Enkätdags

En liten enkät om läsning och böcker kanske? Det var Bokmania som började, jag fortsätter! :)
Fortsätt gärna och besvara frågorna i en kommentar eller på din egen blogg och länka till mig.

1. Antal böcker jag äger:
Jag får räkna hyllmeter istället... (eller hyll-80-centimetrar ;-) ), och då blir det sisådär 25.

2. Den senaste boken jag köpte:
Stockholm genom tiderna. Katalog/Bok från konstutställning.

3. Den senaste boken jag läste:
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk

4. Böcker jag läser paralellt just nu:
Italienaren av Sven Olov Karlsson, Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson och Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski.

5. Fem böcker som betytt mycket för mig:
Att välja fem böcker av alla är förstås jättesvårt, men här är några som vid olika tillfällen i livet betytt mycket, format mig som människa och fått mig att se saker på nya sätt. Utan inbördes ordning...

Bröderna Lejonhjärta
Fatuhiva av Thor Heyerdal

Farenheit 451 av Ray Bradbury

Flodhästen i vardagsrummet av Tommy Hellsten
Onda själar av Eino Hanski

Boktjuven - tävling

Nu blir boken film! Boktjuven av Markus Zusak. Premiär en 28 februari.

Hur är det denna gång, är filmen bättre än boken eller tvärt om? Passa på att förbereda dig genom att läsa boken.

Jag lottar ut en pocketutgåva!
Kommentera detta inlägg och dela på Facebook, twitter eller i egen blogg så har du chansen att vinna!

I boken är det Döden som vill att du följer med. Han vill att du lyssnar till berättelsen om den unga Liesel Meminger vars liv och öde han fascineras av. Och när döden ber dig lyssna är det svårt att låta bli!

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid sin lillebrors grav. Det är Dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Med hjälp från sin fosterpappa lär hon sig läsa och snart har hon inlett en kärleksaffär med ord och böcker. Och böcker är den röda tråden i denna prisbelönta roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta.

Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen, och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.

Livbåten

Livbåten av Charlotte Rogan är en mycket intressant bok, men den fångade mig inte riktigt. Den kräver nog långsam läsning för att komma till sin rätt, jag hade kanske lite bråttom. :)

Efter att i hemlighet ha skrivit hela sitt vuxna liv debuterade Charlotte Rogan hösten 2012 och toppade plötsligt försäljningslistorna i USA och Storbritannien. Få, om några böcker, har under de senaste åren fått samma hänförda gensvar av den amerikanska kritikerkåren. Livbåten har redan översatts till mer än 25 språk.

Omslaget är väldigt vackert! Bilden gör det inte rättvisa. Boken är lite utformad som en dagbok, med ett rött läsmareringsband (heter det så?). Det är charmigt.

Så, till historien:
1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra på väg från ett Europa på väg in i krig till Amerika. I en av livbåtarna, som är byggd för betydligt färre, trängs 39 personer.

Redan de första minuterna i det kaotiska havet måste de välja bort att hjälpa för att själva överleva. Under dagarna som följer tvingas de klara sig på någon enstaka fisk och det regnvatten som faller. Alla klarar det inte. De tvingas också fortsättningsvis till många moraliska överväganden och oerhört svåra val.

Den unga Grace är huvudpersonen och hamnar i en maktkamp som visar på de överlevnadsinstinkter vi har. Hur långt är vi beredda att gå för att överleva? För att någon ska överleva måste andra dö?

Allt utgår ifrån Graces syn på det som hänt och mycket av de hon skriver om är lösa trådar som lämnar frågetecken och öppet för vidare funderingar. Vad har egentligen hänt på fartyget? Vem är hon, Grace? Förstår hon sin roll i skeenden, manipulerar hon oss med sin beskrivning? Vad är det egentligen som händer där i båten och efteråt?

Prologen avslutas rafflande: "Jag var ställd inför rätta ---och jag riskerade dödsstraff. Jag var tjugotvå år gammal. Jag hade varit gift i tio veckor och änka i mer än sex."

Boken är skriven i dagboksform, det är kanske det jag har svårt med. Historien blir lätt ytlig och känslobefriad. Vi får höra om det oerhörda lidandet i livbåten, men det fångar mig inte. Språket är snyggt och väl anpassat till tiden. Det är en ung kvinna i början av 1900-talet som skildras och som berättar, vilket förstås också bidrar till en stämning.

Vi pratade om boken i morse i Breakfast book club (läs Margaretas gästblogginlägg) och hade mycket olika uppfattningar, det är roligt! Från "fantastisk" till "så där". Men vi var nog alla ense om att det är en läsvärd bok som tar upp intressanta frågor att diskutera.

Barnmorskan

Ja.. inte hon i East End. :-) Den här håller till i allra nordligaste Finland i slutet av andra världskriget, före och under Lapplandskriget.

Barnmorskan av Katja Kettu är en säregen bok på många sätt. Författaren Katja Kettu är själv uppvuxen i norra Finland, i Rovaniemi, och detta är hennes tredje bok. För Barnmorskan har hon tilldelats Runebergspriset i Finland med motiveringen att den är ”kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen men samtidigt ger den nordliga naturen och språkets rikedom romanen ett stänk av magisk realism.”

Här kan du se en intervju med Katja Kettu. Hennes översättare Janina Orlov, som också bland andra översätter Sofi Oksanen och Rosa Liksom, intervjuar.

