Sidor

onsdag 28 januari 2015

Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw

Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw är en historia som jag tror vi alla kan känna igen oss i på något sätt. Det handlar om att förlora sig själv.

Vi får följa Ulrika i hennes flykt från en verklighet av mobbning, dålig självbild och hemska människor. En dag får hon bara nog och går. Hon gör det mest tabubelagda en mamma kan göra, hon lämnar sina barn utan att titta tillbaka.

Historien är skriven med fantastik fingertoppskänsla och pricksäkerhet. Det gör ont att läsa, men det är svårt att lägga boken ifrån sig. Det blir aldrig sentimentalt, glättigt eller förutsägbart. Bara verkligt verkligt. Väldigt skickligt gjort. Det är en vacker bok, både till omslag och innehåll.

Ulrika tar sig tillbaka till livet, trots allt får man nog säga. Hon har många och mycket att kämpa emot men blir aldrig bitter eller hämndlysten. Sensmoralen är kanske att vi har alla våra demoner som styr hur vi är och hanterar vardagen. Det är vi själva som kan ta tag i det och leva det liv vill leva. Gillar.

Detta är en bok som lämpar sig utmärkt till diskussioner. Vi var ett gäng som pratade om det på Twitter, #boktwitt. Det är ju ett forum där formen begränsar, men tankarna och funderingarna kring boken skapade livliga trådar av diskussion. Tack Rose Marie för dina inlägg när vi funderade över hur du tänkt. :)

Rekommenderar!

Förlagets text: Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo bryts förlamningen. En gräns har passerats. Någonstans mellan tjugofyra och trettiosex tappade hon bort sig själv. Hon blinkar mot siffrorna, 143 kilo. Hennes tre små pojkar leker på vardagsrumsmattan. Ulrika tar sin handväska och går ut genom dörren, lämnar sitt liv bakom sig. Hon fortsätter att gå.

Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och sin porlande nyfikenhet korsar Molly Ulrikas väg. En sommar på landet, en liten hand i en större hand. Ulrika vill bara dö, Molly vill börja leva igen.

Det krävs tusen vackra ord är en berättelse som letar sig in i ditt hjärta med en känsla av både värme och vemod. Den stannar där långt efter att sista sidan är läst.

4 kommentarer:

  1. Älskade boken. Härligt att läsa din recension, och kul att boktwittra om den.
    Kram Kim

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var verkligen en fin och engagerande bok! Kram K

      Radera
  2. Berörde verkligen på många sätt.

    SvaraRadera
  3. Berörde verkligen på många sätt.

    SvaraRadera