Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir

Jag skulle kunna upprepa alla beskrivningsord jag hört om denna! Pärla, elegant, underbar, sensationell, vacker... :-)

Kortromanen Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir skrevs 1966-67 men publicerades först 1992 i tidskriften Roman 20-50. Det är berättelsen om ett gift par som beger sig till Moskva för att besöka makens dotter från ett tidigare äktenskap och där upplever en kris i sin relation. 

Simone de Beauvoir hämtar inspiration från de återkommande resor som hon och Jean-Paul Sartre gjorde till Sovjetunionen mellan 1962 och 1966 på inbjudan av sovjetiska författarförbundet. Mot bakgrund av kalla kriget, med korta glimtar från sextiotalets Sovjet, utspelar sig en lågmäld historia mellan de två makarna.

Paret i boken, Nicole och André, hamnar i en kris under resan till Moskva. Vi får följa deras funderingar på var sitt håll. Det är ett lågmält resonerande med mycket igenkänning och känns väldigt modernt och aktuellt.

"De hade levt sida vid sida, var och en för sig, utan att låtsas om varandra, genomskinliga och utan att sammanblandas."

Vad händer när man åldras och börjar fundera över hur livet blev och hur det kommer att bli framöver? Hur svårt kan det vara att kommunicera? Varför missförstår vi varandra hela tiden?

Det historiska sammanhanget är också mycket intressant. Diskussionen som pågår mellan André och dottern ger spännande insikter hur man tänkte om kommunismen. Politiska föreställningar krossas mot den socialrealistiska verkligheten de upplever under sitt besök.

Och omslaget! Formen! Den röda sidenmarkören. Så himla snyggt, en bok att ha och hålla i. Att tumma. Att bläddra i och läsa en sida då och då, om och om.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

I tiden av Lyra Ekström Lindbäck

Det  här är fint... och mörkt... och hoppfullt!

I tiden av Lyra Ekström Lindbäck är stark och skör på samma gång. Språket lyfter fram berättelsen på ett delikat vis. Det är luftigt och svävande känslomättat men också knivskarpt precist. Och det är Stockholm som är fonden som vanligt.

Berättelsen är mogen och erfaren men samtidigt sökande och ångestfylld. Vad är egentligen meningen med allt?

Vi får följa Christoffer vars liv är en prestigefylld röra av arbete och fritid. Han är modeskribent för en av Sveriges största tidskrifter och fyller snart trettio. Allt han drömde om när han var yngre har han lyckats förverkliga, ändå känns tillvaron ihålig.

En desperat trötthet har börjat gnaga sönder dagarna. Först när allting rasar växer ett sökande fram ur hans förtvivlan. Finns det något annat sätt att umgås än genom jobb och fester? Vad ska man göra med sina drömmar? Och vad är egentligen skönhet?

Mailboxen är ett segt och iskallt kärr, han blinkar en stund framför Gmails välbekanta design innan han vadar ut i det . Scrollar ner och plockar upp saker som har legat så länge i det slammiga bottensedimentet av reklam, inbjudningar och frågor att de känns som sönderruttnade fiskkroppar. Han stjärnmarkerar mail efter mail. Magsyran stiger i halsen och lite triumferande tänker han: jag kanske verkligen är utbränd. Jag kanske borde sluta göra det här.

Jag älskade hennes tidigare Ett så starkt ljus och har skrivit om den här. Och denna är minst lika bra, läs den!

Lyra Ekström Lindbäck vann Lilla Augustpriset 2008 för Manual. Hon skriver också litteraturkritik för Dagens Nyheter och är redaktör för den poetiska nättidskriften Fikssion. Hennes förra roman, Ett så starkt ljus, nominerades till Augustpriset 2014 i kategorin Årets skönlitterära bok.

Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske på Adlibris eller Bokus.

 

 

 

Tunneln i slutet av ljuset av Martin Falkman

Läste klart nyss. Hetsläste sista sidorna, så himla obehagligt och äckligt spännande.

Tunneln i slutet av ljuset är Martin Falkmans debut. Martin skriver också på bok- och skrivbloggen Den döda zonen.

