![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdOI2VVDtt2a9Is2i79LNxAlbYZSndgbs_uNU0u5zVO0HxCL6AO6DKQBxPyZ-4vWV5PPyfhuDZVn3ly1RgKZRKW7KvhUIkbOBK9RwS0NarKXZhK_aZSmiqb6TraS_NpOK8Rhk9Fi1JlgQ/s200/gift.jpg)
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhImWbwta-jNOmOeG5SeUjrPzssSCOF7OUzt1FtFhKN-IcYOw0gUGxxHFueXqmNDwVxHGyK2aL5HtjAdfj0uHs7kUiTmVYWzbmG39Vj0ca5GsqUUL1NvQTXnOCc4qWk_bzlELGKGapBAPk/s200/trinny.png)
Plötsligt såg jag allas vår längtan och ångest, behoven av bekräftelse och glädjen av att kunna vara stolt. Hur svårt det kan vara när självkänslan får sig en knäck.
I programmens påklistrade glättighet fanns den där... verkligheten, allvaret. Livet med alla svårigheter, snubbeltrådar och labyrinter. Och glädjen i att bli sedd och synlig.
Så kan det också vara! <3
Inlägg 11/100 i utmaningen #blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar