Plats

Platser är dagens tema. Jag har på senare tid läst många böcker som har haft platsen som viktig ingrediens. Det är intressant att fundera kring hur mycket platsen betyder i ens liv. Nu i midsommartid är platsen viktig. Många återvänder till sin barndoms plats, och andra söker en plats som känns genuint sommarsvensk. Andra får nöja sig med den plats de för tillfället har.

Gårdagskvällen tillbringade jag på en bra men helst undvikbar plats. Danderydsakuten. Fick smärtor som inte var riktigt ok i buken, och fick rådet att kolla upp för säkerhets skull. Många prover, röntgen och massor av kläm och känn, men inga fel kunde hittas förutom de redan konstaterade ( ;-) ) och jag fick åka hem. Men många stackare fanns där som får fira midsommarhelgen i sjuksängen. Ingen höjdare.

En annan plats är Plats, Pija Lindenbaums nya bok som jag läste här om dagen.
Oj. Bara omslaget ger en aningar om att det är en särskild bok. Förutom den härligt gröna färgen så är omslaget mjukt! Som päls. Och vilken läsupplevelse! Vi får följa en kvinna som tappar taget. En inte alldeles sympatisk person, men vem är det när världen gungar. Ett fantastiskt nästan poetiskt språk, å ena sidan väldigt precist å andra sidan mjukt och flytande som honung (!). Handllingen är ogreppbar och det är svårt att veta vad som är verklighet och vad som är hennes upplevelser och projiceringar. Spännande. Jag gillar verkligen.

Men nu dags för lite midsommarlugn för min del. 

Jag hoppas ni får en härlig kväll oavsett hur den  tillbringas!

Ett gäng... böcker

Det har blivit en hög sedan senast. Jag ska inte rabbla upp alla, du ser några av dem på bilden längst ner på sidan. Men några förtjänar en rad eller två.

I min bokcirkel har vi läst Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg. Jag måste erkänna att jag inte var riktigt sugen på den. Och också lite orolig för att den skulle vara allt för pretentiös och faktaspäckad. Men. Den fångade mig verkligen. Jo, den är lite pretentiös och faktaspäckad, men han får till det riktigt bra tycker jag. Det är en bra balans mellan historiska fakta och funderingar kring pappans väg till Sverige och nya liv här. Han för också välformulerade resonemang kring vad som definierar ens plats. Vad som gör att man är inkluderad och hemma. Och hur man kan skapa sig ett nytt liv om man inte har något gammalt kvar. Väldigt aktuella frågor på många sätt. Läs! Extra roligt var det att läsa klart den efter att ha legat på Södertälje sjukhus, eftersom det är i Södertälje familjen bygger upp sitt liv. 

När jag precis hade kommit hem från sjukhuset efter min olycka läste jag En man som heter Ove. Också lite motvilligt. Jag gillar verkligen Fredrik Backman och hans krönikor, och jag var nog lite rädd för att boken inte skulle nå upp till mina förväntningar. Men oj vad den gjorde det! Skratt och tårar om vart annat, och ironi och dråplighet i det lilla. Ove syns vara en helt omöjlig person, men människorna runt omkring honom ser människan Ove. Trösterikt. En bok med mycket hjärta, nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Feelgood på det sätt jag vill ha det. Och väldigt lämplig att läsa i mitt lite ostabila tillstånd som jag var. Ibland behöver man gråta lite och kan behöva hjälp att komma igång, och självklart gäller samma sak att skratta även om just det var attans smärtsamt just då.  :)


 Sist men inte minst vill jag nämna Fjärilseffekten av Karin Alvtegen. Jag gillar hennes spänningsromaner mycket, har slukarläst dem tidigare. Sedan kom En sannolik historia som jag tyckte mycket om. Liksom den är detta något annorlunda. Samma insiktsfulla personporträtt och miljöbeskrivningar, samma funderingar kring livets viktiga saker. Som Karin skriver själv på sin webbplats "Fjärilseffekten handlar om att våra gärningar verkar långt utanför våra egna liv. Om den fria viljans kamp mot barndomens kraft, och om vår ovilja att försonas med tillvarons villkor. Att vi alla en gång måste ta farväl av livets angelägenheter."

Long time no see...

Oj, så kan det bli ibland. Nästan två månader sedan. Den första skyller jag på mycket annat runt omkring, den andra har jag vari konvalescent efter en cykelolycka.

Jag stupade på grusväg, styret ställde sig på tvären det tog stopp och jag fick styret i magen och for rakt över cykeln och vidare via några kullerbyttor. Ambulans, massor av trasigt i buken, akut operation och en och en halv vecka på sjukhus. Hemma nu och försöker hitta tillbaka till livet. Fortfarande en hel del smärta att hantera och dessutom påverkad av allt smärtstillande. Inget höjdarläge. Men det ger sig...

Idag har jag avplåstrat mitt ärr på magen, 25 agraffer = ett ärr från bröstbenet till nedanför naveln. Det är första gången jag råkat ut för en olycka och opererats. Ärret känns verkligen inte okej. Det känns helt främmande och det kommer att ta ett tag att vänja sig. Men ärren och erfarenheterna formar mig ju som människa. De tillhör mig nu och det gäller att förhålla sig bara.

En sak som denna får en förstås att tänka efter lite också. Vad är viktigt i livet? Bra att fundera på ibland. Jag känner inte att det är något statiskt, det finns många saker som är viktiga. Just nu fokuserar jag på min hälsa och att läsa. Det är ungefär vad jag orkar. Och jag hoppas att kunna vara lite flitigare här på bloggen.

Här är en bild från cykelturen.. innan.
En fantastisk tur på Sörmlands småvägar.
Jag kommer inte att ge upp cyklandet!

              

Foto: Magnus Wegler

Sandkorn och så'nt

Jaha.. jag kanske ska förklara var det kommer i från.. det där sandkornet. :-)

Jag är lite förtjust i Wiliam Blake och särskilt hans dikt Auguries of Innocence. Därav namnet. Typ. :)


Det är en väldigt lååång dikt, jag publicerar början här. Via länken kan du höra den i sin helhet.

To see a world in a grain of sand,
And a heaven in a wild flower, '
Hold infinity in the palm of your hand,
And eternity in an hour.

A robin redbreast in a cage
Puts all heaven in a rage.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kamp och försoning

Sådärja, lite mer böcker lästa och fler på gång.

Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg på Besökarbloggen på Kulturhusets webb om en författarkväll jag var på. Release me: Kamp och försoning på Kulturhuset. Nu har jag läst två av de böcker jag köpte då. Porslinsfasaderna av Sven Olov Karlsson och Inte helt hundra av Caroline Hainer. Två härliga böcker på helt olika sätt.

Inte helt hundra handlar om Caroline som får relationsförbud av sin terapeut. Det är en självbiografisk roman, hennes debut, och det är verkligen modigt att vara så öppen om sig själv. Vi får följa Carolines relationshistoria och samtalen med terapeuten. Varför fungerar det inte? Hur ska man egentligen vara för att kärleken ska komma? Vi får träffa hennes mer eller mindre lyckade pojkvänner… och se hennes egna tillkortakommanden i relationerna. Och hur hon till slut ser den röda tråden och förstår. Den är skriven med mycket humor och innehåller en hel del igenkänning. Caroline intervjuades om sin bok i Babel den 10 mars.

Porslinsfasaderna handlar också om relationer. Men på ett helt annat sätt. Vi får träffa familjen Silver i den lilla byn Eriksfors i Västmanland. Historien i bruksorten och slitet i början på förra seklet, hur familjen bildas och lever med tiden. Det här är en familj som är eljest. Jag har lite erfarenhet från landsbygden i norrlands inland och detta är precis likadant. Bekant. Det handlar framför allt om Saga Silver och hur hon på alla sätt styr sin familj och omgivning. Det handlar om att kämpa för att följa sina drömmar, eller kämpa för att till varje pris dölja dem. En helt fantastisk historia som är lätt att ta till sig.

Jag har också tipsat om Inte helt hundra på boktipsare.se. Du kan se vilka böcker jag tipsar om där i högerspalten här på bloggen.

Kamp och försoning passar också väldigt väl in på Kristian Lundbergs nya bok En hemstad. Ännu ej läst, men nu i min ägo fint signerad. Jag var på Söderbokhandeln idag och lyssnade på Kristian när han berättade om sin bok och en hel del om sin uppväxt i Malmö. En uppväxt i misär, som han tagit sig ur mycket på grund av litteraturen. Att ha tillgång till en annan värld och ett hopp om ett bättre liv. En bibliotekarie räddade hans liv, berättade han. Bara genom att ge honom tillgång till böckernas värld. 