Som sagt, berättelsen utspelar sig i norra Finland 1944-1945 i Petsamo-området där Finland, Norge och Ryssland möts. Kärlekshistorien mellan Vindöga, en självlärd barnmorska, och SS-officeren Johannes är grunden. Vi får följa Vindöga i hennes gärning som barnmorska, hennes olycka i att vara övergiven, hennes näst intill blinda kärlek till Johannes. Och allt i en vildmark som både ger och tar, där civilt och militärt blandas, där lojaliteter skiftar och de starka överlever.

Det som är alldeles speciellt med denna bok är språket. Om jag skulle välja ett ord för att beskriva det skulle jag säga... mustigt. Men det räcker inte. Orden beskriver nästan fysiskt sin betydelse, det är jordigt, blodigt och äckligt. Det är nästan så att en ryggar lite och vill värja sig. Men samtidigt väldigt poetiskt och nästan magiskt. Jag kom vid något tillfälle att tänka på filmen Wuthering Hights som gick upp på bio för något år sedan. Samma känsla. Vinden, regnet, leran, nöden, kärleken...

Jag tänkte också på Ester i Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande. Vindöga älskar på samma sätt sin Johannes, Johannes som är skadad av krigets ondska och därför inte har förmågan (till skillnad från Hugo) att älska henne tillbaka på samma sätt. Oförtrutet så hoppas hon, önskar och drömmer. Lägger sina känslor i Johannes knä och han förmår inte alltid att ta till sig dem.

Jag fick kämpa i början. Jag var lite obekant med Lapplandskrigets skeenden under den här tiden i norra Finland och det försvårade förståelsen lite. Jag var tvungen att ta paus och läsa på, vilket förstås även berikar historien. Hon har också valt att hoppa mellan platser, personer och tid i de olika kapitlen. Det är inte kronologiskt på något sätt. Många människoöden vävs samman till en helhet men det är ibland svårt att hänga med. En eller två av de dimensionerna hade kanske räckt och därmed underlättat något.

Men det är väl värt att kämpa på, väl inne i handlingen är det svårt att sluta läsa. Språket såväl som personbeskrivningarna och de väldigt jordnära beskrivningarna av krigets fasor och kampen för överlevnad och kärlek, håller en kvar till sista meningen. Historien, men kanske framför allt Vindöga, lever kvar med mig ett tag till.

Vi ska prata om boken i bokcirkeln Under Kastanjen i februari, det ser jag mycket fram emot. Här finns en hel del att diskutera, att vända och vrida på.

Läsläget - utmaning eller inte?

Jag har precis börjat jobba efter en härlig långledighet över jul- och nyårshelgerna. Har kopplat av i stora mått, och är så där lagom förvirrad vid skrivbordet på jobbet nu. Hur var det nu en gjorde? ;-)
Jobb innebär ju lite mindre läsning, men lite har jag planerat och ska väl också hinna med framöver.

I mina cirklar läser vi

• Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
• Barnmorskan av Katja Kettu
• Livbåten av Charlotte Rogan
• Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro

Jag ska också läsa om lite i Mästaren och Margarita som jag ska se på Dramaten senare i februari. Det ska bli intressant. Dryga tre timmar rysk mystik. Måste ju bli bra. :)


Läsutmaning?
Jag ser i bokbloggarna jag följer att det frodas utmaningar av olika slag för läsningen 2014. Men jag hoppar det. Jag kommer att ha nog att läsa i mina fyra cirklar och det övriga som jag trillar på genom tips och intresse. Jag behöver lusten mer än utmaningen. :)

Vägen mot Bålberget

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. En historia, en riktig berättelse, om gammart tebaks.. som berättad sittandes på bron eller vid spisen.

Vi får följa Malin och Segrid i 1600-talets hårda liv och parallellt Jacke och hans dotter Veronica i nutid, en dotter som vill veta mer om sin bakgrund. Var farmors berättelser sanna?

Therese Söderlind påminner oss om en tid då svälten kunde vara så stor att kvinnor valde trolldom för lite mjölk, då spädbarnsdöden var oerhörd, en tid då människor saknade grundläggande rättigheter och kunde dömas och avrättas med barn som vittnen. En tid då den kristna tron kämpar med folktron i gårdarna. Men historien handlar lika väl om tillhörighet, att känna sin historia, att ta reda på och berätta vidare.

Hon är en mästare på person- och miljöbeskrivningar. Man ÄR i 1600-talet. Vilket bakgrundsarbete hon måste gjort! Likväl ÄR man Jacke som slits mellan de starka kvinnorna i hans närhet, och varken vet ut eller in emellanåt. Lika bra att låta saker och ting vila.

Ett vackert, beskrivande och mustigt språk för historien vidare och lämnar öppna trådar att själv fylla i. Skickligt!

Rekommenderar verkligen! Den gav mig lite extra eftersom jag varit lite i trakten och har en vän som är från Kramfors. :)

På den här sidan kan du skrivjournal och bakgrundsmaterial hon använt sig av. Spännande!

En bebis!

NU får jag berätta!

Min son och hans flickvän ska bli föräldrar framåt sommaren och jag ska bli farmor! Helt otroligt! :)

Börjar redan tänka bebisböcker... :-)

Det är väl alltid överraskande antar jag... beskedet om det första barnbarnet. Jag vill liksom inte tro att jag nått den aktningsvärda ålder det innebär. Farmor. Jag är farmor. Det kommer att ta en stund att vänja sig tror jag... :)

Min son kommer att vara nästan precis lika gammal när han blir pappa som jag var när jag blev hans mamma. Mitt 50:e år visar sig vara allt annat än ett skitår!!