Sidor

tisdag 19 mars 2013

Utanför eller innanför?

Dags att skriva lite om årets Stockholm-läser-bok, Var det bra så? av Lena Andersson.

Stockholm läser är ett projekt som drivs av Stockholms stadsbibliotek och Författarcentrum. Varje år väljs en bok ut av en jury bestående av bokläsare av olika slag. Inom Stockholm läser anordnas under året läsecirklar, författarsamtal och evenemang med anknytning till boken.

Boken har getts ut i en nyutgåva med ett förord av Qaisar Mahmood, författare och avdelningschef på Riksantikvarieämbetet.

Lena Andersson är en känd författare och skribent, du ser henne till exempel på ledarsidorna i DN.

Var det bra så? skrevs redan 1999 och utspelar sig i Stockholmsförorten Tensta. Vi får följa Lotta Svensson en ung tjej och hennes liv i hemmet, skolan och bland kompisarna.Temat är i mångt och mycket innanförskap eller utanförskap, och trots att den allmänna debatten säger etnicitet så visar det sig att det kanske istället handlar om socioekonomiska förhållanden? Många är utsatta, ensamma och utanför, och det beror inte på ursprung eller hudfärg.

Det här är en bok som i högsta grad är aktuell även idag. Hur vi egentligen ska leva tillsammans i samhället är en fråga som behöver diskuteras ständigt. Boken väcker många tankar och funderingar, och utmanar ens föreställningar och fördomar. Inte alltid lätt men nödvändigt.

Jag önskar att alla läste den, men framför allt att alla diskuterar frågorna på ett konstruktivt sätt. Som Lena Andersson sa i en diskussion om boken på Kista bibliotek. - Vi är alla olika oberoende var vi kommer ifrån, vi borde kunna lära oss att leva tillsammans och sträva mot gemensamma mål. Det är inte alltid lätt och friktionsfritt, men måste det vara det?

Qaisars förord ger ännu en syn på saken. Vi tänker olika i olika situationer i livet. Vi kan lära oss.


Läs, läs, läs!!






2 kommentarer:

  1. Katarina, denna bok läste jag då den kom ut-99, kanske ännu mer angelägen i dag, för i många avseenden har ingenting förändrats eller snarare har det blivit ännu mer segregerat, ännu tuffare ,ännu djupare socioekonomiska klyftor. Ska man ge upp tanken på ett bättre samhälle? Nä, men bittersmaken finns där med åren på nacken...slog mig att det går att dra paralleller mellan Oksanen och Andersson, en slags nya tidens arbetarförfattare, men mer komplext.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs den igen Jane!
      Jag var och lyssnade på Lena och Qaisar (som jag känner lite i jobbsammanhang) när de pratade om boken. Mycket bra samtal och det behövs tror jag. Lätt att snöa in på det negativa. Det finns hopp, men det gäller att inte ge upp. Vi är inte så olika som vi tror och delar många "problem". Men dagens politik förstärker klyftorna och vi kommer nog att få se större skillnader framöver. Arbetarrörelsen har en gulgruva här, men verkar inte riktigt se det.
      Lena Andersson är en attans skicklig skribent dessutom, läser alltid hennes texter i DN. Hon vrider lite på frågorna så att man får tänka till. Det gillar jag.
      Gillar också Oksanen mycket men tror kanske du menar Alakoski? Hur som haver, gillar båda. Angelägen litteratur!

      Radera