tisdag 29 september 2015

Pensionatet vid världens ände av Camilla Davidsson

Emma fortsätter sin resa, denna gång inte så långt och mer inåt. Pensionatet vid världens ände är uppföljaren till Camilla Davidssons uppskattade debut Under Vintergatans alla stjärnor som jag skrivit om tidigare och som handlar om en stressad kvinna som tar en paus och gör en lång, lång vandring.

När Emma nu kommer tillbaka klokare och lugnare kan hon trots det inte hejda sig från att dras in i ekorrhjulet igen. Allt snurrar på och hon känner sig mer och mer otillfredsställd och stressad.

På den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago de Compostela finns ett talesätt att den verkliga resan börjar när du har återvänt hem.Emma lämnar Caminon med förhoppningar om ett mer harmoniskt liv. Hemma i Stockholm väntar ett oemotståndligt jobberbjudande och flera sms från Eric, amerikanen som ett par månader tidigare lämnat henne för en annan kvinna. Trots sina föresatser tackar Emma ja till det prestigefyllda jobbet och snart ser tillvaron helt annorlunda ut än hon tänkt sig. En oväntad resa blir början på en negativ spiral som slungar Emma tillbaka ner i det mörker hon försökt lägga bakom sig. Hon ser ingen annan utväg än att återigen fly. Denna gång till en plats så nära, men ändå så fjärran att den kunde ha legat vid världens ände.

Jag tycker mycket om historien om Emma, hon närmar sig mig lite oväntat. Hon blir en person jag tycker om. Det handlar troligen om att jag har lätt att känna igen mig och att hon är en alldeles vanlig människa med alla de fel och brister som vi alla har. Jag blir irriterad och fnyser åt hennes dåliga val, och i nästa stund inser jag att det är lätt hänt. Verkligen lätt hänt.

Jag inspireras av resonemangen hon för med sig själv och med de andra karaktärerna, det känns väldigt genuint. Vi har sällan facit, och diskussionen är halva vägen. Detta är lite av en självhjälpsbok i skönlitterär form. Det är en fin historia med härliga miljöskildringar särskilt från Fårö där Emma hamnar och personporträtt som känns grundade. Jag gillar det.

Och stolarna ja. Camilla signerade min bok när jag köpte den och skrev: Vem sitter på dina stolar?
Det blev en verklig tankeväckare under läsandet, jag kanske ska byta stol en stund?

Låna på biblan, köp gärna i din lokala bokhandel eller kanske på AdLibris

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar