Från bok till teater

Jag såg Tisdagarna med Morrie på Intiman igår. Fantastisk tolkning av en fantastisk bok. Ikväll spelas den för sista gången tyvärr.

Boken handlar om författaren och dennes gamle lärare från college, Morrie. Mitch lovar sin lärare, som han blivit mycket god vän med under studietiden, att han skall besöka honom igen. Karriären tar dock överhand, 16 år senare, när han ser en intervju med Morrie, om dennes insjuknande och döende i ALS, bestämmer han sig för att infria sitt löfte. De sista mötena blir en samling samtal om det goda i livet, mellan en klok äldre man och en ung man som i karriärens jäktiga tempo behöver påminnas om det han en gång lärde sig av samma återupptäckta samtalspartner.

Pjäsen blir förstås mer komprimerad och lämnar mer åt egna tolkningar. Men fångar ändå väldigt bra bokens andemening och känsla. Den påminner om det viktiga i att faktiskt leva som man själv vill och att vårda sina nära relationer. Är du den människa du vill vara?

I morse på väg till jobbet började jag läsa på en ny bok, Berg har inga rötter . Och såg den röda tråden redan på de första sidorna… Ska bli spännande att läsa och diskutera framöver!

Men det mest fantastiska med gårdagkvällen var ändå samvaron. Jag hade samlat vänner från olika delar av mitt liv och det blev precis så bra som jag hoppats. 1+1=3! Nya möten, spännande samtal, oväntade samband. En riktigt härlig kväll full av värme och glädje helt enkelt!

Mina människor berikar mitt liv!

Från bild till bok

Från bild till bok, ja kanske. Eller så blandar jag lite. :-)

Jag har varit på retreat. Ja, inte på riktigt direkt. Men en egensnickrad. Åkte ut till Grinda Wärdshus i Stockholms skärgård för att på egen hand, ägna mig åt mig själv, lite tankeverksamhet och en och annan bok.

Det blev delad tid mellan god mat och dryck, läsande och vandring. Njut för själen alltihop. Jag hade hoppats på lite sortering och ro i sinnet också.. men det gick sådär. Man får väl helt enkelt inte allt och inte direkt när man vill ha det.

Jag hann med två böcker. Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri och Fuskaren som försvann av Per Naroskin. Två så olika berättelser.

Älskar Hassen Khemiris språk. Jag ringer mina bröder är en liten bok, med ett stort uttryck som berör. Språket slingrar sig fram och närmar sig läsaren som poesi, hardcore poesi broshan! Historien innehåller en sorg som på sista sidan lägger sig i halsgropen och bränner bakom ögonlocken. Kommer att sitta på första parkett när boken blir pjäs!

Per Naroskin debuterar med Fuskaren som försvann. En välskriven och slukarvänlig roman. Svår att lägga ifrån sig, lätt att tycka om. Är man dessutom liite intresserad av terapi blir det än mer intressant. Tycker mycket om att höra Naroskin i Spanarna, och man hör honom i boken tycker jag. Bara positivt.

En sak som böckerna har gemensamt är grundämnen. Oväntat och kul!!

Nystart

Ok... Länge sedan! Dags? Funderar. Kanske? Ja. Jo. Testar.