Den här historien är mörker. Mörker, ångest, livskval. En masse. Precist och nära beskrivet. Vi får följa huvudpersonen genom hopp och förtvivlan, genom depressionens ångestfyllda mörker, och grubblet kring de svåra frågorna; vill jag leva? har jag en plats? orkar jag?

Du går till jobbet varje dag men hatar det. Du ser bara mörker, inget ljus. Du är desperat och vill försvinna. Du har försökt. Du har misslyckats. Du klarar det inte.
Du hittar en annons på internet, den ger dig lösningen du letar efter: ”Jag söker dig livströtta människa.” Du erbjuds flera miljoner kronor för att delta i ett experiment. En miljon för varje månad du lever, därefter en säker död. --- Snart tänker du inte lika ofta på att du vill dö. Snart tänker du inte lika ofta på att du vill försvinna.
En dag får du ett mejl som förändrar allt. Men du vet att det är försent: du har redan skrivit avtal med en mördare. Du vet att du snart ska dö.
Tunneln blir bara mörkare. Tunneln i slutet av ljuset. Hur mycket är ditt liv egentligen värt?

Det här är som sagt mörker, och riktigt svart emellanåt. Huvudpersonen, som vi inte får veta vad han heter!, sjunker djupt ner i själens mörkaste rum och tappar ibland helt verklighetsförankringen. Ovanligt att hitta en så nära beskrivning av depression i den här typen av litteratur. Jag uppskattar det. Det ger också en bild av hur man som sjuk hamnar utanför, i ett ingenting som är väldigt svårt att ta sig ur. Något som vi borde prata mycket mer om.

Huvudpersonens hopp om att få dö och senare också för att få leva är mitt i prick. Är inte livet alltid så? Här är det extremt, men samma i det lilla? Att få känna den där lättnaden över ett fattat beslut, lugnet som förrädiskt lägger sig som bomull runt ångesten... en kort, kort stund. Tills dess att insikten kommer ikapp. Jag har valt något jag kanske inte alls vill ha? Och nu kan jag inte ångra mig?

Språket i boken är tydligt och stilsäkert, både snyggt och känslosamt beskrivande. Stöttar berättelsen på bästa sätt. Jag gillar också miljön, det är ett Stockholm jag känner igen.

Det här är ju en debut, och som i en sådan så svävar orden iväg lite mycket emellanåt. Lite kortare och mer stringent hade varit bra ibland, men det är inget att hänga upp sig på.

Det är en bra bok helt enkelt! Vill du ha svärta? Då hittar du det definitivt här!


Köp boken hos Adlibris eller kanske Bokus.

PS. Jag har fått möjlighet att få en förhandstitt och -tyck på nya texter Martin skriver... fler böcker är ju på gång, han har lovat oss en tunnel-trilogi. Känner mig ödmjuk inför uppdraget och återkommer till det framöver. 

Releasefrukost med Camilla Davidsson

En frukost, en ny bok, en spännande författare. Sämre morgon kan man ha! :-)

Frukosten serverades på vackra Tändstickspalatset, boken är Änglarna dansar i gryningen och författaren Camilla Davidsson.

Ett år efter pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela är livet rörigare än någonsin för Emma. Hon stressar och vantrivs på jobbet och spenderar sommaren på Fårö för att återhämta sig. Där har hon mot sin vilja blivit förtjust i Olle, en tjugo år äldre läkare som hon hyr en stuga av, och dessutom inlett en romans med jämnårige fondmäklaren Alex.

När Emma får ett chockerande och omtumlande besked lämnar hon brådstörtat Fårö. I Stockholm återförenas hon med Alex, men hemkomsten blir allt annat än enkel. När valen blir för stora och svåra flyr Emma till väninnan Harriets hotell på Mallorca. Men kan en kort vistelse i bildsköna Deià verkligen hjälpa henne att fatta de beslut som krävs för att finna mening och lycka i tillvaron?

Änglarna dansar i gryningen är den tredje boken i serien om Emma, de tidigare är Under Vintergatans alla stjärnor och Pensionatet vid världens ände som jag skrivit om tidigare.

Att över en frukost få träffa en spännande författare och byta några ord, att få träffa andra läsare och i det här fallet vandrare! Lyx!

