Har börjat på den flera gånger under hösten, men nu tog jag mig tid. Och det gick geschwint! En slukarbok men som krävde lite lugn runt omkring. Den skapade lite inre oro.
Jag lyssnade på Karolina på Stora läsardagen på Kulturhuset i höstas. Hon var med i samtalet som hette Stockholmsäktenskap och andra sorters förbindelser tillsammans med Helena von Zweigbergk, Per Naroskin, Nina Lekander och Erik Helmersson. Ett välmeriterat och intressant gäng. Von Zweigbergk är en favorit och Naroskins bok har jag ju läst och skrivit lite om tidigare.
Jag har inte riktigt gillat vad jag hört av Ramqvist tidigare. Kanske mer hennes sätt än vad hon sagt. Hon har känts lite tvär och kantig, inte tillgänglig. Men jag fångades där på läsardagen. Och fångade henne efteråt för att få min inköpta bok signerad. :)
Saga har en radikalfeministisk mamma som kämpat för rättigheter och plats och vill nu lämna över till den nya generationen med orden - Ni har alla möjligheter, varsågod att ta vara på allt vi kämpat för! Hon har uppfostrat Saga till en stark och självständig kvinna, men samtidigt lämnat henne lite utan trygghet och fast punkt i tillvaron.
Saga lever i innekulturen vid Stureplan i en tid där alla vill ha en ung tjej och hon vill gärna ta för sig. Men hur ska hon förhålla sig? Hur handskas med kvinnlighet och livet? Varför finns det så många män som vill ha henne men inte älska henne? Och varför äskar hon en man som inte vill ha henne? Som hon säger "Jag är en kvinna som alla andra kvinnor, granne med kaos och mörker..."
En bok som rör, stör och berör.
Ramqvist lägger in nyhetsskildringar i historien som ger en spännande inramning. Det som händer i den stora världen får spegla det i den lilla. Snyggt. Det gör historien till ett tidsdokument men den är samtidigt väldigt tidlös. Existentiella frågor som återkommer hos alla generationer av ungdomar. Hur ska jag hantera min föräldragenerations förväntningar? Vad är livet? Vem är jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar