Författarsamtal - Linda Olsson

Idag berättade Linda Olsson om sin nya bok I skymningen sjunger koltrasten på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan.

Jag stötte på Lindas författarskap genom hennes bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Det var titeln som lockade mig. Så poetisk och lockande. Då, visste jag inte att det var en strof ur en dikt av Karin Boye. Jag tyckte mycket om den boken. Jag kan också tipsa om novellen De blå skorna, Novellix. En liten pärla.

Linda berättade om lite om sitt skrivande. Egentligen tycker hon inte att det är särskilt roligt utan svårt och ångestskapande, berättade hon. Varför, undrade då förstås en läsare i publiken. Eftersom jag måste och inte kan tänka mig ett liv utan skrivande, blev svaret. Och det är väldigt skönt efteråt när allt är färdigt och boken utgiven. :)

Hon är bosatt på Nya Zeeland men är ofta i Sverige på längre besök eftersom hon har ett av ina barn här och barnbarn. Två barn med barnbarn på Nya Zeeland. En inte helt lätt tillvaro. Hade jag kunnat bestämma hade jag flyttat hit allihop till Sverige, jag är nog trots allt en europé, sa hon.

Hon började sitt författarskap genom att skriva på engelska, och sedan bli översatt till svenska. Men nu skriver hon själv på båda språken. Samtidigt! Ett omständligt sätt att få fram en text men det fungerar bra för henne. Det började med att hon fick rådet att testa att skiva på det andra språket när hon kört fast, och på den vägen är det. Det som är lite intressant är att det blir två lite olika historier. De är tvillingar, men inte enäggstvillingar, som hon sa. När böckerna nu ges ut på andra nordiska språk, kommer de att översättas från den engelska versionen!

Linda avslutade genom att läsa några sidor ur boken. Och efteråt ringlade kön lång mellan bokhyllorna.

Jag återkommer med en recension framöver... :)

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Nu har jag sent om sider läst klart Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Kanske sist av alla. :)

"Ifemelu och Obinze blir kära redan i tonåren i Nigeria. Hon får ett visum för att studera i USA, och meningen är att han ska följa efter. Men attacken mot World Trade Center kommer emellan. Män från afrikanska länder får ännu svårare att ta sig dit.

Det går bra för det mesta bra för Ifemelu, hon får vänner och har förhållanden, och startar en en uppmärksammad blogg om öppen och dold rasism i USA. För aldrig har hon varit så medveten om begreppetn ras som där. Obinze reser till Storbritannien men kastas ut för att han saknat papper. Till slut går det bra för honom också. Väldigt bra. Han blir en rik man i det demokratiska Nigeria, gifter sig och får barn.

När Ifemelu återvänder hem är det oundvikligt att de återupptar sin förbindelse. Där ställs de inför sitt livs svåraste beslut." - Förlagets text

Det här är en historia som berörde mig och oroade. Ifemelus liv är för mig främmande och annorlunda, så mycket att jag ibland har svårt att förstå henne. Men, efter att ha läst kanske jag förstår lite bättre. Det är också en rolig historia med många leenden.

Hon öppnar ögonen på oss genom att väldigt tydligt peka på att ras spelar roll, stor roll. Allt annat är skitsnack. Hon listar tio frågor i ett av sina blogginlägg, och kan man med gott samvete svara nej på dem åtnjuter man vitt privilegium. Det blir sorgligt tydligt att det finns många människor som svarar ja på många av frågorna.

Det är lätt att tänka "jaja, det där är USA, det är inte så här". Tyvärr känner jag tydligare och tydligare att det faktiskt är likadan här. Vi är inte så toleranta som vi tror.

En mening som fastnade i mitt minne: ".. i tredje världen ser man framåt, vi tycker om det som är nytt, för vi har det bästa framför oss, medan i västvärlden har man det bästa bakom sig och därför måste de göra en fetisch av det förgångna." (om hus, att renovera gammalt eller bygga nytt) Detta kopplade väl ihop de funderingar kring kulturarv jag har. Intressant!