Camilla har själv vandrat Caminon och har många vänner från det som följer hennes författarskap, och är, som vandrare ofta är, öppna och intresserade människor. Ingen risk att man blir sittande ensam med sin frukost. :)

Änglarna dansar i gryningen blir ännu en sommarbok för mig, och den passar ju utmärkt för det! Jag återkommer såklart och berättar vad jag tyckte.

Boken kommer i augusti att finnas hos t.ex. Bokus och Adlibris.

Almedalen har fallit av Erik Lewin

Ibland så slinker en bok "emellan". Jag läser ju flera andra just nu men den bara finns där och fyller ett omedelbart behov. Det kan se olika ut, den här gången var behovet snabbt, svenskt och spänning.

Och det blev Almedalen har fallit av Erik Lewin, eftersom jag nyligen sett den frontad på Pressbyrån och Coop och det snart är Almedalsvecka.. typ. :-)

Och spännande var det, jösses! En riktig bladvändare. Och brännande aktuellt, det känns ju helt möjligt att något liknande skulle kunna hända. Kanske. Eventuellt.

Jag visste inget om författaren men har läst ikapp lite nu. Jovisst är han i branschen, alltså militär-branschen, det märks. Och inte på ett negativt sätt tycker jag, det är bara ibland som beskrivningar av befälsordning och vapenslag känns lite långrandiga.

I skuggan av folkfesten, seminarierna, talen och minglandet i Almedalen tar sig en grupp tungt beväpnade män in genom ringmuren. Deras attack är lika välplanerad som brutal. På mindre än en timme har de okända terroristerna tagit kontroll över Visby. Tusentals människor, inklusive statsministern, överbefälhavaren och flera av näringslivets makthavare, tas som gisslan. Samtidigt som polis och militär försöker reda ut vem som ska leda landets styrkor fortsätter terroristerna att sätta sin plan i verket. Och de ligger hela tiden minst ett steg före.

Han skriver bra. Rappt och fångande, spännande och intressant och med lite personlig touch som behövs i en historia som denna. Vi måste få se lite vänskap, kärlek och värme, vi behöver det också, vi som inte är i branschen...

Låna den på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller kanske hos Bokus eller Adlibris.

Författaren har som sagt militär bakgrund, och mer än tjugofem års erfarenhet från underrättelse- och säkerhetsarbete. I Magasinet Filter kan du läsa en spännande artikel om honom. Han har dessutom kommit ut med en ny bok, Operation Sajf, alldeles nyligen. Lägger den på minnet, om behov skulle uppstå...

Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist

Idag har DN publicerat titelnovellen i John Ajvide Lindqvistst nya novellsamling, Våran hud, vårat blod, våra ben.

Jag läste den som tur var idag på eftermiddagen, fy tusan vad läskig!!

Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqvist-stämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter - och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zomiber och så ett havsmonster. 

Titelberättelsen, som nominerades till British Fantasy Award för bästa novell, är enligt författaren själv det otäckaste han skrivit i det korta formatet. Och det är också den novellen som får illustrera omslaget till boken.

Det är en ruskig historia om ond bråd död och odöda... som det ofta är. Och det blir än ruskigare när omständigheterna runt om är det vardagliga livet vi alla känner igen oss i. Jag kommer att ha svårt för pianospel ett tag kan jag säga...

Läs den... om du vågar.


Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller kanske här eller här. :)

Många bollar i luften...

Nu känner jag mig helt splittrad! Om jag ska vara snäll så kan jag säga att jag just nu paralelläser .. många böcker. :-D

 

Så här års brukar det drabba mig. Det är liksom lite för mycket som händer. På jobbet inträder före-semestern-stressen. Mycket ska göras klart, ordnas och planeras. Så att ledigheten kan bli lugn. På fritidssidan kommer ju våren, i det här fallet sommaren vissa dagar om än inte denna. Utomhusaktiviteterna drar i mig. Det nordiska kynnet kräver utomhusvistelse när solen skiner. Och det är mååånga aktiviteter av olika slag, avslutningar, musikaftnar, aw:s, sommarmingel...

 

Men åter till läsningen. Den går så där. Jag läser ett kapitel här och där, tar tag i den bok som lockar mig i stunden. Det är inte världens bästa strategi. Ruskigt splittrat och den hjälper mig inte direkt att hitta lugn. Men, men.. jag vet att jag återvänder till sträckläsningen och njutningen inom kort. Bara att hålla i....

