Min bokrea

Har försökt sätta mig på händerna. Gå omvägar. Ignorera.

Men det är lite härligt med bokrean trots allt. Att gå runt och titta, bläddra, sukta. Dessa högar med böcker, pallar med massor, de små undangömda i liten upplaga. Kanske inte nödvändigtvis köpa. Många av gobitarna har jag redan i mina hyllor hemma, glad för det. Det kunde annars blivit väääligt dyrt.

Det blev bara några.. jag skulle inte, men ja. :)

• Jag skulle så gärna förföra dig - men jag orkar inte av Margareta Strömstedt
• Och ett skepp med sju segel och femtio kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten

Alltså! Vilka titlar. Älskar't!

Det blev förstås en liten barnbok också. Herregud jag är ju farmor!

• Nicke Nyfiken - Vad Nicke gillar

Klickar snart hem dessa också:

• Spår av Lena Sundström
• 438 dagar : vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar av Martin Schibbye och Johan Persson
• Humlan som flyger : berättelsen om Stefan Löfven av Lena Hennel och Lova Olsson  

Bokryggspoesi

Idag är dagen för lite extra bokryggspoesi!

Kulturkollo har dragit igång en stafett, och vi är många som deltar. Sök på den korta och kärnfulla hashtaggen #bokryggspoesimedkulturkollo i sociala medier så hittar du allt poesigodis! Här kommer mitt...


Alltings början
du är inte ensam
Du och jag och vi
vad jag älskade
Fjäril i koppel
låt oss dö som hjältar

En liten värld av Åsa Hellberg

Det här är feelgood. Tror jag. :)

Som förlaget beskriver "en resa fylld av kärlek, sex, vänskap och skratt". Och så är det, en masse! I centrum står mogna kvinnor, vilket ju får sägas är väldigt sympatiskt. Det är lätt att känna igen sig i situationer och känslor boken igenom. Många människors öden vävs samman på ett lättsamt och trevligt sätt, det är lättläst och fångande, lite svårt att lägga ifrån sig.

Jag tycker dock att historien hade vunnit på något färre karaktärer och historier. Nu blir det emellanåt nästan förvirrat hur allt hänger ihop och en händelse leder till det andra i annat sammanhang. Det känns som att författaren velat klämma in allt för mycket i en enda bok. Jag hade gärna läst en bok som fokuserade mer på en av personerna, och få komma henne lite närmare in på livet och låtit de andra vara mer av bifigurer.

Det här är en bok som inte kräver så mycket. En bok för solstolen, pendeltåget, för minutrarna på kvällen. Och det är inte dåligt. Men den gav mig inte så mycket som stannar kvar.


Förlaget skriver: - Häng med på en resa fylld av kärlek, sex, vänskap och skratt. En liten värld av Åsa Hellberg är en varm och underhållande feelgoodroman med mogna kvinnor i huvudrollerna.

Har man ingen reskamrat får man väl följa efter någon som är på väg till Arlanda, tänker Elsa, 70-årig änka som inte längre vill sitta ensam i Farsta. I smyg förföljer hon slumpvis utvalda personer och hon hinner komma till både Västerås och London innan den riktigt stora resan står för dörren.

Isabella, före detta filmstjärna, blir fortfarande igenkänd för sitt vackra ansikte. Vid 50 står hon i ett vägskäl och funderar på vad hon ska göra av sitt liv. Ska hon sälja sitt framgångsrika företag, ska hon flytta utomlands, ska hon någonsin våga öppna sitt hjärta för en man igen?

Carina, Isabellas färgsprakande väninna, bor i England och blev nyligen lämnad av sin man för en yngre talang. När allt vänds upp och ner drar hon med sig Isabella in i ett nytt projekt: de ska bo och arbeta tillsammans på den engelska landsbygden.

Slumpen, eller om det kanske är ödet, för samman Elsa med Carina och Isabella och de tre kvinnorna får stor inverkan på varandra. Alla försöker de hitta nya vägar i tillvaron, men det är betydligt svårare att förändra sig själv och sitt liv än de trodde.  

Förtvivlade människor av Paula Fox

Den här gillade jag mycket!

Förtvivlade människor av Paula Fox skrevs redan 1970 men fick trots god kritik inte något stort genomslag då. Nu har den fått nytt liv och den framflyttade plats den förtjänar.

Det här är en tunn bok. Men en historia som inte alls är tunn. Med ett vackert och distinkt språk mejslas en känsla av undergång fram mitt i vardagen hos paret Bentwood. Hela boken är som ett destillat av något mycket större.

Kriserna är ständigt närvarande i berättelsen. Äktenskapet som knakar och Sophies skadade hand. Ottos kris i sin firma och en stad i förändring. Historien utspelar sig i slutet på 60-talen, men är väldigt tidlös. Få detaljer är specifika och samma kriser förekommer i världen hela tiden. Vi släpps ner mitt i ett skeende vi kan känna igen oss i, irritera oss på, sympatisera med, känna oro inför.

Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker!