Det här är en bok som man vill diskutera! Så många saker som bubblar upp, frågor och funderingar. Som tur är ska jag få göra det i min bokcirkel framöver. :)

Sammanfattat, ett mycket bra bok! Välskriven, rolig, intressant och oroande! Ser fram emot att läsa mer av henne.

Den andra kvinnan av Therese Bohman

"Hon arbetar på Norrköpings sjukhus och står längst ner i hierarkin, efter läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna. Hon återfinns i bespisningen. Men hon drömmer om att en dag bli författare, att flytta någon annanstans och leva ett helt annat liv.

En dag när det regnar råkar hon i samspråk med läkaren Carl Malmberg och han erbjuder henne skjuts hem. Det blir startpunkten för en passionerad kärleks­historia mellan en gift man och en älskarinna som drömmer sig bort.

Therese Bohman debuterade med den uppmärksammade romanen Den drunknade, som översattes till flera språk. Även hennes nya roman är ett psykologiskt passionsdrama där frågan om makt och sexualitet ställs på sin spets. Men Den andra kvinnan handlar lika mycket om att söka sina drömmar och att utmana rädslorna inom sig själv." (Norstedts)

Det här är en bok som oroar. Den berättar en historia och lämnar öppet för läsaren att tolka och fundera. Den irriterar, utmanar och gläder. Precis som en bra bok ska. Tankarna kring klass och kvinnlighet ligger som en röd tråd genom sidorna. Vem definierar normen, och när kan man bryta den?

Språket flyter lätt över sidorna, bedrägligt lätt emellanåt. Känslan av att jag missat något viktigt gör att jag läser om och tänker efter.

Jag tyckte mycket om miljöbeskrivningarna. Hon lyckas fånga både platsen och känslan i staden och i sjukhusköket. Beskriver så väl osäkerheten och känslan av att inte passa in. Vikten av en historia och längtan efter en framtid. Och vägen dit är inte rak och okomplicerad.

Och omslaget! Lucian Freuds Night Portrait. Så himla vackert!

Nu laddar jag ner Den drunknade från biblan. :)

Sommarläsning - så blev det...

Planer är en sak verkligheten en annan. Ibland.

Sommaren har inte innehållit så mycket läsning som jag tänkte mig i våras. Men, men. Läsningen är inte ett måste och det blir som det blir. Andra saker har haft min uppmärksamhet emellanåt. :)

Det har i alla fall blivit några böcker:

Stora makters uppgång och fall, Tom Rachman
Bra och läsvärd, men inte i klass med De imperfekta, lite besviken.

In i labyrinten, Sigge Eklund
En riktigt bra och spännande bok. Positivt överraskad.

Steglitsan, Donna Tartt
Har läst halvvägs. Sedan orkade jag inte mer och var tvungen att ta paus. Lång, lång, på så många olika vis. Kanske för stora förväntningar. Men jag tar tag i den igen!

Ypsilon, PC Jersild
Gillar! Skriver han själv sitt eftermäle med denna bok? Jag har inte läst alla hans tidigare böcker, det hade nog varit det bästa för att hänga med i svängarna.

Alla vill bara gå hem, Daniel Sjölin
En helt enastående novell. Helt annorlunda och egensinnig. Läs, läs!

Jakthundarna, Jörn Lier Horst
Spännande, norskt, kriminalroman. Påminner om Jo Nesbö.

Och nu är det bara att ge sig på resten av högarna och allt nytt!

Vad läser du i höst?

Livets efterrätt

Nu är hon här. Världens underverk. Min sons barn. Mitt barnbarn.

 

 

Alexandra

 

Att få hålla i den lilla, alldeles ny, fyller mig med kärlek.

Känna hennes lilla kropp mot mitt bröst, andhämtningen som är så lätt, så lätt.