 

På sängbordet, i telefonen, i plattan, vid soffan, i handväskan finns just nu....

• I tiden av Lyra Ekström Lindbäck
• Lycksalighet av Katherine Mansfield
• Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty
• Ensam på mars av Andy Weir
• Världens vackraste man av Lena Ackebo
• De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer
• Det enda könet av Katrine Marcal (fd Kielos)

...ja, ni fattar. :-D

 

Försvunna böcker?

De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer. Det här är en bok som jag tror är fantastisk och jag ska klämma in den på lämplig plats i mitt sommar-bok-bingo.

Kanske kategorin Fantasy, eller Cozy Mystery, eller varför inte Set in a place you want to visit? ;-)

Lyssna! Hör du? Ett mummel, ett sorl, ett gällt skrik.

Det är böckerna som pratar. Varenda en av dem. Ett antikvariat på rätt sida floden. Lukten av papper och uttorkat skinn, bortnötta förgyllda bokstäver, halvfranska band. Dammet som sakta virvlar i solen …

I de försvunna böckernas bibliotek är det tystare, men om du lyssnar noga kan du fortfarande uppfatta rösterna. Vår berättare är en före detta antikvariatsarbetare och förlagsredaktör; den siste läsaren av författare och verk som fallit i glömska. Minns du den franska symbolisten Aurélien de Kempff? Inte? Hur är det med Sol B. Johnson, vietnamveteranen som skrev hårdkokt om våld, hämnd och rättvisa, och den geniförklarade unge norrlänningen Jon Lundström som idoliserade honom?

I dag är ingen av dem läst; deras böcker är meddelanden som upphört att gälla. I tretton sammanlänkade berättelser söker vår berättare upprätta en rad bortglömda författarskap och tar samtidigt med oss på en vindlande resa genom litteraturens och läsandets historia.

Jag hörde författaren prata om sin bok på en frukost hos Natur & Kultur, och blev verkligen sugen. Hur är det egentligen med böcker vi hör talas om, som vi berättar vidare om? Finns de på riktigt, eller har vi hittat på dem längs vägen?


Är de försvunna böcker eller önskeböcker ur vår fantasi? En fascinerande tanke!


Läs med mig! :)


Låna på biblan, köp hos din lokala bokhandlare eller på t.ex. Adlibris eller Bokus.

Coola titlar och snygga omslag

En liten historia om hur intresse för en bok väcks.

Det kan ju som du vet hända nästan hur som helst. Någon rekommenderar, du hör författaren prata om sin bok, den har ett snyggt omslag, den diskuteras i sociala medier, den lilla lila bokhandelns hylla svårsålt lockar dig... ja, nästan hur som helst.

Idag hände det mig på ett nytt och liiite pinsamt sätt. Jag såg Katrine Marcal twittra om sin bok som ges ut i USA nu, Who Cooked Adam Smith's Dinner? Det första (och enda) jag tänkte när jag såg det var, vilken rolig titel och vilket snyggt omslag, den måste jag läsa. 

Jag gör nu det jag aldrig brukar göra, jag frågar direkt utan att försöka ta reda på själv först. Frågar Katrine om den inte finns på svenska?

Hon svarar förstås artigt att jovisst finns den det, den heter Det enda könet och gavs ut 2012. (Och ja, den har jag stående i min oläst-hylla.) Skämskudde! Det hade jag ju vetat om jag tänkt några sekunder. 

Men, som sagt, intresset väcktes igen. Och nu ligger den först i läsa-högen. :-)

PS. Varför kan inte bokhandlarna på nätet hantera författare som byter efternamn? DS. 

Det hundrade

Egentligen ska väl detta inlägg inte vara speciellt, jag bloggar ju hela tiden. Men på något sätt känns det ju som att det borde vara det ändå. Det är ändå nummer 100 av 100.

I hundra dagar har jag skrivit något varje dag. Inläggen har varierat i längd och arbetsinsats, men jag är mycket nöjd.


De flesta handlar om böcker och läsning, det är ju det jag oftast skriver om.. alltid. Och nu ska jag på något smart sätt fortsätta hantera min blogg så att ni vill läsa. Jag känner trots allt att jag fått lite fart i skrivandet jag hoppas att jag kan hålla i på ett bra sätt.


