Den sista kvinnan. Det låter ödesmättat.. och på ett sätt är det så. Det här är en väldigt fin liten relationsberättelse om livet och allting. Hur det är att ställas inför ett faktum man inte alls kan påverka. Den sista kvinnan av Audur Ava Òlafsdóttir handlar om Maria som blir lämnad. Lämnad för en annan, som är man.
Nyårsafton i Reykjavik. Flóki (maken) till Maria (makan): ”Du är kvinnan i mitt liv.” Sedan lämnar han henne och flyttar ihop med en man. Maria, som fallen från alla skyar, söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island – för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.Det här är emellan åt roligt, eller kanske mer dråpligt. Vi beter oss inte alltid så rationellt i en kris, och det blir sorglustigt.
Tonen är lättsam och det är lite feelgood över det hela, men det är med ett tungt allvar i botten. Karaktärerna är udda och lite skruvade och därför mycket älskansvärda, jag tycker speciellt om grannen Perla som är makalöst udda men visar sig vara den som står mest stadigt på jorden.
Jag tycker om den! Författaren kommer till Stockholm Litterature i helgen och på torsdag träffar jag henne i ett samtal med Svante Weyler på Islands ambassad. :)
Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske hos Bokus eller Adlibris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar