstans i landet. Eller så läser jag någon av de fina tidningarna jag prenumererar på. Eller... :)

Stora makters uppgång och fall, Tom Rachman
Ska bokcirkla om den på facebook hos Anna, Och dagarna går..,  i augusti

In i labyrinten, Sigge Eklund
Ger mig in i hans liv dårå... ;-)

Steglitsan, Donna Tartt
Hörde henne på kulturhuset, lockar till läsning.

Sankmark, Jhumpa Lahiri
En vunnen bok, sådana är bra. :)

Sken, Magnus Dahlström
Spådom var en upplevelse, hoppas på samma här.

Guld, Chris Cleave
Den har blivit liggande. Gillade Little Bee så mycket.

Allt det där jag sa till dig var sant, Amanda Svensson
En fådd bok, sådana är också bra. :)

Ypsilon, PC Jersild
Bokcirklar om den i Under Kastanjen i augusti

I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet, David Eberhart
Bokcirklar om den i Carinas bokcirkel i juli.

Dags att tänka till!

Resultatet i EU-valet lämnar efter sig en hel del funderingar. Hur kan det vara så att fler och fler människor väljer att rösta på främlingsfientliga/rasistiska/nazistiska partier, att välja hat, intolerans och ojämlikhet? Det är svårt att förstå.

Nu är det viktigt att ta debatten. Att välja inkludering och öppenhet. Att välja att se människor och gilla alla. Faran i tider som dessa är alltid att vi inte ser våra medmänniskor. Att vi klumpar ihop och fjärmar oss. DET får inte hända.

Jag insåg plötsligt att jag utan att tänka på det haft en röd tråd i mitt läsande på senare tid. Berättelser som på olika sätt utspelar sig i tiden kring andra världskriget och efter. Hur påverkas människor? Hur ska vi kunna förstå och minnas? Varför.. den eviga frågan varför?

En kort kanon att välja, för att öppna ögonen något lite mer..


Barnmorskan av Katja Kettu
- En berättelse som utspelar sig 1944-1945 i Petsamoområdet i norr, där Finland, Norge och Ryssland möts. Det är strax före Lapplandskriget. Barnmorskan möter SS-officeren och faller handlöst. Detta är en roman om krig och kärlek i en miljö som sällan skildras. Språket är rikt, mustigt och egensinnigt.. äckelrealism!


Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
- Den romska flickan som skickas till Auschwit och Ravensbrück. Som överlever, förmodligen delvis på grund av att hon byter till judisk identitet. Hur hon fortsätter att överleva i Sverige under efterkrigstiden genom att anpassa sig. Men på sin 85:e födelsedag kan hon inte lägre förtränga. Hon heter inte Miriam. En makalös berättelse om ett folk som inte synts. En berättelse som drabbar och dröjer sig kvar långt, långt efter sista sidan. 

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
En berättelse om en resa, från Auschwitz  till Södertälje. Rosenberg beskriver sin fars öde, och det är gripande i sin detaljrikedom och känsla. "Vägen från" är ett mirakel, men vad innebär det att höra hemma? Hur kan man glömma dem som inte fick resa? Hur kan man hantera den ljusa framtiden, när dåtiden är mörker? 

Hägring 38 av Kjell Westö (precis börjat läsa)
Helsingfors 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas  splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.

Läser om läsning

Jag har en känsla av att bokintresset och läsningen ökar, trots alla varningsklockor om tvärt om.

Jag prenumererar nu på de tre tidningarna. TRE tidningar om böcker och läsning, det är ändå rätt bra.

De är av helt olika karaktör, vilket förstås är en fördel om en vill nå olika typer av läsare. Jag föredrar än så länge Vi läser.. men har bara bläddrat i Fyrahundrafemtio. Books & Dreams luktar illa och är svår att vika ut. :)

Återkommer med en mer genomtänkt analys! :)

Detta är inlägg 034 av 100 i utmaningen #blogg100

Norrtullsligan

Nortullsligan av Elin Wägner som radioteater!

Cirkeln är sluten skulle man kunna säga. Jag läste Norrtullsligan i min bokcirkel när den blev Stockholm läser bok 2011, då såg vi också stumfilmen som visades på Filmhuset. Och nu också radioteater.

Elisabeth, kallad Pegg, kommer till Stockholm i början av 1900-talet. En modern stad som sjuder av nya ljud från spårvagnar och grammofoner. Pegg har kommit för att försörja sig och sin lillebror som kontorist och flyttar in i ett kvinnokollektiv på Norrtullsgatan.

I kollektivet bor LIGAN; Eva, Baby och Emmy - tre kvinnor som också arbetar på kontor. Pegg dras snabbt in i ligan och ett liv med kontorsarbete, sextrakasserande chefer, olycklig kärlek, fattigdom, strejkplaner och gratisnöjen som dragspel om nätterna. En solidaritet och vänskap växer fram mellan de unga kvinnorna som delar på brödkanter och fotogen i en tid då kvinnan inte ens hade rösträtt.

Norrtullsligan av Elin Wägner utkom första gången 1908 och var hennes debutroman och genombrott. Elin, då 25 år, skrev norrtullsligan som en följetong för DN. Hon skrev kapitlen på fredagar som sedan publicerades på söndagarna. Det är en klassisk Stockholmsskildring om hur det var att vara ung kvinna i början av seklet och är skrämmande lik vår verklighet, Stockholm idag 2014.

Elin Wägner brukar räknas till de så kallade tiotalsförfattarna och ingick i Fogelstadsgruppen. Mest känd har hon blivit för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt och för att hon var med och grundade Rädda Barnen år 1919. Wägner blev ledamot av Samfundet De Nio 1937 och av Svenska Akademien 1944.

Detta är inlägg 033 av 100 i utmaningen #blogg100