Jag har läst Yarden och Allt ska vara kärlek tidigare, och de har fångat mig helt. Hans texter drabbar på något sätt. Det är så, rent ut sagt fördjävligt och naket, att det inte går att värja sig. Samtidigt finns där hopp och tro. Så väldigt läsvärt.

I Kamp och försoningsfacket passar säkerlligen också Paradisträdgården av Amy Waldman. Nyss införskaffad på Pocketshop efter tips av Bia Sigge och Marcus Stenberg, som jag följer på Twitter.

Nästa helg är det BOKRESA med Breakfast book club! En hel helg i bokens tecken, tillsammans med ett helt gäng boknördar. kan det bli bättre!!? Under veckan läser jag klart Sång till den storm som ska komma, bokprat om den är en av alla härliga aktiviteter under helgen. Men jag återkommer om det... :-)


Som sagt, du kan läsa och se mig även även här:
boktipsare.se
kulturhusetbesokarna.wordpress.se
twitter.com/kattishj
instagram.com/kattishj

Böcker.. helt enkelt

Nu blir det lite bokprat. Har läst, läser och kommer att läsa. Precis som vanligt.

Har precis bokpratat (med Breakfast book club), och boktipsat (på Boktipsare.se) om Den okända historien av Monica Ali. Mitt omdöme var något i närheten av "nja". Fastnade inte för den flaxiga historien. Har förstått att hennes debut, Brick Lane, ska vara mycket bra. Får ge henne en chans till kanske..

I morgon är det bokprat Under Kastanjen med enbokcirkelföralla.se. Då pratar vi om Madame Bovary av Gustave Flaubert. En klassiker! Jag läser det sista nu ikväll. Gillar mycket än så länge, förvånansvärt mycket fungerar alldeles utmärkt även idag. Och det är ett vackert och tillgängligt språk.

Och så är det snart påsk. Och än mer tid för läsning. :) Kanske ute i solskenet om det vill sig väl. I närmast-på-tur-högen har jag:

• Ryssar är sådana som gillar björkar av Olga Grjasnowa
• Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling

Och så lutar jag åt att krydda det hela med lite lättläst krim-pocket . Kanske Arne Dahls nya, eller Anne Holt?

Jag tar mig tid till annat också! Promenader, middag med nya vänner, middag med mina kids, lite spinning kanske.. och sedan är helgen över. Men det kan hända att det blir helt annorlunda också!

Utanför eller innanför?

Dags att skriva lite om årets Stockholm-läser-bok, Var det bra så? av Lena Andersson.

Stockholm läser är ett projekt som drivs av Stockholms stadsbibliotek och Författarcentrum. Varje år väljs en bok ut av en jury bestående av bokläsare av olika slag. Inom Stockholm läser anordnas under året läsecirklar, författarsamtal och evenemang med anknytning till boken.

Boken har getts ut i en nyutgåva med ett förord av Qaisar Mahmood, författare och avdelningschef på Riksantikvarieämbetet.

Lena Andersson är en känd författare och skribent, du ser henne till exempel på ledarsidorna i DN.

Var det bra så? skrevs redan 1999 och utspelar sig i Stockholmsförorten Tensta. Vi får följa Lotta Svensson en ung tjej och hennes liv i hemmet, skolan och bland kompisarna.Temat är i mångt och mycket innanförskap eller utanförskap, och trots att den allmänna debatten säger etnicitet så visar det sig att det kanske istället handlar om socioekonomiska förhållanden? Många är utsatta, ensamma och utanför, och det beror inte på ursprung eller hudfärg.

Det här är en bok som i högsta grad är aktuell även idag. Hur vi egentligen ska leva tillsammans i samhället är en fråga som behöver diskuteras ständigt. Boken väcker många tankar och funderingar, och utmanar ens föreställningar och fördomar. Inte alltid lätt men nödvändigt.

Jag önskar att alla läste den, men framför allt att alla diskuterar frågorna på ett konstruktivt sätt. Som Lena Andersson sa i en diskussion om boken på Kista bibliotek. - Vi är alla olika oberoende var vi kommer ifrån, vi borde kunna lära oss att leva tillsammans och sträva mot gemensamma mål. Det är inte alltid lätt och friktionsfritt, men måste det vara det?

Qaisars förord ger ännu en syn på saken. Vi tänker olika i olika situationer i livet. Vi kan lära oss.


Läs, läs, läs!!