Stoner är en lågmäld historia. Vi för följa en man vars liv verkar utstakat från början, han ska ta över familjens gård och fortsätta med hårt slit att bruka landet, men det blir inte så. Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.
Vi får följa Stoner genom hans liv, kanske mest hans inre liv och genom historien i början av 1900-talet, genom världskrigen och depressionen.
Den här historien fångade mig från början. Författaren John Williams lyckas med mycket små medel förmedla stora känslor och tankar. Det lilla livet lyfts fram på ett ovanligt sätt. Det händer inte mycket, men allt händer. De är också en berättelse om att hålla fast vid ideal, vid övertygelser. Att inte ge vika när det blåser.
Ibland blir jag arg på huvudpersonen, han tar ställning för sina ideal men inte för sina relationer. Det stör att han lämnar sin relation med dottern så lättvindigt, att kärleken när den kommer glider honom ur händerna. Det är undervisningen och litteraturen som är det viktiga, bara där tar han ställning.
Jag har nyligen läst Kungsgatan av Ivar Lo Johannson, och mycket av känslan därifrån kom tillbaka här. Att flytta från landet till staden, att drivas av att göra något annat. Känslan av modernt tänkande och språk är lika, eller kanske inte modernt utan tidlöst?
Stoner utgavs första gången 1965. Den fick fina recensioner och upplagan om 2 000 ex sålde slut. 2003 återutgavs den av New York Review of Books förlag och sakta spred sig nyheten om en fantastisk bortglömd bok – tio år efter författarens död. 2014 är
Stoner en bästsäljare över hela Europa.
Förlagets text:
Det här är berättelsen om William Stoner, som föds i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Hans liv ligger utstakat – han ska slita på föräldrarnas gård med den torra jorden. Men Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.
Så börjar den mödosamma resan mot att skapa sig en egen tillvaro. Han arbetar på sin avhandling i engelsk litteratur, träffar en kvinna och gifter sig, börjar undervisa. Äktenskapet blir en katastrof. Stoners tillflykt blir det inre livet; han arbetar hårt och blir en omtyckt lärare. Hans idealism gör honom allt ensammare – men så möter han sent i livet kärleken och förstår för första gången vilken kraft som bor i mötet mellan två människor.
Stoner är en gripande roman om en mans livsresa. Utåt är han oansenlig, men inom honom ryms en värld av sorger, förhoppningar och besvikelser. Williams förmåga att gestalta de känslotillstånd som är allra svårast att sätta ord på får romanen att glöda som ett varmt bloss i den kalla natten. Vi är alla Stoner.
Jag heter Katarina.