Den senaste tiden har varit hektiskt, och skrivandet har fått ligga nere lite. Så också idag. Men håll dig kvar, I'll be back! ;-)


Inlägg 100/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips - ELS

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips - ELS

Eva-Lotta beskriver sig själv så här, kort och gott: "Jag gillar böcker". Och vad mer behövs för en bokblogg? :)

Här finns massor av trevligt, spännande och intressant att läsa. Stor bredd på lästa böcker!

In och läs!

Inlägg 99/100 i utmaningen #blogg100

Nationaldagen

Min nationaldag. Hur var din?

Inlägg 98/100 i utmaningen #blogg100

Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle

Ännu lite smågodis, en Novellix-novell med Sherlock Holmes! Kan det bli bättre? Den Blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle.

”Gåsen, mr Holmes, gåsen!” utbrast han och kunde knappt få fram orden. ”Hur är det fatt med den?Har den fått liv igen och flaxat ut genom köksfönstret?” svarade Holmes och vände sig om på soffan för att närmare betrakta mannens upprörda min. ”Se här vad min hustru fann i krävan!” Han höll fram handen, och mitt i den såg vi en glittrande blå sten, något mindre än en kaffeböna, men av sådan klarhet och glans, att den tindrade som en elektrisk gnista i hans mörka, flata hand. Sherlock Holmes satte sig upp med en vissling.

Mitt under julhelgen tar mästerdetektiven Sherlock Holmes paus från undersökningarna av en juvelstöld. I stället försöker han att hitta en man som tappat en julgås och en sliten hatt. Men ju mer Sherlock Holmes och doktor Watson engagerar sig i fallet desto mer mystiskt blir det...

Låna på biblan, köp hos Novellix eller Adlibris eller Bokus eller någon annan stans! :-)

Inlägg 97/100 i utmaningen #blogg100
 

Är det inte det ena så är det det andra

Inlägg 96 av 100 i utmaningen #blogg100 

Nit och redlighet i rikets tjänst

Jag har jobbat lääänge i staten och idag får jag utmärkelsen "Nit och redlighet i rikets tjänst", NOR. Det är stort!

1 § Utmärkelsen "För nit och redlighet i rikets tjänst" tilldelas den som har visat nit och redlighet såsom anställd hos staten under minst 30 år.

Det är konstigt. Hur har jag kunnat jobba så länge redan? Och varför blev det just staten så länge?
Jo, det handlar ju om tillfälligheter som mycket här i livet. Men kanske inte bara om tillfälligheter? Jag har aktivt valt att hålla mig kvar i staten under senare år, när tillfälle givits om att testa andra branscher. På Linkedin säger jag så här:

Att förstå och bidra till utveckling av statsförvaltningen är min inriktning i arbetslivet. Jag har genom mina erfarenheter från Regeringskansliet och myndigheter förvärvat en kunskap om förvaltningen som är mycket god. Jag kan myndigheterna, men också de strukturer som styr - från riksdagens beslut till politikens genomförande i förvaltningen och kontakten med medborgarna.

Jag är såklart medveten om att min kompetens skulle vara utmärkt även utanför staten. Att "kunna staten" kan ju vara mycket bra även på andra ställen. Vem vet vad som händer framöver...


Så här har det varit alltså:
Jag halkade in i kontorsbranschen efter att ha testat vårdbranschen under några år. Jag jobbade som sjukvårdsbiträde men trivdes inte riktigt och ville testa något nytt. Via kontakter hittade jag ett kontoristjobb på dåvarande Jordbruksdepartementet, och på den vägen är det.


Vägen har inte varit spikrak men snudd på. Jag började på departementets registratorskontor, hjärtat i en myndighet, och fick lära mig allt från grunden. Offentlighetsprincip, diarieföring, arkivering, organisation. Då var Svante Lundkvist jordbruksminister och en riktigt fin människa!


Efter en kort tid öppnade sig ett fönster, jag fick möjlighet att vikariera i den politiska ledningen som assistent till informationssekreteraren. Ett stort kliv då. Men jag såg bara möjligheter och de såg väl potential. Jag blev kvar länge och hann jobba med många fantastiskt bra personer i ett tajt team, med både informationssekreterare och statssekreterare. Vi hade mycket roligt tillsammans! Det här var dessutom en tid av extrem teknikutveckling. Allt hände! Jag gick från skrivmaskin till dator. När man ser på det så här i efterhand är det helt fantastiskt.


