I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson

Jag lyssnade på Linda Olsson för någon vecka sedan på Akademibokhandeln. Jag har skrivit om det på bloggen tidigare. Hon pratade om sin bok I skymningen sjunger koltrasten och om sitt författarskap, mycket intressant. Nu har jag läst boken.

Det är en fin och lite vemodig bok om vänskap mellan människor. Skriven med en ton jag tycker författaren återkommer till i sina böcker. En ton som antyder rotlöshet och sökande efter sammanhang.

Tre grannar hittar av olika anledningar varandra och en vänskap växer fram. Det är tre väldigt olika personer med olika livsöden men med konsten som gemensamt intresse. Boken innehåller många litteratur och musikreferenser.

Jag tycker mycket om den här historien. Den är på något sätt både lugn och intensiv. Det är inte några lätta frågor personerna brottas med. Jag tycker också mycket om författarens förmåga att klart och tydligt, inte sentimentalt utan mjukt, beskriva och driva berättelsen framåt. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, vad kommer att hända med dessa vänner?

Att koltrasten har en viktig roll är inte heller illa, det är en favoritfågel som med sin drill förmedlar hopp. Och den här låten kommer kanske direkt upp i tankarna... :-)

Läs! Läs, en fin bok om vänskap och om livet som inte alltid är lätt.



Förlagets text - "En av Sveriges mest uppskattade romanförfattare är tillbaka med en stark berättelse om ensamhet, vänskap, litteraturens kraft och de hisnande möjligheter som ryms i varje människas liv. Änkemannen Otto, den nyinflyttade Elisabeth och den unga serietecknaren Elias bor i samma trappuppgång på Söder i Stockholm. De har alla hamnat i en återvändsgränd i livet och lever ensamma i sina lägenheter.

En dag hamnar en bokförsändelse som egentligen skulle till Elisabeth hos Elias. Han knackar på hos henne flera gånger för att lämna boken, men konstigt nog öppnar hon inte. Elisabeth flyter in i Elias serier och blir till en figur som han kallar Koltrasten. När de två till slut träffas lånar Elisabeth ut en roman till Elias som han mödosamt läser trots att han är dyslektiker. Otto i våningen ovanför har också ägnat hela sitt liv åt böcker och delar även han gärna med sig av sin passion.

Långsamt och med böckernas hjälp kommer grannarna varandra inpå livet och stegvis vecklar deras personliga levnadsöden ut sig över sidorna. I skymningen sjunger koltrasten är en stark berättelse som stannar kvar länge hos läsaren."