Så liten, så perfekt, så underbar.

 

Älskansvärda lilla unge. Det är magiskt!

( Blogger censurerade bilden så jag var tvungen att maskera sonens bringa! :-D )

Sommarläsning

Utan inbördes ordning, och det är kanske inte alls dessa det blir.

Men tanken är att dessa ska läsas under sommaren. Vi får väl se, helt plötsligt kommer nya tips till mig. Eller så går jag på biblan och får syn på något. Eller så trillar jag på en litteraturfestival någonstans i landet. Eller så läser jag någon av de fina tidningarna jag prenumererar på. Eller... :)

Stora makters uppgång och fall, Tom Rachman
Ska bokcirkla om den på facebook hos Anna, Och dagarna går..,  i augusti

In i labyrinten, Sigge Eklund
Ger mig in i hans liv dårå... ;-)

Steglitsan, Donna Tartt
Hörde henne på kulturhuset, lockar till läsning.

Sankmark, Jhumpa Lahiri
En vunnen bok, sådana är bra. :)

Sken, Magnus Dahlström
Spådom var en upplevelse, hoppas på samma här.

Guld, Chris Cleave
Den har blivit liggande. Gillade Little Bee så mycket.

Allt det där jag sa till dig var sant, Amanda Svensson
En fådd bok, sådana är också bra. :)

Ypsilon, PC Jersild
Bokcirklar om den i Under Kastanjen i augusti

I trygghetsnarkomanernas land: Sverige och det nationella paniksyndromet, David Eberhart
Bokcirklar om den i Carinas bokcirkel i juli.

Dags att tänka till!

Resultatet i EU-valet lämnar efter sig en hel del funderingar. Hur kan det vara så att fler och fler människor väljer att rösta på främlingsfientliga/rasistiska/nazistiska partier, att välja hat, intolerans och ojämlikhet? Det är svårt att förstå.

Nu är det viktigt att ta debatten. Att välja inkludering och öppenhet. Att välja att se människor och gilla alla. Faran i tider som dessa är alltid att vi inte ser våra medmänniskor. Att vi klumpar ihop och fjärmar oss. DET får inte hända.

Jag insåg plötsligt att jag utan att tänka på det haft en röd tråd i mitt läsande på senare tid. Berättelser som på olika sätt utspelar sig i tiden kring andra världskriget och efter. Hur påverkas människor? Hur ska vi kunna förstå och minnas? Varför.. den eviga frågan varför?

En kort kanon att välja, för att öppna ögonen något lite mer..


Barnmorskan av Katja Kettu
- En berättelse som utspelar sig 1944-1945 i Petsamoområdet i norr, där Finland, Norge och Ryssland möts. Det är strax före Lapplandskriget. Barnmorskan möter SS-officeren och faller handlöst. Detta är en roman om krig och kärlek i en miljö som sällan skildras. Språket är rikt, mustigt och egensinnigt.. äckelrealism!


Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
- Den romska flickan som skickas till Auschwit och Ravensbrück. Som överlever, förmodligen delvis på grund av att hon byter till judisk identitet. Hur hon fortsätter att överleva i Sverige under efterkrigstiden genom att anpassa sig. Men på sin 85:e födelsedag kan hon inte lägre förtränga. Hon heter inte Miriam. En makalös berättelse om ett folk som inte synts. En berättelse som drabbar och dröjer sig kvar långt, långt efter sista sidan. 

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
En berättelse om en resa, från Auschwitz  till Södertälje. Rosenberg beskriver sin fars öde, och det är gripande i sin detaljrikedom och känsla. "Vägen från" är ett mirakel, men vad innebär det att höra hemma? Hur kan man glömma dem som inte fick resa? Hur kan man hantera den ljusa framtiden, när dåtiden är mörker? 

Hägring 38 av Kjell Westö (precis börjat läsa)
Helsingfors 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas  splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.