Förlaget skriver: Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat liv i Brooklyn i New York, med Goethes samlade verk i bokhyllan och coctailbjudningar i kalendern. Men när Sophie blir oväntat biten av en katt är det ett av många illavarslande tecken i parets liv. Sophie oroar sig för rabies, Otto är frustrerad över att hans partner på advokatbyrån har beslutat sig för att starta eget, en hemlös man somnar i sina egna spyor på gatan utanför, inbrott och krossade rutor överallt.
Det är i slutet av sextiotalet, rika och fattiga lever sida  vid sida i New York med brottsligheten inpå knuten. Sophie och Otto känner att världen utanför invaderar deras liv, hotar det, blandar sig med deras egen förtvivlan över det liv de lever tillsammans.

Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw

Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw är en historia som jag tror vi alla kan känna igen oss i på något sätt. Det handlar om att förlora sig själv.

Vi får följa Ulrika i hennes flykt från en verklighet av mobbning, dålig självbild och hemska människor. En dag får hon bara nog och går. Hon gör det mest tabubelagda en mamma kan göra, hon lämnar sina barn utan att titta tillbaka.

Historien är skriven med fantastik fingertoppskänsla och pricksäkerhet. Det gör ont att läsa, men det är svårt att lägga boken ifrån sig. Det blir aldrig sentimentalt, glättigt eller förutsägbart. Bara verkligt verkligt. Väldigt skickligt gjort. Det är en vacker bok, både till omslag och innehåll.

Ulrika tar sig tillbaka till livet, trots allt får man nog säga. Hon har många och mycket att kämpa emot men blir aldrig bitter eller hämndlysten. Sensmoralen är kanske att vi har alla våra demoner som styr hur vi är och hanterar vardagen. Det är vi själva som kan ta tag i det och leva det liv vill leva. Gillar.

Detta är en bok som lämpar sig utmärkt till diskussioner. Vi var ett gäng som pratade om det på Twitter, #boktwitt. Det är ju ett forum där formen begränsar, men tankarna och funderingarna kring boken skapade livliga trådar av diskussion. Tack Rose Marie för dina inlägg när vi funderade över hur du tänkt. :)

Rekommenderar!

Förlagets text: Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo bryts förlamningen. En gräns har passerats. Någonstans mellan tjugofyra och trettiosex tappade hon bort sig själv. Hon blinkar mot siffrorna, 143 kilo. Hennes tre små pojkar leker på vardagsrumsmattan. Ulrika tar sin handväska och går ut genom dörren, lämnar sitt liv bakom sig. Hon fortsätter att gå.

Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och sin porlande nyfikenhet korsar Molly Ulrikas väg. En sommar på landet, en liten hand i en större hand. Ulrika vill bara dö, Molly vill börja leva igen.

Det krävs tusen vackra ord är en berättelse som letar sig in i ditt hjärta med en känsla av både värme och vemod. Den stannar där långt efter att sista sidan är läst.

Gloria av Wille Crafoord

En liten munsbit till novell. Gillar!

Wille Crafoord har inte skrivit någon annan bok vad jag vet. Det kanske kommer? Novellen Gloria är trevlig start.

Berättelsen handlar om Gloria, en sångerska och kändis vars leende "öppnar upp universum", som för att få fart på sin karriär gör något oväntat som visar sig vara genialt?

Novellen är rolig, förvånande och intressant. Den resonerar smart kring kändisskap och hur nyckfullt folk ändrar åsikt om kändisars status.
Väl värt en liten stund av din tid.

Förlaget beskriver:
Kaj tittar bort mot Gloria. Med facit i hand tycks det ju verkligen som om hon har gjort något fantastiskt. Medvetet eller inte. Något som ingen annan enskild samhällsengagerad artist eller kändis, eller ens politiker, lyckats med. Ja, kanske Ga ndhi då. Han drar lite på munnen vid jämförelsen. Men ändå.

Kanada av Richard Ford

Sent om sider...

Jag läste klart denna fina bok före jul, men saker har kommit emellan. :)

Oj vilken bra historia, läs!

Ni vet hur det kan vara ibland, man får för sig att en bok inre är bra, inte passar en. Så tänkte jag om denna. Varför är höljt i dunkel, men troligen att den är tjock. Men jag började trots allt läsa, och fångades direkt! Vilken tur att jag började läsa.

Bokens två första meningar avslöjar egentligen hela historien. Men det funkar ändå. Han lyckas berätta en historia i efterhand, men en känsla och närvaro så att det känns som direkt upplevt. Utan att det på något sätt blir konstigt.

Det är en berättelse med små svängar i den lilla vardagen, kantad av de stora och dramatiska händelserna. Mycket handlar den också om livet, vad är det som styr våra val och hur hanterar vi konsekvenserna. Och att acceptera. Acceptera att människor är som de är och att livet inte alltid blir som man tänkt.

Den avslutas med orden "Vi gör vårt bästa."

Förlagets text:

Richard Ford tar oss med till amerikanska Montana och de kanadensiska prärietrakterna kring Saskatchewan. Året är 1956 och valkampanjen mellan presidentkandidaterna Nixon och Kennedy pågår för fullt.

Ett flertal händelser leder fram till att makarna Parsons genomför ett bankrån. I centrum för boken står deras barn, tvillingarna Dell och Berner. Bankrånet är bara början på en resa som bland annat kommer att innehålla tre mord, och mystiska transporter av stulet kött inom armén.

Kanada är en historia om människans mörkaste, starkaste och mest gåtfulla drivkrafter.