Men... även om chefer och arbetsuppgifter växlade så kanske det var dags att testa nytt efter många år. Kontakter igen, en tidigare statssekreterare ringde, och jag hamnade för första gången på en myndighet som Gd-sekreterare. Oj vad roligt det var. Jag fick vara med och bygga upp något alldeles nytt. Statens lokalförsörjningsverk, en avknoppning av det då avvecklade Byggnadsstyrelsen.


Den lilla myndigheten blev inte så långlivad, och jag tog ett kliv till  något betydligt större efter några år, Skatteverket! Också en spännande erfarenhet som tyvärr blev väldigt kortvarig. På grund av kontakter... :-) Den gamla generaldirektören hade fått nytt förordnande och ringde. Så då blev det Ekonomistyrningsverket.


På ESV blev jag också kvar länge, där fick jag möjlighet att jobba med många olika saker och utvecklas på många sätt. Det var webb och intranät, det var projektledning och kvalitetsarbete, det var årsredovisning och seminarier. Tack alla fina jag jobbade med! Ungefär i halvtid fick chefen nytt jobb och jag tänkte att nej, jag följer inte med, jag stannar och ser vad som kommer. Och då kom Yvonne, som blev min kompanjon i elva år. :)


När hon fick nytt jobb på Statskontoret följde jag med. Ett inte helt enkelt och självklart beslut. Inte heller enkelt att komma in på ett nytt jobb på det sättet, men det fungerade utmärkt. Också tack vare fantastiska människor! Statskontoret var då i startgroparna för förändring och fokus på utredningsverksamhet och förvaltningspolitisk. Fantastiskt roligt att få vara med och utveckla och bidra.


Tiden går ju.. och efter sex år fick jag en ny chef. Och som ni antagligen förstår så blir det då nästan som ett helt nytt jobb när man jobbar så nära varandra. Det blev annorlunda men mycket, mycket bra. Nu har vi jobbat ihop oss och jag ser bara möjligheter.


Jahaja... 30 år summerat på några rader. :)


Men jag slutar inte att titta mig omkring efter utmaningar, statsförvaltningen har ju så mycket spännande för sig! Stöter du på något intressant, tipsa mig gärna!


Inlägg 95/100 i utmaningen #blogg100








 Jo, jag valde så klart medaljen! :)

Den blå pelargonen av Agatha Christie

En liten novell på kvällskvisten! Den blå pelargonen av Agatha Christie.

Mord, mys och mysterier. Precis som det ska vara.

”Om ni ville döda någon”, hjälpte sir Henry henne på traven.

”Ja visst, ja. Om jag ville det skulle jag inte förlita mig på skräck. Jag vet att man läser om att folk dör av det, men det verkar vara mycket osäkert, och de mest nervösa människorna är mycket modigare än man egentligen tror att de är. Jag skulle förlita mig på någonting mer definitivt och säkert och planera det hela mycket noggrant.”

”Miss Marple”, sa sir Henry, ”ni skrämmer mig. Jag hoppas att ni aldrig ska vilja röja mig ur vägen. Era planer skulle vara för bra.”

Miss Marple löser mysterier som ingen annan, tänker på detaljerna och glömmer aldrig människorna och relationerna. Den här gången byter saker färg på ett mycket mystiskt sätt, som så klart visar sig vara helt självklart när Miss Marple förklarar.

Den blå pelargonen är en novell i en kvartett med Agatha Christie noveller. Jag började med denna och läser de andra tre i morgon. :)

Jag lånade denna som e-bok på biblan. Går ju såklart att köpa hos Novellix, Adlibris eller Bokus också. 

Inlägg 94/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips - Booze'n Books

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips - Booze'n Books


Så här säger Emelie själv:

Älskar att läsa skönlitteratur. Gillar att diskutera så kommentera gärna. Olika åsikter är intressanta. Läser så ofta jag kan.


Booze då? Ja tack!


In och läs! Och kommentera! :-)


Inlägg 93/100 i utmaningen #blogg100